You & I - Kapitel 24

Tidigare: 

”well thank you for being honest the three of you” och alla skrattade inclusive jag. Vi hade alltid väldigt roligt när vi var på the ellen show. Jag hade alltid sett upp till henne på något sätt, vi åkte därifrån efter vi uppträtt. Det sköna med att vara i Los Angeles var att vi alla hade någonstans att på och det inte var på hotell, jag hade nyligen investerat i ett hus här för att jag visste att vi skulle spendera mycket tid här och jag ville ha någonstans att bo som inte var ett hotell. När jag kom innanför dörren så suckade jag för att det var stort och tomt. Jag var tom, jag saknade Alison. Allt jag ville var att ringa henne och få reda på hur hon mådde, jag hade inte pratat med henne på tre dagar på grund av att vi båda två varit så upptagna. Det hade bara skickats ett par sms fram och tillbaka där jag talade om att jag saknade henne och hon talade om att hon saknade mig. Om ett par dagar så började turnén igen och vi skulle flyga till Wales för att börja turnén igen. Då började allt med tidsskillnaderna igen och jag visste inte när vi skulle ha möjlighet att prata eller någonting. Det var jobbigt. Jag saknade henne så att mitt hjärta gjorde ont. 



Alisons Perspektiv.

Jag hade inte sett Harry på 2 månader och jag saknade honom, men jag hade på något sätt hållit mig upptagen så jag inte hade saknat honom så mycket som jag borde ha gjort. Jag kände mig förvirrad och tom över vad jag ville göra med detta förhållande. Det var nästan ett år sedan som jag träffade Harry för första gången och så kär som jag var i honom visste jag inte om jag kunde vara i någon annan någonsin. Vi var kärlek, det vi hade var äkta. Men jag kände på något sätt att det inte funkade. Jag klarade inte av att konstant vara i närheten av honom, att inte bara kunna ringa när jag ville. Jag hade fått ledigt en vecka och fått reda på att Harry just nu är i LA i ett par dagar till så jag har bestämt mig att flyga till LA och verkligen ta reda på vad jag vill göra utav detta.  

Ett par timmar på flyget som kändes som en evighet var äntligen över och jag satt i en taxi på väg till Harrys hus. När jag kom fram så gick jag in genom grinden och plingade på dörren, de dröjde innan dörren flög upp. Men när den väl gjorde det så där stod han mitt livs kärlek, han hade precis kommit ut ur duschen eftersom hans hår som hade växt ännu mera sen jag sist såg honom var fortfarande väldigt fuktigt och han hade en handduk virad runt hans höfter. Hans kropp var annorlunda på något sätt, han såg mer tränad ut han såg större ut. Han var vackrare än någonsin.

”he, Alison?” han sken upp som en sol innan jag klev in och stängde dörren bakom mig och log lika stort.

”hi” sa jag och sen slängde mig in i hans famn. Jag hade saknat det här så mycket, hans doft hans värme från hans bröstkorg. Jag kände att han drog in lukten i min nacke och sen när han släte mig tog hans händer tag i mitt ansikte och han kysste mig. Jag har aldrig känt så mycket passion i en kyss, mina knän blev svaga han gjorde något speciellt med mig. Men jag kunde inte göra det här mer, jag klarar inte av att sakna honom såhär mycket.

”I have missed you so much” sa han och jag kände bara hur tårarna började bränna i mina ögon. Han kysste mig igen och vi backade mot väggen som fanns bakom mig och han tog tag i mina lår vilket signalerade att jag hoppade upp och klamrade mig fast runt hans midja. Några få sekunder senare var han på väg in till hans sovrum och jag hade kastat min tröja på vägen och ville ingenting annat än att ha honom.

”how’s the movie going?” frågade han mig när vi låg intrasslade i varandra och bara njöt av varandras sällskap.

”it’s great, i love it…” svarade jag bara, jag var så glad att vara i hans närhet men jag visste vad jag var tvungen att göra.

