The Moment - Kapitel 63

Tidigare: 
Simon Cowell. Mina ögon blev större samtidigt som jag hörde killarna i kör bakom mig.

”uncle Simon!” skrek dom och jag log och satte ner Lux på golvet. Efter de hade pratat lite kom Niall fram till mig och la armen om min midja och Simon höjde på ögonbrynen och sa.

”och du är Gabbie antar jag?” sa han och såg ganska skeptisk ut först innan hans ansiktsuttryck lättade och jag nickade och log och sa.

”ja, det är jag” sa jag och kände hur Niall grepp flyttades så han stod bakom mig istället och vilade sina händer på mina höfter och hakan på min axel.

”vad trevligt att äntligen träffa dig, har hört massor om dig” sa han och hans ansikte blev ett enda stort leende. Han var inte så läskig som jag föreställt mig.

”bara bra saker hoppas jag och nöjet är på min sida mr.Cowell” sa jag och han skrattade svagt och sa.

”sötnos, kalla mig Simon” sa han och jag log och nickade. Han ställde sig och pratade med resten av de som arbetade med honom och resten av one direction. 


 


31 December 2012

Jag tittade på Niall som stod vid spegeln i hans sovrum. Han hade nu flyttat ur sin lägenhet och in i hus lite utanför London. Vilken inte gjorde så mycket, men det var ett område med stora fina hus där barnfamiljer oftast bodde. Jag hade inte gått med på att flytta in där än men jag spenderade mer tid där än vad jag gjorde hemma. Vi hade haft 9 otroligt bra månader och ett fantastiskt år. Men snart skulle han iväg igen. Och det är anledningen till att jag inte vill flytta in med honom, att han kommer vara borta i tio månader. Han kommer hem mellan den 10 Augusti och 23 September men sen är det länge kvar till han kommer hem igen och jag vet inte hur långe jag kommer kunna fixa att vara utan honom.  Jag tar snart examen vilket känns lite bättre att jag har möjligheten att kanske hälsa på dem på turnén. Liam och Danielle hade hittat tillbaka till varandra och mer hade nog inte hänt eller förändrats med oss.

”Gabbie, vi borde nog åka nu så vi kan få det överstökat och komma hem så vi kan få ut dig ur den där klänningen sen” sa han och kysste mig och blinkade med ena ögat åt mig. Jag bar en svart tajt spetsklänning som slutade på mitten av mina lår och ett par svarta pumps till. Det var ju trotsallt nyårsafton.

”visst, har du ringt en taxi?” frågade jag och han nickade och jag gick ut till hallen och tog min jacka som hängde på kroken och min väska och en påse med en flaska champagne i. Han tog min hand och sa.

”klar?” jag nickade och gick ut genom den vita ytterdörren som han höll upp åt mig. Jag gick ut och väntade in honom och flätade mina fingrar med hans och sen hjälpte han mig in i taxin. Vi skulle på nyårsfest hemma hos Louis i byggnaden som Niall flyttade ut ur för några månader sedan. Alla killarna skulle vara där förutom Harry som var med hans nya flickvän Taylor i New York. Ingen av killarna var ett större fan av att de dejtade men de valde att inte bry sig. Fansen var inte heller över lyckliga men jag tror inte att Harry brydde sig. Efter ett par minuter stannade taxi bilen utanför det höga gråa huset Niall betalade och sa åt honom att behålla växeln och sen klev vi ur bilen. Vi struntade i att knacka på dörren och gick bara in eftersom kackningar skulle nog inte kunna överrösta musiken i alla fall. Vi såg Louis och Eeleanor stå lite längre bort och prata med några tjejer jag inte kände igen och även Zayn och Perrie stod där borta. Vi gick över till dom och de hälsade glatt på mig och Niall och Perrie sa.

”Gabbie, det här är mina bandmedlemmar. Jesy, Liegh-Anne och Jade” jag log mot dom och sträkcte fram handen och sa.

”trevligt att träffas, jag är Nialls flickvän Gabbie” de tre tjejerna log mot mig och sen hörde jag Niall säga.

”jag går och hämtar något att dricka” jag nickade och han kilade iväg Little mix tjejerna plus Perrie och Eleanor hade och gått iväg för att prata lite med några som precis hade kommit och nu var det bara Zayn och Louis kvar. Jag tittade ner på mina skor och suckade och deras huvud vändes mot mig. Jag tittade upp och log svagt och de skakade på huvudet och utbytte blickar med varandra.

