---

Nialls Perspektiv.

Jag och Harry hade precis avslutat en intervju för The Bert Show. En riktigt rolig intervju måste jag säga, men inte roligare än Chatty man, det kommer alltid vara den roligaste intervjun jag varit på. Jag fiskade upp min telefon ur fickan och såg att Gabbie eller Gabbsie som hon hette i min telefon hade svarat på mitt sms som jag skickade igår.

From: Gabbsie

Hi Niall, you should have called! I miss your voice, please call me when you see this. I try to answer cause Im at work xx Love you

Jag log åt smset och visste att jag inte hann ringa nu för vi skulle iväg på en till intervju men sen skulle vi åka bil till stället vi spelade in musik videon i och då han jag ringa i bilen. Men för att det inte skulle verka som om jag ignorerade henne så svarade jag på mitt sms.

To: Gabbsie

Babe! I can’t call right now cause im doing a interview in 10 so i call you in 30 minutes, I love you more than most!

Svarade jag och sen sprang iväg till de andra killarna och petade ner telefonen i min ficka.

Gabbies Perspektiv.

Jag hade hand om kassan idag och tog emot alla barn, ungdomar och vuxna som handlade på Forever 21 med ett stort leende och skannade in deras varor och lade ner dem i plastpåsar. Samma sak med varje kund. Visst kunde det bli lite långtråkigt men jag älskade att träffa nya människor. Speciellt om de var trevliga. Annars kände jag att det kunde kvitta. Nästa person i kön var en mörkhårig kille som jag tyckte att jag kände igen men jag kunde inte sätta på plats. Han hade mörkt hår och isblåa ögon han var längre än mig men inte jätte mycket längre och såg ut att vara i min brors ålder. Jag log och sa hur mycket han skulle betala och när han tittade upp efter han betalat och tog emot påsen så sa han.

”Gabbie?” jag kollade konstigt på honom och sen kom jag på, den roliga Liverpool dialekten. Då kom jag ihåg honom. Det är en av Matthews barndomskompisar Ted, dom umgicks inte längre men de var hur tajta som helst när de var små.

”Ted?” sa jag och kollade och det stod inte någon efter honom i kön vilket gjorde att jag kunde fråga hur det var med honom. Han nickade och sen sa jag.

”hur är det med dig? Hur mår familjen?” frågade jag och han log stort och sa.

”det är bara bra, med både mig och dom. Hur är det med er?” sa han och jag log glatt och mindes att han haft en liten förälskelse på Sarah när han var sisådär 7-8 år kanske. Och det var ungefär då de slutade umgås. Eller de kanske var lite äldre. Sarah levde i alla fall när de slutade umgås.

”det är bara bra, jag är glad och det är väll resten av familjen också” sa jag och log mot honom och så frågade han.

”hur mår Sarah då?” det högg i hjärtat på mig. Han visste inte, hur skulle jag säga det här nu då? Jag frös till för några sekunder och leendet på mina läppar suddades ut några sekunder vilket inte hans gjorde.

”ehm.. uhm, Sarah, ho- hon dog för två år sedan” sa jag och bet ihop. Hans leende försvann och jag såg hur ledsen han blev. Jag tittade på honom och han sa tyst.

”oj, Gabbie… förlåt, ja-jag visste inte. Jag beklagar sorgen” sa han och jag nickade och sen bytte han tvärt samtals ämne för att det inte skulle hållas en pinsam tystnad.

”så jag hörde att du dejtar irländaren från One Direction” sa han och jag log och kände hur mina kinder blev lite rödare när jag nickade och jag kände även fjärilar som flög runt i min mage.

”ja, det gör jag… och Matthew har fortfarande Tanja” sa jag och han log och nickade. Det var något mirakel som skedde i deras förhållande hur fel de än kunde göra så förlät de alltid varandra. Alltid, och det kanske var det som menades med sann kärlek.

”men du då Ted, har du hittat någon än?” frågade jag och han nickade och vred huvudet mot provrummet. Där det stod en blond tjej, väldigt liten. Blond och härifrån såg jag att hon hade stora bruna ögon och sen vände jag huvudet tillbaka till honom.

”är det hon?” frågade jag och han nickade.

”Stacy, hon bara kom in i mitt liv och det känns som om hon är här för att stanna” sa han och jag kände hur jag vet att jag har känt samma känsla.

”vad gulligt, ungefär så jag känner med Niall. Men man vet ju aldrig, han är i USA just nu för att spela in saker till deras nya album. Han ska vara bort i två månader, ingen vet ju vad som händer efter det” sa jag och han nickade.

”jo, fast ibland kan ju avstånd vara bra också” sa han och jag tog verkligen in vad han sa och det kanske var sant. Eller det låg ju någonting idet i alla fall. Sen tittade han på sin flickvän som var på väg ut ur affären och han sa.

”Gabbie det var trevlig att träffa dig, du få hälsa hem. Ta hand om dig” sa han och jag nickade och sa.

”detsamma” sa jag och sen ställde mig i kassan och såg en kunde komma mot mig och jag tog emot hennes skjorta hon skulle köpa och larmade av den och scannade in den och sen la den i en påse och sa att hon skulle ha en trevlig dag. Jag tog upp min telefon ur bakfickan och såg att Niall hade svarat på mitt sms.

From: Nialler

Babe! I can’t call right now cause im doing a interview in 10 so i call you in 30 minutes, I love you more than most!

