”nej, där var du söt. Nu är du snyggsöt” sa jag och han skrattade och höjde på ögonbrynet och petade mig i sidan och jag vek mig för att det kittlades och sen skrattade och Niall tog tag i mig bakifrån och snurrade mig ett varv och jag gapkrattade och sen stannade han upp och tittade mig i ögonen. Det var underbart som första gången jag mötte hans ögon de havsblå snälla ögonen som man definitivt kunde drunkna i. 

Nialls Perspektiv.

Jag vaknade av att solen lyste in i vårt sovrum. Vi behövde verkligen skaffa gardiner, det var ett måste. Jag vände mig om och såg Gabbie ligga vid min sida, hennes blonda hår var trasslat runt hennes huvud och låg utspritt på kudden. Jag vände mig om och drog mig närmare henne och la sen armen runt henne. Att vi äntligen skulle få dela dag som natt var obeskrivlig, att vara så här kär var en underbar känsla. Att hon såg Niall och inte Niall Horan från bandet One Direction var nog det bästa med henne. Men att vi skulle åka om 1 månad och lite till och vara borta i några månader var hemskt. Den här gången var det en världsturné på 10 månader med lite paus såklart. Och hon tog ju snart examen och kunde följa med på turnén för jag visste att Eleanor skulle vara med en del och även Perrie och Harrys storasyster Gemma.

”god morgon” sa hon och vände sig mot mig och slog upp sina blåa ögon. Jag log och pussade henne i pannan och sa.

”god morgon beautiful” sa jag och hon log och burrade in sitt huvud i mitt bröst. Jag skrattade åt hennes trötta och barnsliga beteende hon alltid hade på morgonen. Jag la armen på hennes rygg och drog med fingertopparna över ryggraden utanpå linnet hon hade på sig med One Direction på som hon fick på Madison Squere Garden.

”vad är dina planer för idag?” frågade jag och hon svarade efter någon sekund.

”jag ska träffa mamma, vi ska luncha” sa hon och jag nickade men sen kom på att hon ändå inte såg mig eftersom och hade fortfarande huvudet mot mitt bröst.

”vad har du för planer” frågade hon och jag tänkte efter en stund.

”vi ska spela in lite till musik videon och sen så ska jag börja packa” sa jag och hon suckade över att jag skulle åka bort. Det var till Ghana för ett projekt med comic relief. Men det var bara i ett par dagar som tur var, men det skulle bli riktigt intressant att se hur de levde där för vad jag hört är det inte bra.

”okej, du får säga till om du behöver hjälp” sa hon och jag pussade henne på huvudet och sen så vände hon sig om och reste sig upp ur sängen. Hon sträckte ut sina händer mot mig och jag tog dom men drog tillbaka henne ner i sängen innan hon han reagera. Hon skrattade och sen försökte resa sig upp en gång till.

”snälla Niall, får jag gå upp innan jag kollapsar i sängen igen” sa hon och jag skakade på huvudet och lade mig närmare kanten och sa.

”snälla bara fem minuter till” hon skakade på huvudet och slet sig loss från mitt grepp och gick ut ur sovrummet med ett flin på läpparna. Jag slog ut armarna och letade efter min mobil på nattduksbordet och fann den snabbt och kollade igenom twitter och instagram lite fort innan jag fick ett sms av Gabbie eller Princess som hon heter i min telefon.

From: Princess

Get your ass out of bed and downstairs to the kitchen and eat pancake breakfast with me ;)

Jag skrattade åt hennes sms och sen svarade på det.

To: Princess

GIVE ME 2 SECONDS AND I’LL BE THERE!

Jag reste mig upp ur sängen och tog på mig en vit t-shirt och ett par gråa kortbyxor. Och gick ner till köket och fann Gabbie vid spisen stå och steka pannkakor.

”du är bäst” sa jag och lade händerna på hennes höfter bakifrån och kysste henne på halsen och hon sa.

”jo jag vet, men tack för att du påminde mig. Och du är inte så dum du heller” sa hon och jag skrattade och sen släppte taget om henne och tog fram två tallrikar och juice nutella och annat jag visste att vi ville ha till fruktosten.

”jag åker nu!” hörde jag Gabbies röst eka genom huset och jag sprang till hallen för att kyssa hennes läppar. Jag log när jag såg henne i hallen och hon satte på sig sin dunjacka och stövlar och under hade hon en stor stickad tröja hon fått av bandet i julas och ett par svarta leggings. Jag log stort vilket hon också gjorde och la armarna om min nacke och sa.

”vi ses om ett par timmar, jag älskar dig” sa hon och jag log in i kyssen och nickade.

”och jag dig” sa jag och hon log mot mig och sen kysste mig en gång till innan hon tog bilnycklarna och gick ut genom ytterdörren. Jag vände mig om och gick tillbaka in i soffan och satte mig med fjärrkontrollen i handen och bläddrade mellan kanalerna och stannade vid E! där kändis nyheterna var i full gång. Så klart de pratade om One Direction, det gjorde alla. Det var alltid ett nytt rykte alltid något som inte var sant och bara var en lögn. Men många fans skulle få en fin karriär som FBI eller CSI agenter.