”vad är det Gabbie? Du har inte varit du på sistone” sa Louis och jag skakade på huvudet och log lite svagt.

”det är bara det han försöker så hårt men jag säger nej hela tiden. Har han sagt att han frågade om jag ville flytta in med honom och jag sa nej. Jag vet bara inte vad jag ska göra. Det känns som om jag inte räcker till och är det han behöver” sa jag och höll undan tårarna so ville komma. Louis la armen om mina axlar vilket Zayn också gjorde.

”du räcker, jag lovar. Du är hela hans värld Gabbie! När vi var på turné och det var en gång du inte svarade så rasade nästan hans värld. Du är allt han tar det seriöst med, han älskar dig Gabbie” sa han jag kände hur mina kinder blev rosa och de båda kramade mig från sidan.

”tack killar, men jag behöver er åsikt. Jag har tänkt mycket på att kanske flytta in där. Men jag vet inte”

”det borde du, även om vi åker igen så kanske det är vad ni behöver. Och du kan fortfarande ändra dig” sa han och i samma stund kom Niall tillbaka med ett glas åt mig och han hade nog hört lite vad vi sagt.

”vem kan fortfarande ändra sig?” frågade han och jag la armen om hans midja och sa.

”jag, att inte lämna bort hästen” sa jag och han log och nickade och jag ställde mig på tå och placerade en kyss på hans läppar och viskade i hans öra.

”i love you” han viskade tillbaka och jag log stort och sen hörde jag Louis skrika.

”alla ut på balkongen och ta champagneglas som står på bordet i köksbordet! Och sen ut på balkongen” sa han. Jag och Niall hade ju inte varit på festen så länge för vi käkade hos mig först. Jag tog hans hand och vi hämtade ett varsitt champagneglas och gick ut December kylan. Jag ställde mig tätt intill honom när någon tog ton och skrek.

”4...3…2”

”Gabbie, jag vill ha ett bra slut och en bra start. Vill du bli min Nyårskyss?”

”behövde du ens fråga?” frågade jag och log och ställde mig på tå och lade mina armar runt hans hals och pressade mina läppar mot hans och de rörde sig i en magisk takt. När alla skrek gott nytt år fortsatte kyssen i några sekunder och sen lät jag klacken på mina skor finna marken igen.

”gott nytt år baby” sa han och jag log större än någonsin.

”gott nytt år”

Louis och Eleanor kom fram och kramade mig och Niall och hälsade gott nytt år. Vilket de flesta andra som var på festen som jag kände också gjorde.

Några timmar gick och Niall hade fått i sig ganska mycket att dricka vad det verkade som i alla fall. Men han hade fortfarande kontroll på vad han gjorde, och jag hade också fått i mig en del men jag kunde gå utan att vingla och stå rakt. Niall hade armen om mina axlar och han viskade.

”jag tror vi ska åka här ifrån nu” sa han och jag nickade och log. Vi sa hejdå till de vi kände och träffade på väg mot dörren. Klockan var närmare fyra på natten och det var nyårsafton så jag ringde min pappa för att be om skjuts vilket han gärna gjorde. När vi kom ut ur byggnaden så stod pappa redan där han klev ut bilen och jag höll upp Niall som gick en aning vingligt. Pappa skrattade åt honom när han blinkade med ena ögat åt pappa och sen vinkade och sa.

”helooo peter” sa han och pappa bara skrattade och jag skrattade ännu mer och Niall hoppade in i baksätet på bilen. Jag stängde dörren och pappa gav ifrån sig ett skratt och sa.

”han är rätt full va?”

”nejdå, bara lite” sa jag och skrattade och pappa drog in mig i en kram och kysste min tinning. Sen gick jag runt och hoppade in i mittensätet bredvid Niall. Han hade redan somnat och jag suckade och skrattade åt honom och tog upp min telefon och tog ett kort på honom.

”vart ska ni?” frågade pappa och jag svarade.

”hem till Niall” sa jag och han nickade och startade bilen. Tjugo minuter senare stannade han bilen och jag väckte Niall.

”babe, vi är hemma” sa jag och sen skrattade när han ryckte till och nickade. Jag klev ur bilen och tackade pappa för skjutsen och sen hjälpte Niall ur bilen och höll upp honom och vinkade av pappa. Vi gick igenom grinden till hans hus och helt plötsligt gick han själv och inte lika vingligt längre. Jag stannade upp och skrattade han vände sig om och jag höjde på ögonbrynen.

