”jag har köpt ett hus…” började han och jag pustade ut, och tänkte efter en stund. Vad var det för stort med det då? Han hade ju redan berättat att han skulle köpa ett hus. Och sen fortsatte han.

”i Calabasas” sa han och jag hoppade till och tittade på honom och jag gissade på att mina ögon blev stora som pingisbollar.

”som i Los Angeles?” frågade jag och han nickade osäkert och sen sa.

”ja, men jag ska inte flytta dit. Utan bara ha ett hus när vi är där och slippa bo på hotell. Jag bor granne med Bruce och Kris Jenner” sa han och jag skrattade åt honom och Harry tittade med ett roat leende åt oss.

”du skrämde livet ur mig där, det vet du va? Trodde det var något livsviktigt du skulle säga” sa jag och han och Harry skrattade och log åt varandra när jag lade mig mot Nialls bröstkorg.

”får jag följa med dit någon gång? Skulle gärna vilja träffa tvillingarna Kardashian” sa jag och han svarade.

Niall och jag gick hand i hand i korridorerna i arenan de snart skulle uppträda i. Han skulle presentera mig för hans crew och jag har hört mycket om dom. Det mesta jag hört är om stylisten Lou Teasdale. Hon är gift med en kille som heter Tom och de har en dotter vid namn Lux, fast det var nästan allt jag visste. Niall tittade ner på mig och log och jag log ett stort leende tillbaka och han kramade min hand lite hårdare.  Han ledde mig in i ett rum och när vi öppnade dörren så såg jag alla killarna sitta i en soffa Paul satt i en fåtölj och det var några fler personer i rummet som jag nästan kunde lista ut vem som var vem. Jag hälsade på killarna med en kram och sen tog Nialls hand igen och en tjej i tjugofemårsåldern kom fram med en bebis på höften som jag antog vara Lux. Hon sträckte fram sin vinkade och Niall sa.

”Gabbie, det här är vår stylist. Louise” sa han men hon sa sen.

”hej, du kan kalla mig Lou” sa hon och samtidigt så sträckte bebisen ut händerna mot Niall och Niall tog stolt emot henne.

”och det här är min dotter Lux” sa hon och jag nickade och vände mig mot bebisen och sa.

”hejsan” sa jag och hon gömde huvudet i Nialls axel. Gud så söt hon var, Lou skrattade och sa.

”hon är lite blyg, men det är över om en halvtimme kanske” sa hon och skrattade och jag log mot henne och hon gick sen och ställde sig bakom Harry som satt i soffan och började dra med fingrarna i hans hår.

”ska vi böra med dig curlyhead?” frågade hon och sen ändrade sig och sa.

”nej, Louis ditt hår tar längst tid. Komsi komsi” sa hon till Louis som reste sig upp med sin mobil i handen och satte sig i stolen där hon ställde sig bakom och började fixa Louis hår. Hon verkade vara en väldigt trevlig tjej. Tom hade också kommit fram och hälsat på mig och de verkade vara ett perfekt par som passade perfekt. Niall gick fortfarande omkring med Lux på armen tills Harry kom och ställde sig vid oss då vevade hon med armarna åt honom och han tog glatt i mot henne och höll henne som om hon vore ett flygplan och sprang runt i rummet så. Lux gav ifrån sig höga skratt och jag log åt henne samtidigt som jag drogs in i Nialls famn och placerade min ena hand på hans bröst och den andra på hans rygg och mina läppar på hans hals. Han log ner mot mig och kysste mig en gång och jag pressade mer än gärna tillbaka mina läppar mot hans. Jag hörde ett klick när jag mötte Nialls läppar och sen log Harry stort och sa.

”oops” och Lux skrattade och Harry sa.

”usch, vad gör dom?” sa han och hon skrattade och sa sen.

”pjussas” sa hon och jag kände hur mina kinder blev lite rosiga och sen vibrerade min telefon i fickan och jag tog upp den och såg att Harry skickat bilden på oss. När jag skulle stoppa ned den i bakfickan på mina jeans igen missade jag fickan med släppte ändå telefonen och den åkte ner i backen med ett pang. Jag böjde mig ner och tog upp den och såg att hela skärmen hade spruckit.

”helvete” sa jag och sen stängde mun och Niall och Harry skrattade och Liam kom in i konversationen och sa.

”det är barn här Gabriella Clark!” sa han och sen började också skratta. Jag tittade på min telefon och sen skrattade också. Jag lade ner den i bakfickan och sen sa.

”sorry” sa jag och höll fingrarna för munnen. Niall vände sig mot mig stoppade sina händer i mina bakfickor och sen lutade han hakan mot mitt huvud. Jag njöt av att få vara i hans närhet och ville bara låta denna stund få vara för resten av våra liv. Att han inte var tvungen att åka tillbaka, absolut inte för det var det sista jag ville. Att han skulle åka tillbaka till usa och vara där i två månader till gjorde fortfarande ont i mig men det var en sak jag skulle få leva med antog jag. Om jag orkade, vilket jag verkligen vill göra.

