---

Harrys Perspektiv.

Jag hade faktiskt njutit av denna show och vi hade kommit till delen där det handlade om någon tv serie, som skulle vinna något pris.

”and welcome up to stage the newbie actress Alison Fitch, and New Girl actor Max Greenfield!” Jag tittade upp så fort jag hörde hennes namn och såg henne kliva upp på scenen. Hon var vackrare än någonsin. Hennes ögon hade inte den glöden som hennes pappa för länge sedan förklarat att hon hade. Den var borta, men hennes ögon var fortfarande det finaste jag visste. Jag satt tillräckligt nära scenen för att kunna få ögonkontakt med henne om hon råkade titta åt mitt håll. På något sätt önskade jag att det inte skulle hända, jag såg hur hon tittade ut över publiken och log innan hon började prata.

”and the nomenies for Teen Choice comedy TV show are” jag hade saknat hennes röst och den var som melodi för mina öron. Jag kände hur det började bildas en klump i halsen, jag svalde hårt och blundade i ett par sekunder innan jag kunde tittade på henne igen. När hon sen hade lämnat över priset till de som vunnit och var på väg ner från scenen så såg jag hur hon blev guidad mot mitt håll så hon skulle sitta på sin plats igen. Jag blev plötsligt nervös och förstod snabbt att hon kommer gå förbi mig. Jag hade oturen att vara en av oss fyra som satt längst ut. Jag såg hur hon kom närmare och närmare och jag visste inte hur jag skulle reagera, hon hade sitt huvud riktat ner mot golvet och när hon var precis raden innan min tittade hon upp och hennes ögon fastnade i mina. Vår blick var som låsta i varandras, jag såg hur hon log väldigt diskret och jag följde henne med blicken så mitt huvud vreds och hon gjorde detsamma. För i ett rum fyllt av människor var hon den enda jag såg.

Alisons Perspektiv.

Mina ögon tog automatiskt kontakt med Harrys och jag visste inte hur jag skulle reagera. Skulle jag hälsa eller skulle jag ignorera, vad skulle jag göra? Jag såg hur hans ögon tittade på mig och hans såg så ynklig ut. Han kanske inte hade släppt mig som jag trott, för det var vad jag trodde när jag sett bilderna på honom tillsammans med andra tjejer. Jag vred mitt huvud och hans ögon mötte mina igen, för han gjorde precis lika, vred sitt huvud så mycket han kunde.

Själva prisutdelningen var över och jag hade bestämt mig att gå på efterfesten som skulle hållas på en av de lyxigare barerna som fanns i Hollywood. Jag gjorde ett stopp hemma i min lägenhet för att byta klänning och fixa om mitt hår och smink lite innan jag skulle åka dit.

Det hade mörknat utomhus när jag satte mig i bilen som skulle ta mig till klubben där efterfesten hölls, på vägen hämtade vi upp min väldigt nära vän Clara som var dotter till Abercrombie delen av Abercrombie & Fitch. Hon var en av de närmaste vänner jag hade och jag hade känt henne hela mitt liv. Hon klev in i bilen med ett stort leende på läpparna, hon hade en tajt klänning som satt på hennes kropp och ett par svarta höga klackar och en vinröd kappa på sig.

”hi, how did it go at the show?” jag log och tittade på henne.

“great, actually” sa jag och log mot henne och sen stoppade ner min telefon i min väska.

”did you, uhm, did you see him?” jag visste att hon syftade på Harry och nickade.

”I did, it hurt. But I’m fine, he was so diffrent in some way. I think he had been working out, and his hair was so long. But he was gorgeous” hon log och la en hand på mitt lår och strök det.

”do you think he will be there tonight?” sa hon och jag ryckte på axlarna. Jag visste verkligen inte, och jag hoppades på något sätt att han skulle vara där, samtidigt som jag hoppades på att inte skulle vara där.  

När vi kom till klubben så var det fullt av bilar, fans och paparazzis. Vi blev ledda in otroligt fort och hängde av våra kläder i garderoben och sen gick in. Vi hade fort en varsin drink i handen och hade trevligt, pratade med människor. Jag stod och pratade med Katy Perry när jag kände någons ögon bränna mot min kind från ett långt avstånd, jag vände mitt huvud och där stod han.