”jasså?” sa jag och han skrattade och gick på vingliga steg mot mig.

”jag är fortfarande full, men jag kanske la på lite för att vi kunde åka hem” sa han och jag skrattade och sa.

”jag har bestämt mig Niall” sa jag och han tittade på mig och förstod först inte vad jag menade.

”vaaad?” sa han och jag hörde att han fortfarande var lite sluddrig på orden. Jag skrattade och han strök bort en slinga av mitt hår från ansiktet och sen fortsatte jag.

”jag vill flytta in här med dig, livs kärlek och inget ska få ändra på det.” sa jag och han log större än någonsin. Jag med och skrattade medans någon tår rann ner för min kind och han sa.

”Gabriella Clark, det kanske är försent för mig att vara din första men det är aldrig försent för mig att bli din siste. Jag älskar dig” sa han och jag log och han kastade mig över axeln och gick vingligt och jag skrattade högt och sen släppte han ner mig på hans stora soffa och jag satte mig upp och sa.

” vi går upp istället” sa jag och han flinade jag tog av mig mina höga klackar och sen gick till Niall och mötte hans läppar. De rörde sig i en fantastisk takt med mina och jag bakade upp för trappan och hade Niall framför mig. Vi nådde slutet av trappan och han förde min kropp mot väggen och jag skrattade när han bet lite försiktigt i min underläpp. Jag lät hans tunga in i min mun och de lekte försiktigt med varandra. Vi gick klumpigt mot sovrummet och jag tog tag i linningen på hans tshirt och drog den över hans huvud. Innan jag föll baklänges vi änden av sängen Niall lade sig över mig men han höll upp sig med armbågarna för att inte lägga all vikt på mig. Han lämnade mina läppar och lämnade blöta kyssar ner för min hals och träffade punkten precis under min käklinje och ett litet stön lämnade mina läppar.  Han greppade slutet på min klänning och drog den även huvudet så jag bara låg i mina matchande svarta spetsunderkläder. Han fann mina läppar igen och där avslutade vi nyårsnatten med kläderna på golvet.

Gabbies perspektiv.

Några veckor senare.

”Niall snälla hjälp mig med den här lådan?!” sa jag och han nickade och snodde en kyss av mig innan jag tog en annan låda från skuffen av pappa och mammas vita Audi. Nu gjorde jag det, jag flyttade in med Niall. I nu läget kändes det jätte bra, men som Louis och Zayn sa. Jag kan faktiskt fortfarande ändra mig, och inget får ändra det. Matthew hade flyttat till Dublin men han var tillbaka i juni igen, vilket var jätte skönt. Och det är januari nu så bara några månader kvar. Jag ställde ifrån mig lådan i vårat sovrum och tittade mig omkring och log stort. Sovrummet var stort och jag var imponerad över hur Niall inrett det, väggarna var vita med en fondvägg med grönt mönster på och en stor säng med mörkbrun sängram och två matchande nattduksbord vid båda sidor av sängen. I andra sidan av rummet finns en stor byrå som egentligen var två byråar som vi ställt dit nu för att få plats med mina saker också. På byrån står en stor tv och mitt smyckeskrin och några priser one direction hade vunnit under året som gått. Jag vände mig om och gick ut ur rummet och ned för trappan och ut från garage uppfarten och sen hörde jag en röst som jag gärna inte ville höra.

”Gabbie?” jag vände mig om och mötte en person som jag inte ville möta men ändå kunde jag inte bara be henne att gå.

Flashback.

”Gabbie bara lyssna på mig?!” skrek Ina genom huset. Hon hade följt med hem till Niall och jag stod i trappan och hon nedanför. Jag var besviken på henne, otroligt besviken på henne jag var mer än besviken på henne jag var arg riktigt arg.

”nej, du ska lyssna. Jag vill inte ha något med dig att göra mer! Bara försvinn och kom inte tillbaka” sa jag och tittade bara på mig när jag stod i trappen och bara lät tårarna rinna ner för mina kinder. Och det gjorde även hennes. Men det hon hade gjort var så dåligt att jag vill bara gräva ner henne under jorden.

”men”

”inga men, gå bara här ifrån! Snälla” sa jag och hon nickade och stannade innan hon gick ut ur huset och sa.

”men kom håg Gabbie att det var inte mitt fel” sa hon och jag suckade och skakade på huvudet och såg hennes sen gå ut genom dörren. Och jag sjönk ned och satte mig på trappan och grät så jag skulle kunna fylla hela badkaret.

