”nu vill jag inte tänka på det” sa jag bara och hon log och nickade sen började babbla på vad som hade hänt medans jag hade varit borta. 

---

Onsdagen hade äntligen kommit och gipset skulle bort. Jag skulle egentligen haft det längre men jag vägrade och dom sa att det inte var en sån stor spricka. Just nu kunde det inte bli så mycket bättre. Jo om Sarah skulle vara här skulle allt vara perfekt.

Men just nu satt jag hemma ensam och väntade på att Niall skulle komma och hämta upp mig för att han skulle följa med mig till sjukhuset. Sen sa han att han hade något att berätta. Antog att det handlade om deras vistelse till USA eller om min födelsedag som var på lördag. Och skolavslutningen på fredag då jag skulle sjunga och spela gitarr. Som tur var är mamma och pappa hemma då. Dom kommer i morgon och jag hade fått uppdraget att hämta dom på flygplatsen. Matthew hade bestämt sig för att bo hos våran farmor och farfar i Westminister tills dom kom hem. Han ville inte bo ensam med mig med andra ord. Så jag hade haft huset för mig själv sen i söndags då jag sov hos Niall i stället för att sova ensam med hunden. Och den hade han också tagit med sig. Eller han hade varit och hämtat den.  Men det skulle bli skönt att få hem mamma och pappa igen. Mina tankar avbröts av att dörren stängdes med en smäll och in kom Niall. Hanns blonda hår var stylat som vanligt och en grå tröja täckte hans överkropp tillsammans med ett par svarta jeans och ett par vita converse.

”hallå där” sa han och gick fram till mig som satt på en utav barsolarna i vårat kök.

”hejsan” sa jag och log stort mot honom. Sen fick jag hans läppar tryckta mot mina i en väl behövd kyss.  

”är du redo?” frågade han och lutade sig mot köksön där jag satt. Jag nickade och sa.

”japp, ska bara ställa in den här i diskmaskinen” sa jag och reste mig upp och gick bort till den och ställde in min kaffe kopp.

”så” sa jag och sen gick jag mot hallen för att ta på mig mina skor och jacka. Och han hade bara en t-shirt på sig.

”jag ska bara stanna och posta en grej till mamma, hon glömde här när hon var och hälsade på sis” sa han och stannade bilen och tog fram ett brunt paket och sen gick ut ur bilen men kom snart tillbaka.

Nästa gång vi stannade var vi sjukhuset, när jag hoppade ur bilen så tog jag ett djupt andetag och sen tog Niall min hand och kramade den hårt. Sen började vi gå in mot sjukhusets dörrar.  Vi tog hissen upp till avdelningen där man gipsades och blev  ’avgipsad’ och röntgad och ja. Allt som hade med ben och sånt att göra. Vi satte oss ner i väntrummet och jag kunde inte håla undan att fråga.

”vad var det du ville berätta?” frågade jag honom försiktigt och han skulle precis svara när jag hörde mitt namn ropas upp.

”Gabriella Clark” hörde jag en kvinnas röst säga.

”det är jag det” sa jag och ställde mig upp och Niall följde också efter och sen fortsatte hon prata.

”vad bra, följ med här” sa hon bara och log vänligt sen började följa oss till ett rum längre bort i korridoren.  Sen gick hon in i ett rum. Ett sådant där tråkigt vitt sjukhusrum med bara en säng och ett bord med någon konstig ställning på.

”du kan sätta dig ner här så kommer jag alldeles strax tillbaka” sa hon och sen log jag mot henne och satte mig ner vid bordet och Niall satte sig ned på stolen bredvid min.

”vi tar det hemma sen” sa han bara och jag suckade. Han skulle aldrig sagt att han skulle berätta något för nu var hela jag bara en enda nyfikenhet. Efter någon minut kom sköterskan tillbaka till rummet med något som såg ut som verktyg och sen satte hon sig framför. Sen började hon förklara hur hon skulle göra.

”jag kommer ta den här, det är en liten såg, den skärbara till skenan ungefär. Sen kommer jag klippa upp resten” sa hon och jag nickade mot henne sen flätade min andra hand med Nialls. Sen startade hon den lilla sågen eller vad man ska kalla det och började såga upp mitt gips. Och sen klippte hon upp resten och sen bröt loss det från min arm. Jag tror det var den skönaste känslan jag någonsin haft. En riktig befrielse.

”så, kan du göra såhär?” frågade sköterskan och vred sin egen handled åt olika håll för att jag skulle göra likadant. Och allt funkade som det skulle göra.

”det ser nog bra ut det här, men du får inte göra några hastiga rörelser eller anstränga den på ungefär två veckor. För då finns det risk att du kan få en skada för livet” Sa sköterskan som faktiskt hete Oliva.

”okej, men tack så mycket då” sa jag och vred på min handled för att känna hur allt kändes en gång till.

”det var så lite, ring hit om det skulle uppstånågot” sa hon och log sen gick vi ut ur rummet och jag gick fortfarande och rörde på min handled.

”om du ska gå och göra sådär hela tiden kommer den bli överansträngd tillslut” sa Niall åt mig och jag skrattade och slutade vrida och vinkla den åt olika håll.