Harrys Perspektiv.

Vi hade precis kommit till klubben jag och Niall. Louis och Liam, var påväg i en annan bil och jag och Niall hade kommit tidigare.

”do you think she will be here?” jag ryckte på mina axlar åt Nialls fråga och tittade ner i marken för att in bländas av alla fotografer. Vi kom in i klubben och den luktade av många olika parfymer och alkohol. Vi minglade runt och tillslut så såg jag vad mina ögon letat efter hela kvällen. Där stod hon, iklädd i en svart kort klänning som satt tight på hennes kropp. Klänningen hade ett mönster av stenar som glittrade i ljuset av lamorna, hennes hår var fortfarande kort och lockat i fina lockar. Jag stod bara där och tittade på henne och efter några sekunder som kändes som minuter innan hennes huvud vändes åt mitt hål och sen tillbaka åt den person hon stod och pratade med men sen fort vändes tillbaka till mitt håll igen. Våra blickar möttes igen och jag visste inte vad jag skulle göra. Borde jag prata med henne, eller borde jag låta henne prata mig med mig.

”you should go talk to her Harry, this staring thing you guys got going on just tear you apart even more” jag sneglade åt sidan och såg Liam stå där. Jag ryckte på axlarna.

“Liam I honestly do not know what I am going to do, I still love her. And I won’t stop loving her either” Han slog på min axel och när han gjorde det så vändes hennes blick tillbaka till personen hon pratade med. Jag suckade och visste inte hur jag ville göra det här, jag behövde prata med henne.

Kvällen gick och jag sneglade på Alison hela tiden så fort jag hade möjlighet. När jag var på min femte drink så visste jag att jag behövde prata med henne. Jag tog snabba kliv och rättade till min hatt innan jag nådde fram till henne. Hon stod och pratade med en tjej som jag inte riktigt kände igen, hennes hår var blont och henne ögon blå. Hon var fin, men hon var inte i närheten av Alison. Jag stod bakom Alison och hon som pratade med henne tittade upp på mig och sen avbröt Alison när hon pratade.

”Alison, I think someone want to talk to you” Alison stannade upp och sen sa.

“Wh…” samtidigt som hon vände sig om och sa inte klart hela ordet. Jag såg hur hennes ansiktsuttryck ändrades fort till ett frågetecken.

”harry” sa hon mjukt och hennes stora ögon tittade upp på mig. De var finare än någonsin och jag blev helt stum.

”how are you?” var allt jag kunde få ur mig, hennes ansiktsuttryck var förvånat när jag ställde frågan. Vilket jag egentligen kan förstå.

”I’m fine, just fine. How are you?” frågade hon, hennes ögon var fortfarande sorgsna. Vilket jag förstod, jag vet att hon var lika förstörd som mig efter allt som har hänt.

”I’m fine i guess” sa jag och det var tyst ett ögonblick innan hon nickade och bröt tystnaden.

”Harry I am so sorry” sa hon och jag såg hur hennes ögon började tåras upp. Och hon strök sin hand mot min axel och sen gick därifrån. Jag såg hur hon skyndade sig ut från klubben och jag ville verkligen följa efter henne men jag kände samtidigt att det var dumt.

Nialls Perspektiv.

Jag kände hur mitt huvud snurrade när jag stod i entrén av klubben och precis samtidigt som någon studsade in i mig och jag välte mot väggen.

”oh I am so sorry” sa personen som hade en röst som jag kände igen jag tittade upp och såg Alison.

”Alison?” hon vände sig om samtidigt som hon fick sin jacka och satte på sig den och hon log.

”hi”

Hon log och jag började prata men avbröt mig väldigt snabbt.  

”if you want to talk, you have to leave with me beacause i need to get the hell out of here” jag nickade och såg tårar i hennes ögon och hon skyndade sig snabbt ut härifrån och jag följde efter henne och hoppade in i en bil. I bilen så tittade jag på henne och hon torkade bort tårarna och tittade upp på mig.