”Ali is something wrong? You are being so, I don’t know, short?” jag vände mig mot honom och strök honom över kinden. Och skakade på huvudet.

”no nothing is wrong, I’ve just missed you so much. So I don’t know what so say, I almost feel nervous” han fnös lite men hade ett leende på läpparna och kysste mig i pannan. Jag gjorde som jag alltid brukar och följde hans tatueringar med mina fingrar och sen kysste hans bröst. 

Kvällen hade börjat komma och jag och Harry stod i hans kök och lagade mat, jag stod och skar sallad vid köksön och kunde se Harrys rygg som var vänd mot mig när han stod vid spisen. Jag kände att jag måste prata om hur jag kände. Jag kunde inte längre ligga här och låtsas som ingenting alls.

”Harry, we, we need to talk” sa jag och han vände sig om med en suck som om han hade väntat på att detta skulle komma. Som om han visste att någonting var fel, han väntade på att jag skulle säga någonting.

”I… I can’t do this anymore” sa jag och hans ansiktsuttryck blev helt tomt, hans blick var tom och sen ändrades det snabbt till ett frågetecken.

”what is it that you can’t do” jag lade ner kniven och tittade honom i ögonen och jag kände hur tårar börja rinna ned för mina kinder. Han vände sig om och stängde av spisen sen skyndade sig till min sida och torkade tårarna från mina kinder.

”I can’t do the long distance Harry, I can’t go this long without seeing you or talk to you. I don’t want to do it, I want you by my side all the time. Not being able to call you whenever I want it kills me Harry. Every time I see you on the TV or hear you voice singing or talking on the radio I cry. I cry because I’m so in love with you that I can’t do this Harry” jag tog tag i hans händer och flyttade de från sidorna av mitt ansikte och höll i dom och tittade upp på honom. Tårar hade börjat komma i hans ögon och jag såg att de var helt spegelblanka. 

”are you ending this?” Jag visste inte vad jag skulle svara jag visste inte vad jag skulle göra. Men att lämna honom förstörde mig, att stanna förstörde mig. Jag klarar inte av att vara så långt ifrån honom som jag är.

”Harry… I” jag han inte prata klart innan han tog skakade på huvudet och sög tag i en skål som stod på bänken och han kastade den mot väggen. Jag ryckte till och sen började tårarna rinna mer på mina kinder. Jag tittade upp på Harry som också hade tårar rinnande ner för sina kinder.

”No, Alison I can’t lose you. I love you”  jag torkade tårarna som ran ned för mina kinder och sedan tittade upp mot Harry.

”I love you too Harry, but I think that now isn’t our time. I’m so sorry, and if we are really meant to be we will come back to each other, we will find our way back to each other. And I promise you Harry I won’t stop loving you” Jag la min hand mot hans kind och ställde mig på tå för att kyssa hans läppar en sista gång.

”Alison please, don’t do this” sa han och jag tittade på honom och såg tårarna rinna ned för hans kinder.

”I am so, so sorry Harry. I love you” jag vände mig om jag skyndade mig ut ur hans hus. Och tog den första taxin som var ledig. Jag visste precis vart jag skulle åka, vart jag behövde åka.

Harrys Perspektiv.

Jag såg Alison hoppa in i en taxi genom mitt köksfönster och jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Mina tårar rann, och jag kände mig helt tom. Jag tog tag i närmaste glas jag kunde hitta och kastade det i samma väg jag tidigare kastade skålen. Jag har aldrig någonsin känt denna smärta inuti som jag kände nu. Jag visste precis vad jag ville göra, jag ville ut ifrån det här huset och jag ville glömma. Jag gick upp på övervåningen och bytte om till ett par svarta jeans en randig skjorta och en svart kappa. Jag ringde efter en taxi och sedan åkte till den nattklubben jag visste att jag garanterat kunde hitta någon som jag kände.

