The Moment - Kapitel 27

 
Tidigare: 

”nej, Sarah var kortare än mig. Jag har alltid varit längst av oss två” sa jag och torkade mig runt ögonen och sen la kortet bredvid och tog upp ännu ett kort som var från samma sommar och sen ett kort som var från vintern innan hon fick diagnosen vi kramade om varandra och sån allmän syskonkärlek. Hon fick sin diagnos på hösten 2010 och hon gick bort i Oktober 2011. Så vintern 2009 var bilden tagen och den innan var tagen på sommaren 2009. Sen kom det två bilder som var tagna för länge sedan.  Det var när vi slutade 5:an.

”är det ni?” sa Niall och jag nickade och log mot bilden och sen la alla tre bilder bredvid mig på den gråa tröjan.  I lådan låg även mer bilder och någon nalle och någon skiva och en kudde som det stod min allra käraste syster på. Och längst ner i lådan låg en vit Apple dator. Hennes dator.


Jag tog upp datorn ur lådan och fällde upp locket och tryckte på start knappen.  Och datorn startades och hennes användars bild kom upp och jag tryckte på enter och hoppades på att det inte fanns ett lösenord. Och det fanns det inte.  Datorns bakrundsbild kom fram en bild på henne och Ina.  Jag visste inte varför hon ville att jag skulle ha den här så jag stängde igen den och la ner allting i lådan igen och sen sköt den under sängen.  Sen satt jag och stirrade i väggen och jag kände Nialls arm slingra sig runt mig och jag drog upp mina knän in till mig och lutade hela mig mot honom och tårarna rann. Jag såg hur han lyfte sin hand och drog med tummarna under mina ögon.  Och torkade bort tårarna som var där. Sen drog han sig närmare och pussade mig på hjässan. Jag visste inte vad jag skulle göra. Just nu skulle jag helst vilja ha min mamma i närheten.

”vill du sova hos mig inatt? Och ta ledigt i morgon?” sa han och jag skakade på huvudet och sa.

”jag vill gå till skolan, men jag sover gärna hos dig” sa jag och tog ett djupt andetag som guppade när jag andades in.  Allt kändes så jobbigt jag bara satt där och stirrade ut i inget. Jag var tom.

”bra, vill inte att du är ensam” sa han och jag kunde känna hanns oroade atmosfär. Jag visste hur rädd han var.

”jag packar ihop lite saker sen åker vi jag vill bort härifrån nu” sa jag och ställde mig upp ur hans grepp. Och tog fram en väska ur min garderob där jag lade ner kläder för skoldagen i morgon som inte var något märkvärdigt ett par ljusa jeans och ett vitt linne som jag sen hade en rutigskjorta över hade jag tänkt. Sen plockade jag ner min plattång och smink och tandborste och andra nödvändiga saker.

”vi åker nu” sa jag till honom och tag honom i handen. Men han stannade mig.

”vänta, ta det lugnt. Andas snälla, jag förstår att du vill här ifrån. Men snälla det är din syster inte djävulen som du har fått saker av. Snälla kan du inte titta på mig bara?” jag suckade och tittade ner i golvet och sen vände mig mot honom och tittade in i hans ögon.

”förlåt, jag mådde så bra när jag vaknade i morse och jag vill egentligen inte säga det här men när jag är med dig så glömmer jag bort henne lite.  Jag vill inget annat än att vara med dig. Okej, jag blir rädd när jag tittar på dig och tänker i fall du skulle lämna mig för jag har för mycket drama omkring mig” sa jag och lyckades hålla tårarna borta han tittade på mig som ett stort frågetecken.

”Gabbie, jag skulle aldrig lämna dig! Okej, förstå det. Du är bland det bästa som hänt mig och jag älskar dig för den du är och inget kan ändra på det” sa han och mitt hjärta hoppade över ett slag, sa han precis att han älskade mig?

”jag älskar dig också, förlåt” sa jag och kysste honom länge och sen gick vi hand i hand ner till bilen och åkte mot hans lägenhet där vi skulle spendera natten.

När vi kom fram så slängde jag mig på soffan och klockan var halv 8 så jag var hur trött som helst. Sen kom Niall och la sig på mig och greppade mina kinder mellan sina händer och kysste mig och kyssandet gick över till mer passionerat sen hångel. Vi pausade och han lyfte upp mig så jag slingrade mina ben runt hanns midja och mina händer vilade runt hanns hals och kyssarna fortsatte medans han gick mot sovrummet. Där våra kläder hamnade på golvet.

Morgonen efter vaknade jag av att Nialls väckarklocka ringde jag vände mig om för att titta om han fortfarande sov vilket han gjorde men nästan i samma sekund så sträckte han sig efter klockan och sen vände sig mot mig.

”god morgon” sa han och kysste mig på pannan. Och sen på munnen. Då kom tankarna tillbaka vad som hände i går kväll. Men jag brydde mig inte. Han var verkligen min nu.

”god morgon” sa jag och sen lutade mig upp för att kolla vad klockan var hon stod på sju och jag var på väg att gå upp när Niall drog mig intill sig. Jag hade hans alldeles förstora tröja på mig som jag hade dragit på mig i natt när jag vaknat av att jag frös.

”Niall, jag måste upp, ska till skolan” sa jag och han suckade.

”snälla, en liten stund till” sa han och jag skakade på huvudet.

”nej, kan du inte gå upp med mig då?” han suckade.

”visst” sa han och sen gav mig en kyss. Sen slängde jag benen över kanten på sängen och sen reste mig upp och gick ut till köket och öppnade kylskåpet och sen känner jag Nialls armar runt mig och han frågar.

”vad ska du ha?” Jag ryckte på axlarna och sen tog fram juice paketet och vanilj yoghurten som stod i dörren på kylskåpet.

”juice och flingor, vill du ha?” Han skakade på huvudet när han hade släppt mig och jag tog fram ett glas och hällde upp juice i det sen ställde jag mig på tå för att nå upp till skåpet han hade flingorna i.

En och en halv timme senare så gick jag genom skolans portar och andades in gymnasiets luft som jag inte hade gjort på snart en vecka.  Jag tittade åt cafeterians håll och såg många elever sitta där och prata. När jag vände mig om igen så kraschade någon in i mig och sen hörde jag Serenas röst.

”heeeeej” sa hon medans hon omfamnade mig och jag kramade henne.

”heeej, du jag kvävs” sa jag och sen släppte hon mig.

”gud vad skönt att se dig. Jag har saknat dig så mycket, hur mår du?” frågade hon.

”jag har saknat dig med, mormor har varit som ett par hökögon på mig. Men hon har lämnat huset när Niall har kommit. Jag mår bra faktiskt, gipset ska bort på onsdag och sen är jag ju friskförklarad. Men jag har funderat på att sälja hästarna”  Det var sant, men jag vill inte erkänna det för mig själv. Eller lämna bort dom ett tag. Jag visste inte men jag var helt säker på att jag inte hade tid för dom just nu.

”du skojar? Nej du skojar inte” sa hon jag ryckte på axlarna. Jag visste ingenting just nu.

”nu vill jag inte tänka på det” sa jag bara och hon log och nickade sen började babbla på vad som hade hänt medans jag hade varit borta. 


Så nu är det äntligen uppe sorry för den dåliga uppdateringen. Men jag hade noll inspiration och har fortfarande ingen inspiration. 

Kram







Stalker?

Namn:


E-postadress:


URL / Bloggadress:


Din Kommentar:


Trackback