”Niall din tur” sa Lou och log mot oss Niall kysste mig och gav min rumpa ett kläm innan han tog dina händer ur mina bakfickor. Jag satte mig bredvid Zayn i soffan och tittade på Liam som såg dyster ut. Vilket jag absolut förstod, Danielle skulle vara dansare visste jag eftersom jag pratat lite med henne. Jag tyckte det var synd att det gjort slut men kanske de skulle föras tillbaka igen. Det var något jag kunde lova för de älskade verkligen varandra, men jag ville ändå veta hur Liam mådde men jag vågade inte fråga. Jag ställde mig upp ur soffan och tog mod till mig och satte mig bredvid Liam i stället, jag lade en arm runt honom och sa tyst.

”hur är det?” frågade jag och han tog ett djupt andetag och sa.

”jodå, det kanske var bäst såhär” sa han och jag såg hur han brast. Vad har jag gjort? Jag skulle inte frågat.

”förlåt Liam” sa jag och han log ett av sina underbara mjuka leenden och sa.

”Gabbie, det är lugnt jag lovar. Jag får jobba på att prata om det” sa han och suckade och strök honom över ryggen som en vänlig gest. Att han skulle veta att jag fanns där. Jag satt bredvid honom och vi pratade om allt möjligt och jag beundrar hur han kan le trots den smärta han hjärta är utsatt för. Efter några minuter kom Niall tillbaka med sitt hår stylat och ombytt till ett par jeans och en skjorta. Vi hade tidigare idag varit och kollar på finalen i fälttävlan och Sverige hade kommit två, och det var så underbart! När jag var mindre hade jag drömt om att få en OS medalj vilket var lite sent nu då men annars hade det varit underbart att få en sådan hängandes runt halsen.

”babe?” sa Niall och jag väcktes från mina tankar och vände blicken mot honom som höll ut handen mot mig. Jag log och tog den och reste mig upp.

”vart ska vi?” frågade jag när vi hade börjat gå ut ur rummet.

”ut till arenan för att köra ett genrep” sa han och kysste min tinning. Jag nickade och gick stolt bredvid honom. Vi nådde tillslut arenan och det var då jag såg hur gigantisk den faktiskt var och jag visste att detta var det största uppträdande de hade gjort hittills. Och ikväll skulle jag sitta med Eleanor, Perrie som åkt ifrån sin turné för att titta på Zayn, Lou och även the one and only Simon Cowell. Han som hade med allt med One Direction att göra. Det var nervöst att jag skulle få träffa honom ikväll, tänk om han inte tyckte om mig och han tvingade Niall och lämna mig. Jag menar han kanske inte tycker det är bra inför fansen. Eller ja vad som helst kan hända, hoppas att han gillar mig bara. Niall släppte min hand och gick upp på scenen som skulle vara ett lastbilsflak som skulle åka runt arenan och sen stanna vid en speciell plats så de skulle kliva av och sjunga. De skulle sjunga Whats Makes You Beautiful. Jag gick och ställde mig vid Lou och Lux och när jag ställde mig där så viftade Lux med sina armar mot mig och jag log stort och Lou sa.

”hon vill till dig” sa hon med ett leende. Jag tog stolt emot henne och sen hade henne på min höft och log stort och hon log lika stort tillbaka och visade hennes få tänder hon hade jag log stort och beundrade hennes söta sätt att vara på. Hon tog en slinga av mitt hår och snurrade det runt hennes finger.

”du hav vjätte långvt hååvr” sa hon och jag skrattade och nickade.

”ja, jag har sparat ut det länge” sa jag och hon skrattade och fortsatte titta på mitt hår vilket jag inte hade något emot. Efter några minuter så hörde jag musiken börja spela och sen hörde jag Liams röst i högtalarna och såg dem långt bort i arenan komma på ett lastbilsflak. Jag hörde hur Liam sa något som ljudkillarna skulle ändra och sen fortsatte de sjunga och deras röst coach Helene avbröt några gånger och sa att det skulle ändra på det här och det där och de log och nickade och lyssnade noga på vad hon sa. En timme gick innan allt kunde göras rakt igenom. De var otroliga, otroligt duktiga. När de var klara klappade alla och Lux såg lycklig ut och klappade fort och skrattade. Allas klappningar avbröts av en hög klappning och en mörk brittisk röst som sa.

”mycket bra killar” sa han och jag vände mig om för att se ve, det var och framför mina ögon stod nu Simon Cowell. Mina ögon blev större samtidigt som jag hörde killarna i kör bakom mig.

”uncle Simon!” skrek dom och jag log och satte ner Lux på golvet. Efter de hade pratat lite kom Niall fram till mig och la armen om min midja och Simon höjde på ögonbrynen och sa.

”och du är Gabbie antar jag?” sa han och såg ganska skeptisk ut först innan hans ansiktsuttryck lättade och jag nickade och log och sa.