Gabbies Perspektiv.

Att luncha med mamma var något som jag saknade. Att sitta med familjen och ha det allmänt bra, men jag ska verkligen inte klaga över hur jag har det för att sitta vid matbordet med Niall är bland det bästa jag vet. Lunchen med mamma hade varit över rätt så fort för hon blivit inkallad till jobbet, men jag kunde även säga att det inte gjorde så speciellt mycket. Jag gick in på nästa starbucks som jag såg och beställde.

”en white hot chocolate tack” sa jag och kassörskan nickade och log och sa.

”vad ska jag skriva på den?” frågade hon och jag svarade snällt.

”Gabriella” hon nickade och tog emot pengarna jag höll fram och sen gick jag och satte mig vid ett bord längre bort. Jag tog upp min telefon och bläddrade igenom twitter så länge och såg att Ina twittrat. Så fort jag hör hennes namn kommer en saknad in i mig. Det gör inte ont och inte heller så att jag vill sätta mig i ett hörn och dränka mina tårar. Men jag saknar ändå min bästa vän, jag har ju killarna och Cara och resten av One Direction flickvännerna men ändå, det är något som inte ska vara så.  Hon var något som funnits med mig hela livet, jag var tvungen att i alla fall prata med henne. Hon har varit där, hon räddade mitt liv och fixade det. Nu är det min tur att göra likadant.

Flashback Hösten 2010

Jag tittade mig själv i spegeln, det hade gått två dagar sen jag hade förlorat min andra del av mitt liv. Hon som höll mitt hjärta helt som fick mig att kämpa in i det sista. Allt jag såg i spegeln var en liten blond flicka med rödsprängda ögon, rufsigt hår, höftben som syntes mer än vanligt och ärr längs armarna. En värdelös jag var inget, jag kanske inte behövde leva längre. Jag var inte bara ledsen, jag var arg. Arg över att hon dog arg på att allt bara gick fel, jag dunkade nävarna i handfatsbänken och kände hur ilskan tog över. Och jag hade inget att leva för i alla fall. Jag öppnade lådan som var under handfatet och rotade efter rakbladet jag använt alldeles för många gånger och tittade på det och sen på min arm. Jag placerade rakbladet i armvecket och utan att ens tänka mig för så drogs det genom huden och jag tryckte ovanligt hårt för jag kände hur ilskan spred sig i kroppen och jag gled ned längs väggen och tårarna fick rinna ner för mina kinder. Blodet rann ner för mitt armväck och jag visste precis vad jag hade gjort. Och allt började bli suddigt och jag såg hur dörrhandtaget rycktes i och hur en lång smal figur kom in genom dörren.

”Ina?” frågade jag och tårarna började rinna ner för mina kinder igen.

”jag hittade henne!” skrek hon och innan jag visste vad som hände var mamma och pappa inne i badrummet. Eller de var dom jag trodde de var i alla fall. Jag blev upp buren och det var då jag var säker på att det var pappa.

”nej, sätt ner mig” sa jag så högt jag kunde, men jag hörde bara någon som suckade och någon som grät hysterisk och sen blev allt bara helt svart.

Flashback slut.

”Gabriella!” skrek dom från kassan jag reste mig upp och blinkade bort tåren som vilade sig i ögonvrån och gick fram och hämtade mitt kaffe med ett leende.

”tack” sa jag vänligt och gick ut från caféet. Jag tog en sipp ur min mugg och andades in den friska Januari luften och log åt hur stolt jag var över mig själv och att jag tagit mig mod till att äntligen ringa till Ina. Men det kändes ändå inte bra, så istället för att ringa så gick jag med snabba steg mot bilen och körde till Inas hus. Bilturen tog bara tio minuter och jag stod på samma gata som låg två kvarter bort från huset jag bott i sen jag var fem. Huset som hade så många minnen att de var oändligt långa historier som hörde till. Jag klev ur bilen efter jag druckit upp skvätten som var kvar av chokladen och gick upp till den svara ytterdörren. Jag höll fingret på dörrklockan och väntade tills jag hörde fotsteg på andra sidan och sen en dörr som öppnades. Ina stod på andra sidan dörren och höll upp den åt mig, jag tittade noga på henne och inget hade förändrats, hon var fortfarande den bästa vän jag mindes i alla fall till utseendet.

”hej” sa jag i en lugn ton och försökte få på ett leende vilket jag tvingade på mina läppar. Hon granskade mig från topp till tå och sen sa jag.

”uhm, kan jag få komma in?” frågade jag och hon nickade och släppte in mig. Det var som om hon inte kände mig och jag kände henne så pass väl att hon skulle börja prata när jag förklarat att jag inte är arg.

Där har ni det, kan inte vänta tills ni får nästa novell. Kan berätta så mycket som att den kommer handla om Harry och hete Last First Kiss.