”I’m so sorry I dragged you out of there” sa hon och jag fnös lite och tittade på henne.

”It’s alright, I didn’t have that fun anyway” sa jag och log lite åt mig.

”what happened in there” hon suckade och log lite och tittade ner på sina händer och sen upp på mig igen.

”I met Harry” sa hon och jag nickade och drog efter andan. Jag visste hur mycket hon hade förstört honom efter hon lämnat honom men jag visste av vilken anledning hon gjorde det. Jag tror vi alla förstod henne.

”he hasen’t been himself since you broke up with him you know”

“I haven’t been either, I couldn’t eat, I couldn’t sleep and I missed him so much that it hurt so much I thought I would break in half. But I can’t look him in the eye because I know that what I did was wrong and I broke him” hon torkade bort ännu en tår som rann ned för hennes kind och sen tittade upp mig igen.

“He doesn’t want anyone else Alison, he tried to move on. He did, but I didn’t work because they weren’t you. Just talk to him” hon nickade mot mig och sen stannade bilen utanför ett stort lägenhetshus och hon log mot mig.

”thank you Niall” jag log och nickade mot henne och hon stängde bildörren och gick in genom porten. Jag tog upp min telefon och ringde Harry och sa åt honom vart han borde vara just nu och gav honom adressen till Alisons byggnad.

Alisons Perspektiv.

Jag kom innanför dörren och han andas i ett par minuter innan jag bröt ihop totalt. När jag såg honom stå i baren bakom mig med en skjorta som var halvt öppen som visade delar av hans tatueringar. Och han hade en hatt, han passade så bra i hatt, han såg så annorlunda ut men sättet han tittade på mig var likadant. Jag satt på köksgolvet lutad mot köksbänken när jag hörde hur det plingade på dörren. Jag torkade bort mina tårar och reste mig upp och gick med snabba steg mot dörren så man hörde hur mina klackar klickade mot trägolvet. Jag öppnade dörren och såg honom där, innan jag visste ordet av så började han prata.

”Alison, I can’t be without you anymore. I can’t do it, I miss you so much. And how hard I try to move on I can’t because I love you, I have met others I have slept with other girl to try to forget you. But I can’t even enjoy it, because they wasn’t you. I am still so madly in love with you and I can’t spend one more day worrying about you falling in love with someone else or I can’t even imagine the day I won’t love you because it doesn’t exist. I will never stop loving you Alison” 

Jag vart mållös och visste inte vad jag skulle svara han klev in i lägenheten och stängde dörren bakom sig.

”Harry I am so sorry, I regret stop fighting for us the second I walked out your front door three months ago. But I couldn’t turn back, because when we were traveling and where on different locations. It could go a week without even talk to you and I couldn’t do that Harry. Not hearing your voice for that long. Or not seeing you for months it broke me Harry, and that made me break you” 

Han suckade och gick mot mig men jag tog ett kliv tillbaka för att jag visste om han rörde mig så skulle jag vika mig på en gång. Han behövde förstå att jag kunde inte klarar av det.

”Alison, just give us a second chance. I am miserable without you” 

Jag visste att jag var lika olycklig utan honom. Och jag var lycklig med honom samtidigt som det tog kål på mig att han alltid var så långt bort, att när han var hemma var jag borta och när jag var hemma var han borta. Men jag visste att ingen kunde göra mig så lycklig som han kunde, han var menad för mig. Vi var menade för varandra.

”I love you Harry, and I will give us a second chance and I won’t give up this time. I promise, and I have been miserable without you. And I am so sorry”

“do not worry, stop saying you are sorry” han bröt ut i ett stort leende och gick mot mig och tog mitt ansikte mellan hans händer och kysste mig. Jag höll i hans händer innan han avslutade kyssen och bara log mot mig.

”you look different” sa jag och han höjde på ögonbrynen.

”different how?”

”you look more manly, more sexy, have you been working out? And your hair is so long” han skrattade lite och blev nästan generad.

”well I had to keep myself busy and I did that with training. And you have never been this beautiful” jag rodnade och sen la mina armar runt hans hals och tryckte mina läppar mot hans. Och vi båda två visste vart denna kväll skulle ta vägen.