”ja, det är jag” sa jag och kände hur Niall grepp flyttades så han stod bakom mig istället och vilade sina händer på mina höfter och hakan på min axel.

”vad trevligt att äntligen träffa dig, har hört massor om dig” sa han och hans ansikte blev ett enda stort leende. Han var inte så läskig som jag föreställt mig.

”bara bra saker hoppas jag och nöjet är på min sida mr.Cowell” sa jag och han skrattade svagt och sa.

”sötnos, kalla mig Simon” sa han och jag log och nickade. Han ställde sig och pratade med resten av de som arbetade med honom och resten av one direction. 

Föråt för att ni fick vänta länge. Men nu är den här, tänker hoppa en bit och sen hoppa lite till i de två kommande kapitlen och sen ska detta par få en epilog och det ska bli ett slut. 

hoppas ni gillar det :) 

Jag vaknade innan Niall och kände hur varmt det var under vårt täcke och jag vände mig om i hans famn för att kolla på klockan och hon stod på 10 am. Jag gick upp ur sängen och drog på mig ett par av mjukisbyxorna som jag hade lämnat där för någon vecka sedan när jag fått något utbrott på mamma och bestämde mig för att sova där. Vilket funkade helt utmärkt, jag tog min telefon och gick ut till vardagsrummet men fortsatte sen ut till köket och tänkte laga frukost men såg att kylskåpet var helt tomt. Jag bestämde mig för att ta bilen och åka och handla lite fort. Jag gick till badrummet och sköljde ansiktet i kallt vatten och sen satte upp mitt blonda hår i en slarvig tofs och gick till sovrummet och satte på mig kläderna jag hade på mig igår och sen gick till hallen och knöt på mig mina vita converse. Jag tog bilnycklarna och lägenhetsnycklarna och låste försiktigt upp dörren så att jag inte skulle väcka Niall och sen låste den utifrån sen också.  Jag öppnade porten och möttes av ett antal paparazzi fotografer. Åh nej, jag orkade inte med deras kommentarer och frågor om allt.

”Har Niall kommit hem?”

”har Harry flyttat ut ur byggnaden?” hela tiden. Jag ignorerade och gick fort till bilen och satte mig i den och de stannade vid porten. Men det roligaste av allt var att Niall låg och sov, Zayn var hos Perrie så han var inte i byggnaden. Louis var och hämtade Eleanor och sen skulle de åka hem till hennes mamma och sen ner till wemberly stadium för att kolla på fotboll och Harry bodde inte ens här inne längre. Jag tyckte det var väldigt roligt. Jag körde iväg till närmaste mat affär och gick in och tog en varukorg och plockade ner smör, mjölk, bröd, ägg, bacon, juice och lite allt möjligt innan jag betalade och åkte därifrån igen.

När jag stannade bilen på parkeringen stod fotograferna fortfarande kvar och jag hade varit borta i en halv timma ungefär. Jag gick med snabba steg och använde nyckeln till porten istället för koden så de inte skulle ta sig in på någon sätt. Jag tog trapporna upp till Nialls lägenhet och låste upp ytterdörren och trampade av mig skorna och sen gick till köket och ställde ifrån mig kassen med mat. Jag gick in till sovrummet för att kolla om Niall fortfarande sov, vilket han gjorde. Hans djupa andetag var de gulligast jag någonsin hört och hans ansikte som låg pressat mot kudden var också otroligt gulligt. Jag stängde dörren om honom och sen gick tillbaka ut till köket och ställde in allt i kylskåpet och sen tog fram ägget och baconen för att steka det.

Jag hade precis stekt klart allt när min telefon vibrerade på bänken ett sms från pappa.

From: dady

Hey, Michelle and Olivia are here. Mum missing Nialler, bring him over. And Olivia is a fan you know

Michelle är alltså min pappas lillasyster och Olivia är hennes dotter på 8 år. En av de sötaste ungar jag träffat på. Har varit barnvakt åt henne flera gånger när Michelle och hennes man Toby velat göra något. Men nu hade de skaffat en barnvakt som de hade anlitat på heltid nu när hon börjat jobba. Jag knappade snabbt in ett svar till honom.

To: dady

Haha, sounds great. He have to wake up first..

Skrev jag och sen ställde fram allt på köksbordet för att sen gå in och väcka Niall som förmodligen skulle vara otroligt jetlagged idag. Jag öppnade försiktigt dörren och den kunde inte låta bli att knarra lite. Jag kröp upp på alla fyra bredvid honom i sängen och satte mig med ett ben på varsin sida av honom eftersom han hade lagt sig på rygg istället. Jag tog min telefon och kunde inte låta bli att knäppa ett kort på honom, han var otroligt söt när han sov. Jag tror inte att han märkte av min vikt något eftersom han inte rörde sig överhuvudtaget, men de flesta visste hur svårväckt han var. Telefonen lade jag lite längre bort på madrassen och sen böjde mig ned och pussade han i pannan och sen ner på käkbenet och sen på läpparna och på halsen och det var då han reagerade han ryckte till lite och då pussade jag honom på näsan och då vaknade han till och tittade på mig med springor till ögon och han tog sina armar runt mina höfter och sen drog ned mig bredvid honom i sängen och han lade sig på sidan så mitt ben hamnade under honom.