En of flashback.

”och vad gör du här? Var jag inte ganska tydlig med att jag inte ville se dig igen. Man säger inte massa saker till ens pojkvänner som inte är sant, man…” började jag innan hon avbröt mig.

”jag lämnade honom” sa hon och jag pausade och tog ett steg närmare henne och sa.

”va?”

”jag har lämnat en polis anmälan och jag har flyttat hem igen” sa hon och jag tappade hakan till backen och trodde inte på vad hon sa. Hon hade lämnat Marcus. Eller det är ju rätt så själv klart, för det som egentligen hände var att jag fick reda på att han hotade henne och även misshandlade henne och han har även slagit Niall. Vilket inte var okej.

”om det här är ett trick för att få din bästa vän tillbaka, så funkar det inte” sa jag och la armarna i kors över bröstet.

”det är inte ett trick, och även om det inte funkar så ville jag bara be om ursäkt för att jag var en sådan bitch. Och att jag fick Niall slagen” sa hon och jag sa.

”nej, du fick inte Niall slagen han fick honom själv slagen. Han stod upp för dig, han visste vad som pågick. Men du kunde inte se det själv. Och du kommer inte få din bästa vän tillbaka” sa jag och kände hur tårar ville komma fram och jag höll tillbaka dem.

”jag vet och jag är tacksam för det, och skäms över mig själv. Jag kanske inte får min bästa vän tillbaka. Men jag kanske kan jobba på det?” frågade hon jag nickade och sa.

”det borde du, och jag ringer dig. Har lite fullt upp just nu” sa jag och hon nickade och höjde handen för att vinka av sig själv och jag log och sen gick hon sin väg. Jag tog en till låda ur bilen och gick fort in och stängde dörren bakom mig och ställde ifrån mig lådan och sen gled ned längs dörren och bröt ut i tårar. Jag hörde Nialls steg komma i trappan och sen springa ut till hallen och säga.

”baby, vad har hänt?” frågade han och flyttade på kartongen och jag skakade på huvudet och han satte sig ned på golvet och höll om mig jag lutade huvudet mot hans bröst och han pussade min panna och jag lät tårarna rinna ned för mina kinder.

”vad hände?” frågade han och han hjälpte mig upp och in till soffan.

”Ina var här, och och hon har flyttat tillbaka hem igen” sa jag och han nickade och kramade om mig. Jag kramade tillbaka och drog in ett andetag med näsan som fick mig att känna hans doft, Armani den jag köpt åt honom i julas.

”men jag kan inte förlåta henne, han slog dig” sa jag och han skrattade och jag tittade på honom med lite av en mördar blick.

”det är inte poängen, det var han som slog mig inte hon. Hon var kär och var bortom alla gränser, var glad över att hon har förstått istället” sa han och jag log mot honom och han torkade bort tårarna som runnit ned för mina kinder och pussade mig på pannan och sen mötte han mina läppar.

 

”varför har du de här?” frågade han när vi plockade upp lite som skulle till köket och han höll upp fem stycken One Direction muggar. Jag skrattade och kom och tänka på när jag hade köpt dom, jag  köpte dem när jag var i New York och de fanns på ett ställe där och jag kunde bara inte låta bli att köpa dom.

”köpte dom i New York, titta vad söt du var!” sa jag och han skakade på huvudet och sa.

”jag såg ut som en teletubbie” sa han och jag skrattade och skakade på huvudet och la armarna om hans nacke och sa.

”nej, där var du söt. Nu är du snyggsöt” sa jag och han skrattade och höjde på ögonbrynet och petade mig i sidan och jag vek mig för att det kittlades och sen skrattade och Niall tog tag i mig bakifrån och snurrade mig ett varv och jag gapkrattade och sen stannade han upp och tittade mig i ögonen. Det var underbart som första gången jag mötte hans ögon de havsblå snälla ögonen som man definitivt kunde drunkna i. 


Ett hopp längre fram i tiden, varje kapitel jag pubelicerar nu kommer vara ett snäpp fra i tiden bara så att ni vet. Men hoppas ni inte tycker att det är jobbigt. Men det måste bli ett slut snart :( 






Clara
11 November, kl. 09:51 | Blogg; http://onedirectionnovell.devote.se

Jag tycker inte det blir jobbigt med att det kommer hoppa lite i tiden, bra kapitel❤️

Stalker?

Namn:


E-postadress:


URL / Bloggadress:


Din Kommentar:


Trackback