”okej, du kanske har rätt” sa jag och skrattade och tittade upp på honom samtidigt. Vi gick ut genom dörrarna till sjukhuset och han höll mig i handen hela tiden. Vi hörde hur kameror klickade lite här och där. Men jag orkade inte bry mig, låt dom ta sina bilder om dom tycker det är så himla intressant. Niall tittade på mig med en lidande blick men tittade snabbt bort igen och sen satte jag mig i passagerarsätet på hans svarta range rover.  Sen började vi åka hem mot mig igen. 

”förlåt för det där” sa han i bilen lite senare jag tittade på honom och lade min hand på hans lår och sa.

”det är lugnt, vet du hur många fotografer som var utanför mitt hus när pappa jobbade med Olly Murs en gång?” sa jag och han flinade och skakade på huvudet.

”miljoner” sa jag och skrattade och det gjorde Niall också. Olly Murs är ändå ganska stor och han blev precis som killarna är nu. Ganska nära familjen, fast vi hade inte träffat Olly nu på ett tag. Han hade ju fullt upp med sin karriär.

”du vet att det kommer stå något i tidningarna nu va?” sa han och jag ryckte på axlarna.

”jo jag förstår det, men huvudsaken är att vi vet vad som är sant eller hur” sa jag och han nickade.

”och det är därför du är min” sa han samtidigt som han parkerade bilen längs vägen på min gata. Och jag kysste honom när han sa det han sa och sen så knäppte jag av mig bältet.

”ska du med in?” frågade jag och han skakade på huvudet.

”nej, jag måste åka ner till studion. Du kan följa med dit om du vill?” sa han. Jag kände inte direkt för att vara ensam mer och det var ett tag sedan jag träffade killarna så jag nickade. Och satte på mig bältet igen och han började åka mot området där deras studio låg.

När vi kom innanför dörrarna i studion så greppade Niall min hand och vi flätade ihop våra fingrar. Eftersom jag inte hade en aning om vart dom var så gick jag bara efter Niall. Sen öppnade han en utav dörrarna i en av korridorerna. Och där inne satt deras tour maneger Paul som jag visste vem det var men inte träffat. Och sen satt killarna samlade i soffan som stod där och alla ställde sig upp när vi kom in i rummet. Alla kom fram och kramade mig och jag hörde Niall säga.

”snälla krama inte sönder henne” sa han och jag skrattade när Harry kom och kramades. Han var också mycket längre än mig och han drog sina armar runt mitt huvud och sa.

”nejdå, jag kramar bara luften ur henne” sa han och jag började vifta med armarna åt olika håll och sa.

”men släpp mig innan du faktiskt gör det” sa jag och han släppte inte. Då skulle jag vara lite elak mot honom så jag bet tag i hans hud och det vart mycket hårdare än vad det var meningen att det skulle bli. Och han hoppade ifrån mig och började gnida på övre delen av magen vid bröstet.

”du behöver in bitas” sa han och jag flinade.

”men det var ju inte beningen att det skulle bli så hårt” sa jag och dom andra skrattade. Jag ställde mig på tå och ruffsade honom i håret och sa.

”ja, det är så synd om dig Harold” sa jag och han fick snabbt tag i min arm med tänderna och jag pep till.

”aj” skrek jag till.

”nu är vi kvitt” sa Harry och jag skakade på huvudet och började jaga honom och han kastade sig ut från rummet och jag jagade honom runt i byggnaden.

Sen när vi kom tillbaka till rummet hörde jag Paul säga.

”ja, det här är ju som att va på dagis ibland” jag skrattade åt det han sa sen gav jag Harry en ond blick. Sen så gick jag fram till Paul och skakade hans hand och sa.

”hej, jag är Gabbie förresten” sa jag och han sa sen.

”Paul, killarnas Tour Maneger och livevakt” vilket jag redan visste,  sen satte mig i Nialls knä och lutade mig mot honom.

Nialls Perspektiv.

Gabbie kom och satte sig i mitt knä och jag la händerna på hennes lår och trummade lite med fingrarna på dom. Hon lutade sig bakåt mot mitt bröst och jag lutade min haka mot hennes axel.

”så, har du tagit bort gipset nu?” frågade Liam henne. Hon nickade.

”ja, det var nog den skönaste upplevelsen på väldigt länge” sa hon och gned på sin arm som nu var fri från gipset. 

”Niall, kan jag låna din bil? måste åka ut till hästarna vet du” sa hon och jag nickade.

”visst, ska du åka nu?”

”nej, om en stund. Om det är okej” sa hon och jag nickade mot henne och pussade henne lätt på halsen.

”får jag följa med?” sa Harry ivrigt. Vad hade hänt med honom.

”visst, det får du väll” sa hon. Jag litade henne såpas mycket att jag kunde skicka iväg henne med Harry. För jag visste att han skulle heller aldrig göra något. Kompisar var allt dom var. Sen tog hon upp sin mobil och gick in på anteckningar och skrev.

”är det okej för dig?” i den och jag viskade tillbaka.

”ja, det är klart” sa jag och såg hur hennes smileband åkte upp. 