”älskling, jag har gjort frukost” sa jag och hans grepp lossade inte om mig och han lade mig med mitt andra ben över honom och drog in han i en kram och jag kände hans läppar mot min bröstkorg som inte doldes av den stickade tröjan.

”har du?” sa han i en raspig morgonröst.

”ja, ägg och bacon” sa jag och han lossade greppet lite om mig och kollade in i mina ögon med hans trötta ögon som inte riktigt var helt öppna än. Och tryckte sina läppar mot mina helt oförberett och sen sken upp i ett stort leende.

”jag älskar dig!” sa han och jag sken upp i ett stort leende och sen länkade mina läppar med hans och sen reste han sig upp ur sängen vilket jag också gjorde och när jag gick förbi honom så greppade han tag i min höft och sen kysste mig igen och sa.

”du är väldigt söt i stora tröjor, det får dig att se mindre ut än vad du redan är” sa han och jag skrattade in i kyssen han var på väg att ge mig och sen vände jag mig om och kände en handflata snärta till på min rumpa. Jag vände mig om i dörrhålet och sa.

”ska du ha frukost eller?” han log men hörde sarkasmen i min röst och putade med underläppen och sa.

”förlåt” sa han och sen sprang emot mig precis när han tagit på sig en tröja och fångade upp mig och jag klängde fast mina ben runt hans höfter. Han kysste mig och sen släppte ner mig för att kunna sätta sig på köksstolen. Jag gick runt bordet och sen satte mig mitt emot honom och började dricka ur kaffe koppen vilket han också gjorde. Han log stort och tittade på mig.

”du är världens bästa flickvän” sa han och jag log stort och sen tog han upp sin telefon och sen svarade jag.

”jag vet!” sa jag och log och han skrattade och sen knäppte ett kort på frukosten och sen åt av den samtidigt som han knappade in något på telefonen och när han lade ifrån sig den så vibrerade min telefon och jag såg att han nämnt mig i en tweet och sen en bild.

”mamma saknar dig” sa jag och han tittade upp och log sitt ur fåniga leende och sa.

”vi åker till dig när vi käkat! Snäälllaaaa” sa han och jag skrattade och puttade ifrån mig talriken lite och sen lyfte upp mitt ben till magen och tog min kaffe kopp och drack några klunkar ur den. Jag svarade på hans fråga nu och sa.

”ja, jag har redan pratat med pappa och sagt att du följer med hem. Och min faster och hennes dotter är hos oss över dagen. Hennes dotter är ett fan, var beredd att bli på hoppad” sa jag och han skrattade och sa.

”jag är van, tro mig” sa han och skrattade och sen ställde ifrån sig allt på diskbänken och jag reste mig upp för att hjälpa honom samtidigt lägenhetsdörren rycktes upp. Jag hoppade till och sen hörde Louis höga röst eka genom lägenheten.

”HALLÅ?” hörde jag hans röst skrika och då kom jag på att han måsta ha Eleanor med sig. Jag sprang ut ur köket och in i hallen och Louis fångade upp mig i en kram först och jag skrattade och sen kastade han mig över axeln och sa.

”trodde att det var mig du skulle hälsa på först, men då vet jag” sa han och jag skrattade och slog han med handflatorna på rumpan och sa.

”Louis släpp ner mig” sa jag och han höll sitt poker face och sa.

”aldrig, vem är din favorit i One Direction?” frågade han och jag stannade upp och bara för att retas så sa jag.

”Niall vem tror du?” jag hörde Niall och Eleanor skratta och jag försökte häva mig upp men varje gång jag var när på att va uppe så lyfte han mina ben så att min överkropp åkte framåt alltså. Jag skrek och sa.

”Men Louis släpp ner mig!” skrek jag och han skrattade bara högre och högre och han skulle gå till köket och nästan gölmde bort att han hade mig på axeln och hoppade iväg och halkade så jag åkte in i väggen jag hörde Niall skratta som ett fån och det gjorde Louis och Eleanor också. Jag reste mig upp med hjälp från Eleanor och sen omfamnade hon mig i en kram och sen log stort mot mig.

”är allt bra?” frågade hon när Niall omfamnade mig från sidan och pussade mig på tinningen. Hon log och jag svarade.

”allt är jätte bra, med dig då?” frågade jag och hon nickade.

”jätte bra, vi tänkte bara säga hej vi ska på fotboll” sa hon och jag nickade och log och Niall sa.

”vad trevligt” sa han och skrattade lite och sen tryckte sina läppar mot min tinning.

”nornor, vi behöver gå nu” sa han och jag skrattade åt smeknamnet han hade på henne som var lite annorlunda. Hon nickade och sen så vinkade dom innan de gick ut ur lägenheten igen.