Efter många timmar hade gått och jag kände att oavsett hur mycket alkoholhaltig dryck jag fick i mig så glömde jag inte det hon sa till mig. Orden repeteras om och om och om igen i mitt huvud, I won’t stop loving you. De orden repeterades i mitt huvud. En av våra vakter hade hört att jag var ute och det hade samlats många paparazzis utanför klubben, han höll mig i handleden för att leda mig mot bilen och jag blev bara bländad av alla fotografer som fotade mot mig. 

Alisons Perspektiv.

Mina tårar slutade inte rinna när jag klev ur taxin och gick upp mot den ytterdörr jag så väl kände igen och jag knackade och efter någon minut så öppnades den och Justins figur syntes.

”omg Alison, what the hell happened” han syftade på mina tårar och jag torkade bort dom och sen klev innanför dörren.

”I broke up with Harry” sa jag och han suckade och lade sina armar om mig och jag grät in i hans famn.

”tell me all about it” sa han och jag satte mig ner i hans soffa med en filt lindad runt mig och han stängde av TVn som stod på och sen satte han sig bredvid mig och sträckte sig fram och torkade bort tårarna från mina kinder. Jag berättade allt som hade hänt och hur jag kände.

”Alison I think you did the right thing and if you are meant to be you will find your way back to eachother, I promise”

 3 månader senare.

Det har gått tre månader sen jag lämnade Harry gråtandes i hans kök. Jag har inte pratat med honom, jag har inte sett honom. Jag har bara fokuserat på film inspelningen som nu var färdig. Det enda jag sett av Harry var dagen efter, jag hade sett bilder på honom lämna en klubb. Han var full och jag kände mig skyldig för det, jag var fortfarande kär i honom och jag kunde inte blunda för det. Under dessa tre månader hade han setts umgås med två olika tjejer som han ryktas dejta, jag kunde inte umgås med någon. Jag kände mig inte som mig själv, de enda jag hade träffat var min familj och Justin, jag var tillbaka i Los Angeles och hade skaffat mig en egen lägenhet som jag gillade att isolera mig själv i.  

Jag tittade mig själv i spegeln och såg hur min make-up artist Diana drog drag över mitt ansikte med en sminkborste och samtidigt som Filip fixade med mitt hår. Ikväll var det Teen Choice Awards och jag hade på något sätt helt plötsligt blivit en av de som ska presentera ett pris. Innan jag hade sagt ja hade jag såklart kollat upp så det inte fanns en risk att one direction var en av dom som skulle vinna. Vilket han inte var, jag visste att han skulle vara där eftersom de skulle öppna allting. Jag kände mig helt tom i kroppen för jag visste inte hur jag skulle reagera om vi fick ögonkontakt eller hur det skulle kännas att se honom.  När allt var färdigt tittade jag mig en gång för alla i spegeln, mitt hår var uppsatt i en stor uppsättning i nacken och jag hade en svart topp som satt ihop med en vit kjol med palmer på och sen ett par höga svarta klackar.

Harrys Perspektiv.

Vi hade precis kommit av scenen och satt oss i publiken när showen drog igång. Och jag kunde inte tänka på någonting annat än Alison, jag hade försökt genom att träffa andra. Jag hade varit ute på middag vi hade haft lite sex men ingenting kändes bra. För de var inte hon, jag var nervös för att se henne här ikväll och jag visste att jag var tvungen för att hon skulle presentera ett pris. Niall tittade över på mig och jag satt och stirrade ner på mina händer som jag pillade med mitt långa halsband.

”calm down Harry” sa han lågt så ingen annan skulle höra. När jag tittade upp igen så såg jag på bildskärmarna bredvid scenen hur de filmade på henne och det högg i hela mig.

”I am still so madly in love with her, and it hurts to see her. And I haven’t seen her since, all I have seen is those damn posters of her movie where she is hugging that guy on the cover” 

 





Stalker?

Namn:


E-postadress:


URL / Bloggadress:


Din Kommentar:


Trackback