”men du får inte rida” påminde jag henne om. Hon suckade.

”jag vet, jag ska inte. Men jag måste ändå dit” sa hon och sen reste hon sig upp från mitt knä. Och jag sträckte mig efter godiset som stod på bordet lite längre bort.

”kommer du Harry?” sa hon och han ställde sig upp. Jag sa.

”du, du glömde något” sa jag till henne och vände sig om och böjde sig ner och kysste mig precis som jag dolde bakom meningen.

”bilnycklarna” sa hon när hon öppnade dörren och jag tog upp dom ur fickan och kastade dom till henne och hon fångade.

”hejdå!” så dom innan hon gick ut genom dörren.  

”det är alltså tjejen du typ bor med nu?” sa Paul jag tittade på honom med en menande blick och höjde på ögonbrynet.

”Eh, nej. Hon är min flickvän men vi bor inte ihop” sa jag och log och sen tog upp min telefon och började spela ett spel.

”ehm, rykten har börjat gått om eran vistelse på sjukhuset” sa Zayn efter en liten stund. Jag suckade och tittade upp från min telefon och frågade.

”skojar du? Vad för något” han visade mig och rubriken sa.

”One Direction Niall Horan och mystisk tjej utanför sjukhuset i förmiddags. Väntas ett knyte?” Jag skakade på huvudet och tittade ner i min telefon igen och sa.

”det där är definitivt inte sant” sa jag när Zayns telefon hade gått ett varv.

”nej, men jag har svårt att tro det lillen. Jag hörde er här om dagen” sa Louis och jag flinade ner i telefonen och sneglade upp mot honom.

Gabbies Perspektiv.

Jag hade precis stannat bilen utanför stallet och jag såg mina hästar långt bort i hagen. Solen sken och jag förstod hur svårt det skulle vara att få in dom. Men allt var värt ett försök.

”kommer du eller ska du sitta kvar där?” sa jag till Harry som hade valt att följa med.

”jag kommer” sa han och öppnade bildörren och klev ut. Han följde efter mig in i stallet och jag började fylla på nya vatten hinkar. Mockat var det redan så det behövde jag inte göra. Men det var jag som hade att fixa maten idag. När jag stod och hällde upp mat i allas mathinkar och Harry satt och  tittade på så frågade han.

”hur mår du egentligen?”  frågade han och jag slutade hälla upp mat i hinken jag höll på med.

”orkar du verkligen lyssna Harry?” frågade jag och tittade på honom.

”ja, det gör jag annars skulle jag inte fråga” sa han och jag log ner mot hinken och sen gjorde jag klart den och ställde den på hyllan och satte mig på pallen som stod mot väggen.  

”okej, jag har en tvillingsyster som dog för 1 och ett halvt år sedan i cancer. Det var på hösten 2010 och när hon fick sin diagnos så rasade allt i våran familj. Speciellt mitt liv. Hon var min bästa vän, min syster allt. En person som man verkligen inte kunde leva utan. När hon fick diagnosen gick allt fort och hon blev bara sjukare och sjukare tillslut orkade jag inte mer. Jag började skära mig och jag skaffade helt fel vänner jag söp bort helgerna. Jag rökte, min bror tror jag inte riktigt förstod vad det var som hände han var bara 13 och jag var 15 och hade slutat nian och allt var som det skulle sen sjönk allt. När hon sen gick bort i oktober 2011 så skar jag av en blodåder i armvecket och Ina hittade mig på toaletten. Sen har jag ordnat upp mitt liv mer och mer. Jag saknar henne fortfarande så det gör ont. Helt otroligt hur man kan sakna någon så mycket. Sen i söndags så hittade Matthew en låda från henne till mig med massa saker som betydde för mig och henne” sa jag och tittade ner i golvet och Harry tittade på mig och sa sen.

”gabbie, får jag se på dina armar” jag drog upp min tröja och visade honom mina armar och ärret jag hade i armvecket. Som var mycket större än dom andra. Dom andra hade nästan försvunnit eller blivit mindre synliga.

”oj” var det ända ord han fick fram tror jag.

”jag skulle inte dragit upp det här om jag hade vetat. Förlåt” sa han och jag tittade på honom och skakade på huvudet.

”harry, det är okej. Jag mår faktiskt ganska så bra nu. För efter jag fick den lådan så vet jag att hon finns med mig överallt. Sen tog jag upp min telefon ur fickan och visade min bakrundsbild som var en bild på mig och Sarah när vi stod och log mot kameran sommaren 2010.

”är det du?” sa han och pekade på den kortaste jag log och skakade på huvudet.

”jag var alltid längst av oss” sa jag och han tittade på bilden igen sen sa jag.

”nej, kom jag ska gå och hämta odjuren” sa jag och reste mig upp och Harry följde efter och jag tog två av dom först sen gick jag och hämtade den sista. Sen skulle dom få vara inne resten av dagen för jag hade redan bestämt mig att åka tillbaka sent i kväll. Ensam.

 

---

Ett ganska långt kapitel. Jag gillar det och se fick vi in lite Niall tankar också. Hoppas ni gillar den här delen! :D