”ska du duscha innan vi åker?” frågade jag och han nickade och då sa jag.

”men gå och gör det då” sa jag och han snurrade runt mig och jag la händerna på hans bröst drog lite i tröjan.

”vill du följa med? För att spara vatten och så?” frågade han och jag skrattade åt den dåliga repliken han just sagt. Han skrattade också och sen drog jag med mig honom in till badrummet.

”Hallå!” skrek jag när vi kom innanför dörren hemma hos mig och sen kom mamma och pappa ut i hallen medans vi tog av oss skorna. Jag hade satt mig ner och höjt foten till Nialls knä så han knöt upp rosetterna på mina skor. Han hjälpte mig upp och sen vände sig mot mamma och pappa. Han tog i hand med pappa och pappa sa.

”hallå, är allt bra? Har allt gått bra för er?” frågade han och Niall nickade och log och svarade vänligt.

”hej, allt är bra. Ja, det har det. Fansen har varit helt hysteriska, det är helt sjukt” sa han och pappa skrattade och nickade och sen gav han mamma en snabb kram och hon sa.

”hej gubben, vad skönt att allt varit bra. Kom in” sa hon och jag log och rodnade lite, det var min mamma i ett nöt skal. Hon kallade alla för gubben, gumman och vännen även hjärtat hade kommit in på vissa ställen. Vi gick in till vardags rummet och där satt Michelle och Olivia. Olivia kastade sig upp ur soffan och sprang på sina taniga ben till mig så fort hon kunde och henne blonda lockar studsade på hennes rygg. Jag fångade upp henne och hon kramade mig länge tills hon fick syn på Niall så tittade hon på mig och hennes ögon vart stora som pingis bollar och Niall sa.

”hej” sa han och log stort. Och mitt hjärta smällte, jag satte ner Olivia på golvet och sen satte sig Niall ner på huk och sträckte fram sin hand för att hälsa på henne. Så länge gick jag och hälsade på min faster och hon sa.

”undra hur det där kommer gå innan hon börjar skrika honom rakt upp i ansiktet” sa hon och jag skrattade och sen drog med mig henne upp ur soffan och vi satte oss på kanten och tittade på Niall och Olivia.

”vad heter du då sötnos?” sa han och sen hörde jag Olivias röst otydligt säga.

”Olivia” sa hon och sen såg jag hur hon lade sina armar om hans hals och han om hennes lilla midja. Mitt hjärta smälte ännu en gång och jag log stort och se sprang hon till mig och hoppade upp i mitt knä. Och gömde sitt huvud i kurvan mellan min axel och hals.

Någon timme hade gått och Olivia hade börjat prata massor med Niall och även Harry som kommit förbi eftersom han hade haft väldigt tråkigt. Harry hade också fått prata med Olivia och han tillslut börjat prata med dom. Niall och Harry var helt underbara med barn, jag visste att Harry älskade barn och det syntes verkligen. En dag hoppades jag på att få en Niall junior som sprang runt fötterna, men jag hade varit så dum att tacka nej till att flytta ihop med honom. Ibland kan jag själv undra vad jag tänker med. Men jag var inte redo ,men när han väl flyttade in i huset kanske jag var det. Vi hade ju trotsallt varit ett par i snart ett halv år. Vilket kändes helt sjukt.

”när ska ni vara i arenan i morgon?” frågade jag och Harry tittade upp från sin telefon och sa.

”Soundcheck vid klockan två” sa Harry och jag nickade och det betydde att de skulle vara där lite tidigare. Så kanske vid halv två skulle de vara i arenan i morgon. Niall hade bett mig följa med vilket jag gärna ville för vi skulle gå och se sista delen av fältävlan som var hoppning i morgon efter soundcheck och innan avslutningen. Vilket skulle bli hur kul som helt, men jag tyckte även det var lite pirrigt eftersom jag skulle bli presenterad för hela deras crew. Stylister, röstcoacher, vakter alla. Vilket kändes lite konstigt men ändå bra på något sätt. Var de lika lättsamma som killarna var det ju bara bättre!

”ser ut som om hon börjar bli trött” sa Michelle efter hon avslutat ett samtal över telefon med sin man Toby. Olivia satt på golvet och småskrattade till Harry som gjorde roliga miner åt henne och sen kittlade henne. Niall flyttade sig tvärs över golvet till mig som satt på soffkanten. Han lutade sig mot grunden på soffan och huvudet på soffan lutat bakåt. Jag böjde mig fram och pussade han så det blev en upp och ned puss. Sen drog jag mina fingrar igenom hans hår och det var lent men ändå lite kladdigt från vaxet.

Alla hade åkt hem förutom Harry och vi satt i soffan och kollade på en film jag låg med huvudet i Nialls knä och Harry med huvudet i mitt knä och där låg jag och pillade i hans lockar och Niall tryckte sina läppar mot mina flera gånger vilket inte gjorde något alls. Konstigt nog blev han aldrig svartsjuk eller avundsjuk när jag hittade på något med Harry eller låg och pillade han i håret som jag gjorde nu. Och helt plötsligt bröt Niall tystnaden mellan oss och sa.

”Gabbie, jag behöver berätta något för dig” sa han och hela jag frös. Harry satte sig lugnt upp som om han visste att det skulle komma något ur Nialls mun förr eller senare.  

nu så! ska verkligen skriva mycket nu och göra massa tidinställda för jag är inte enns i sverige nästa vecka :( men jag ska skriva på! jag lovar! 

Nialls Perspektiv.

Jag och Harry hade precis avslutat en intervju för The Bert Show. En riktigt rolig intervju måste jag säga, men inte roligare än Chatty man, det kommer alltid vara den roligaste intervjun jag varit på. Jag fiskade upp min telefon ur fickan och såg att Gabbie eller Gabbsie som hon hette i min telefon hade svarat på mitt sms som jag skickade igår.

From: Gabbsie

Hi Niall, you should have called! I miss your voice, please call me when you see this. I try to answer cause Im at work xx Love you

Jag log åt smset och visste att jag inte hann ringa nu för vi skulle iväg på en till intervju men sen skulle vi åka bil till stället vi spelade in musik videon i och då han jag ringa i bilen. Men för att det inte skulle verka som om jag ignorerade henne så svarade jag på mitt sms.

To: Gabbsie

Babe! I can’t call right now cause im doing a interview in 10 so i call you in 30 minutes, I love you more than most!

Svarade jag och sen sprang iväg till de andra killarna och petade ner telefonen i min ficka.

Gabbies Perspektiv.

Jag hade hand om kassan idag och tog emot alla barn, ungdomar och vuxna som handlade på Forever 21 med ett stort leende och skannade in deras varor och lade ner dem i plastpåsar. Samma sak med varje kund. Visst kunde det bli lite långtråkigt men jag älskade att träffa nya människor. Speciellt om de var trevliga. Annars kände jag att det kunde kvitta. Nästa person i kön var en mörkhårig kille som jag tyckte att jag kände igen men jag kunde inte sätta på plats. Han hade mörkt hår och isblåa ögon han var längre än mig men inte jätte mycket längre och såg ut att vara i min brors ålder. Jag log och sa hur mycket han skulle betala och när han tittade upp efter han betalat och tog emot påsen så sa han.

”Gabbie?” jag kollade konstigt på honom och sen kom jag på, den roliga Liverpool dialekten. Då kom jag ihåg honom. Det är en av Matthews barndomskompisar Ted, dom umgicks inte längre men de var hur tajta som helst när de var små.

”Ted?” sa jag och kollade och det stod inte någon efter honom i kön vilket gjorde att jag kunde fråga hur det var med honom. Han nickade och sen sa jag.

”hur är det med dig? Hur mår familjen?” frågade jag och han log stort och sa.

”det är bara bra, med både mig och dom. Hur är det med er?” sa han och jag log glatt och mindes att han haft en liten förälskelse på Sarah när han var sisådär 7-8 år kanske. Och det var ungefär då de slutade umgås. Eller de kanske var lite äldre. Sarah levde i alla fall när de slutade umgås.

”det är bara bra, jag är glad och det är väll resten av familjen också” sa jag och log mot honom och så frågade han.

”hur mår Sarah då?” det högg i hjärtat på mig. Han visste inte, hur skulle jag säga det här nu då? Jag frös till för några sekunder och leendet på mina läppar suddades ut några sekunder vilket inte hans gjorde.

”ehm.. uhm, Sarah, ho- hon dog för två år sedan” sa jag och bet ihop. Hans leende försvann och jag såg hur ledsen han blev. Jag tittade på honom och han sa tyst.

”oj, Gabbie… förlåt, ja-jag visste inte. Jag beklagar sorgen” sa han och jag nickade och sen bytte han tvärt samtals ämne för att det inte skulle hållas en pinsam tystnad.

”så jag hörde att du dejtar irländaren från One Direction” sa han och jag log och kände hur mina kinder blev lite rödare när jag nickade och jag kände även fjärilar som flög runt i min mage.

”ja, det gör jag… och Matthew har fortfarande Tanja” sa jag och han log och nickade. Det var något mirakel som skedde i deras förhållande hur fel de än kunde göra så förlät de alltid varandra. Alltid, och det kanske var det som menades med sann kärlek.

”men du då Ted, har du hittat någon än?” frågade jag och han nickade och vred huvudet mot provrummet. Där det stod en blond tjej, väldigt liten. Blond och härifrån såg jag att hon hade stora bruna ögon och sen vände jag huvudet tillbaka till honom.

”är det hon?” frågade jag och han nickade.

”Stacy, hon bara kom in i mitt liv och det känns som om hon är här för att stanna” sa han och jag kände hur jag vet att jag har känt samma känsla.

”vad gulligt, ungefär så jag känner med Niall. Men man vet ju aldrig, han är i USA just nu för att spela in saker till deras nya album. Han ska vara bort i två månader, ingen vet ju vad som händer efter det” sa jag och han nickade.

”jo, fast ibland kan ju avstånd vara bra också” sa han och jag tog verkligen in vad han sa och det kanske var sant. Eller det låg ju någonting idet i alla fall. Sen tittade han på sin flickvän som var på väg ut ur affären och han sa.

”Gabbie det var trevlig att träffa dig, du få hälsa hem. Ta hand om dig” sa han och jag nickade och sa.

”detsamma” sa jag och sen ställde mig i kassan och såg en kunde komma mot mig och jag tog emot hennes skjorta hon skulle köpa och larmade av den och scannade in den och sen la den i en påse och sa att hon skulle ha en trevlig dag. Jag tog upp min telefon ur bakfickan och såg att Niall hade svarat på mitt sms.

From: Nialler

Babe! I can’t call right now cause im doing a interview in 10 so i call you in 30 minutes, I love you more than most!

Jag log åt smset och tittade på klockan och såg att det var snart en halvtimme sedan han skickat smset och eftersom klockan var fem på eftermiddagen här så var klockan nio på morgonen där. Han var uppe med tuppen. Jag bad om att få en kvarts rast till butikschefen Amanda och hon nickade och jag gick till fika rummet och tog en kopp kaffe ur kaffemaskinen och satte mig vid ett utav borden och i samma sekund som jag satte mig ner så ringde telefonen. Såklart var det Niall som ringde.

Vi hade ett gullit samtal tills det var dags för mig att jobba sista timmen och han sa.

”jesus, jag saknar dig så mycket princess” sa han och jag rodnande lite vilken tur att han inte kunde se det.

”bara två veckor kvar, vill du att jag är på flygplatsen när ni kommer?” frågade jag och han skrattade och sen sa.

”mer än gärna” sa han och jag log stort och önskade han kunde se det.

”jag måste gå tillbaka och jobba nu, jag älskar dig vi ses snart” sa jag och suckade. Och han var snabb på att svara.

”jag älskar dig mer än allt" sa han och sen lät jag vårat samtal avbrytas.

Två veckor hade gått snabbt och jag stod på flygplatsen för att ta emot Niall och resten av One Direction. Jag hade fått ett trist besked om att Danielle och Liam hade gjort slut och att jag helst inte skulle nämna det för Liam eller Dani för att båda var otroligt ledsna. Den här gången fick jag stå helt själv eftersom Eleanor inte kommer förens i morgon med tåget från Manchester och ja Dani och Liam har gjort slut. Jag stod i vänthallen och nu var det knappt några fans eftersom de inte visste att det skulle komma tillbaka till London. Jag kunde skymta Pauls ansikte lång borta och jag reste mig fort upp från bänken jag satt på och stod där och väntade på att min blonda pojkväns huvud skulle sticka fram. Den första jag såg var Louis och han sken upp i ett leende och jag log stort tillbaka innan jag hörde honom skrika.

”GABBIE!” skrek han högt, typiskt Louis jag har aldrig i hela mitt liv träffat en 20 åring som är så högljud. Han sprang snabbt mot mig och fångade upp mig i en kram. Jag kramade om honom och sen såg tre killar till komma springandes mot mig och nu stod Zayn, Liam, Harry och Louis och kramade om mig. Jag skrattade och sen när de väl släppte mig så sa jag.

”hej killar” sa jag och dom log stort och sen vände jag mig om och såg att Niall stod en bit bort jag tittade på honom och han började gå mot mig och öppnade sina armar och jag sprang och kastade mig i hans famn. Jag kände hur tårarna kom och han hade mig i ett stadigt grepp och det var som om jag aldrig någonsin velat släppa honom. Han lossade greppet om mig för att kunna titta in i mina blåa ögon och jag i hanns. Jag tittade länge och ingen sa någonting. Tillslut så greppade han mitt ansikte i hans händer och förde det närmare hans och våra läppar kraschade in i varandras. Jag kände smaken av hans läppar som smakade redbull, vilket inte var en ovana. Hans läppar var vid mina länge och sen hörde jag Zayn säga.

”jag är otroligt ledsen att vi måste avbryta erat ur gulliga återseende men vi behöver liksom röra på oss” sa han och jag skrattade och sen kysste Nialls läppar en gång till och torkade bort lyckotårarna som runnit ner för mina kinder. Och flätade hans fingrar med mina.

”hej förresten” sa jag och rättade till den väldigt stora stickade tröjan jag hade på mig med handen som var ledig.

”hej, mår du bra princess?” frågade han som den rätt så överbeskyddande pojkvännen han är.

”jag mår bra nu, nästan för bra” sa jag och han skrattade och sen öppnades dörrarna ut till parkeringsplatsen. Det kanske inte var så konstigt heller eftersom klockan var två på natten. Jag kände Nialls tumme strykas över min och kände hur bra min lilla hand passade i hans stora. Killarna hoppade in i mini bussen alla förutom Niall som skulle med hem till mig. Jag kramade om killarna och sa till Harry.

”Harry, varför ser du så glad ut?” frågade jag och han rodnade lite och alla killarna tittade på Harry och jag såg att Louis var på väg att säga någonting och Harry höjde ett finger och sa.

”nej, Louis tyst” sa han i en högre ton. Louis bröt ut i ett asgarv och sa något som var omöjligt att höra. Zayn och Niall bytte blickar och jag visste att Harry dolde något och jag skulle få reda på vad. Jag kramade alla igen och sa.

”det var kul att träffa er, saknat er och era konstiga sätt att bete er jätte mycket. Vi ses i morgon” sa jag och de nickade och sen hoppade in i minibussen. Och Niall vände sig mot mig och ställde ner sin väska och tog mitt ansikte i hans händer och kysste mig om och om igen. Jag började skaka av att jag frös och han märkte det på en gång. Det kanske inte var så konstigt att jag heller frös, vi stod ute klockan två på natten i augusti. Och jag hade bara tights och en stort stickad tröja på mig och ett par låga converse.

”fryser du?” frågade han och jag nickade långsamt och sen täckte han mig med sina armar och pussade mig på huvudet.

”vad har hänt med dig medans vi varit borta? Har du tappat rösten?” frågade han och jag skrattade och skakade på huvudet.

”nej, jag har inga ord just nu bara” sa jag och han log och sen la sina armar runt min midja och gosade in sitt huvud i kurvan på min hals. Han tryckte sina läppar mot den tunna huden där och sen lät sitt huvud ligga kvar där och jag lät mina händer vandra upp till hans nacke och kramade honom tillbaka.

”ska vi åka? Jag fryser” sa jag och han släppte taget om mig och nickade och sen flätade han sina fingrar med mina och vi gick till bilen. Han lade in sina väskor i bagageluckan och sen satte sig på passagerarsidan eftersom jag tog åt mig äran att köra eftersom han var otroligt trött. Vilket jag kunde förstå.

”tack för att du kom och hämtade upp mig” sa han och jag tittade på honom och sen lade han sin hand på mitt lår och jag log och sa.

”det var så lite, bara för att jag är en fantastiks flickvän som kör dig så tycker jag att vi ska åka hem till dig istället” sa jag och sen fortsatte.

”eftersom jag kör så bestämmer jag vart vi ska åka” sa jag och han skrattade.

”men snäälla, din säng är mycket skönare” sa han och jag stannade i korsningen där vi var tvungna att bestämma oss vart vi skulle.

”din är större” sa jag och hörde hur han skrattade och sen klämde till på mitt lår så jag hoppade till. Det var en av punkterna jag var otroligt kittlig på. Jag skrattade till och sen sa han.

”visst vi åker till mig, men då sover vi hos dig i morgon” sa han och jag skrattade åt hans envishet och sen nickade och åkte rakt istället för att svänga till höger som vi skulle gjort om vi åkte hem till mig. Vi hade radion på låg ljudnivå och jag såg hur trött Niall var. Eftersom hans bil var automat så behövde jag inte växla så jag tog hans hand som låg på mitt lår och flätade hans fingrar med mina.

”jag har saknat dig så mycket” sa han och jag log och kysste baksidan av hans hand.

”och jag dig” sa jag och sen lade ner hans hand i mitt knä igen.

Niall och jag låg i sängen jag hade hans ben intrasslade i hans och hans armar var runt mig och hans fingrar strök mig långsamt över ryggen innanför tshirten jag hade på mig. Jag tryckte mina läppar mot hans nakna varma bröst och sen la min ena arm runt honom och lade mig närmare honom.

”så hur var USA” frågade jag och han svarade sömnigt.

”jätte varmt, jag får inte dricka öl, trevliga personer på skivbolaget och väldigt roliga stunder medans vi spelade in den första delen av musikvideon” sa han och jag tittade upp mot honom och log och han tittade ner på mig och log stort och gud vad jag saknat hans leende. De svagt krokiga tänder och tandställningen som prydde dom. Det var bara så otroligt gulligt.

”vad bra, vad heter låten?” frågade jag och han svarade.

” Live While We’re Young” svarade han och jag nickade och sen sa.

”vill du sova?” han nickade och sen drog mig ännu närmare honom om det ens var möjligt och jag kände hans stora varma kropp mot min kalla lilla och sen hörde jag hans mörka irländska accent säga.

”du vet att jag älskar dig princess oavsett vad. Sov gott, jag älskar dig” sa han trött och jag hörde hans andetag bli tyngre och tyngre och innan dom blev allt för tunga sa jag.

”jag älskar dig något otroligt Niall James Horan” sa jag och jag kunnde känna hur han log och sen fick jag hans läppar tryckte mot min panna igen.

sådär ja, då har jag skrivit 60 kapitel på The Moment. Det känns okej, det börjar närma sig att vi får hoppa fram en bit i åren och månaderna i noveller och sen få detta till ett bra slut. Bättre än början i alla fall :) hope you all liked it!