Jag log åt smset och tittade på klockan och såg att det var snart en halvtimme sedan han skickat smset och eftersom klockan var fem på eftermiddagen här så var klockan nio på morgonen där. Han var uppe med tuppen. Jag bad om att få en kvarts rast till butikschefen Amanda och hon nickade och jag gick till fika rummet och tog en kopp kaffe ur kaffemaskinen och satte mig vid ett utav borden och i samma sekund som jag satte mig ner så ringde telefonen. Såklart var det Niall som ringde.

Vi hade ett gullit samtal tills det var dags för mig att jobba sista timmen och han sa.

”jesus, jag saknar dig så mycket princess” sa han och jag rodnande lite vilken tur att han inte kunde se det.

”bara två veckor kvar, vill du att jag är på flygplatsen när ni kommer?” frågade jag och han skrattade och sen sa.

”mer än gärna” sa han och jag log stort och önskade han kunde se det.

”jag måste gå tillbaka och jobba nu, jag älskar dig vi ses snart” sa jag och suckade. Och han var snabb på att svara.

”jag älskar dig mer än allt" sa han och sen lät jag vårat samtal avbrytas.

 

Två veckor hade gått snabbt och jag stod på flygplatsen för att ta emot Niall och resten av One Direction. Jag hade fått ett trist besked om att Danielle och Liam hade gjort slut och att jag helst inte skulle nämna det för Liam eller Dani för att båda var otroligt ledsna. Den här gången fick jag stå helt själv eftersom Eleanor inte kommer förens i morgon med tåget från Manchester och ja Dani och Liam har gjort slut. Jag stod i vänthallen och nu var det knappt några fans eftersom de inte visste att det skulle komma tillbaka till London. Jag kunde skymta Pauls ansikte lång borta och jag reste mig fort upp från bänken jag satt på och stod där och väntade på att min blonda pojkväns huvud skulle sticka fram. Den första jag såg var Louis och han sken upp i ett leende och jag log stort tillbaka innan jag hörde honom skrika.

”GABBIE!” skrek han högt, typiskt Louis jag har aldrig i hela mitt liv träffat en 20 åring som är så högljud. Han sprang snabbt mot mig och fångade upp mig i en kram. Jag kramade om honom och sen såg tre killar till komma springandes mot mig och nu stod Zayn, Liam, Harry och Louis och kramade om mig. Jag skrattade och sen när de väl släppte mig så sa jag.

”hej killar” sa jag och dom log stort och sen vände jag mig om och såg att Niall stod en bit bort jag tittade på honom och han började gå mot mig och öppnade sina armar och jag sprang och kastade mig i hans famn. Jag kände hur tårarna kom och han hade mig i ett stadigt grepp och det var som om jag aldrig någonsin velat släppa honom. Han lossade greppet om mig för att kunna titta in i mina blåa ögon och jag i hanns. Jag tittade länge och ingen sa någonting. Tillslut så greppade han mitt ansikte i hans händer och förde det närmare hans och våra läppar kraschade in i varandras. Jag kände smaken av hans läppar som smakade redbull, vilket inte var en ovana. Hans läppar var vid mina länge och sen hörde jag Zayn säga.

”jag är otroligt ledsen att vi måste avbryta erat ur gulliga återseende men vi behöver liksom röra på oss” sa han och jag skrattade och sen kysste Nialls läppar en gång till och torkade bort lyckotårarna som runnit ner för mina kinder. Och flätade hans fingrar med mina.

”hej förresten” sa jag och rättade till den väldigt stora stickade tröjan jag hade på mig med handen som var ledig.

”hej, mår du bra princess?” frågade han som den rätt så överbeskyddande pojkvännen han är.

”jag mår bra nu, nästan för bra” sa jag och han skrattade och sen öppnades dörrarna ut till parkeringsplatsen. Det kanske inte var så konstigt heller eftersom klockan var två på natten. Jag kände Nialls tumme strykas över min och kände hur bra min lilla hand passade i hans stora. Killarna hoppade in i mini bussen alla förutom Niall som skulle med hem till mig. Jag kramade om killarna och sa till Harry.

”Harry, varför ser du så glad ut?” frågade jag och han rodnade lite och alla killarna tittade på Harry och jag såg att Louis var på väg att säga någonting och Harry höjde ett finger och sa.

”nej, Louis tyst” sa han i en högre ton. Louis bröt ut i ett asgarv och sa något som var omöjligt att höra. Zayn och Niall bytte blickar och jag visste att Harry dolde något och jag skulle få reda på vad. Jag kramade alla igen och sa.

”det var kul att träffa er, saknat er och era konstiga sätt att bete er jätte mycket. Vi ses i morgon” sa jag och de nickade och sen hoppade in i minibussen. Och Niall vände sig mot mig och ställde ner sin väska och tog mitt ansikte i hans händer och kysste mig om och om igen. Jag började skaka av att jag frös och han märkte det på en gång. Det kanske inte var så konstigt att jag heller frös, vi stod ute klockan två på natten i augusti. Och jag hade bara tights och en stort stickad tröja på mig och ett par låga converse.

”fryser du?” frågade han och jag nickade långsamt och sen täckte han mig med sina armar och pussade mig på huvudet.

”vad har hänt med dig medans vi varit borta? Har du tappat rösten?” frågade han och jag skrattade och skakade på huvudet.

”nej, jag har inga ord just nu bara” sa jag och han log och sen la sina armar runt min midja och gosade in sitt huvud i kurvan på min hals. Han tryckte sina läppar mot den tunna huden där och sen lät sitt huvud ligga kvar där och jag lät mina händer vandra upp till hans nacke och kramade honom tillbaka.

”ska vi åka? Jag fryser” sa jag och han släppte taget om mig och nickade och sen flätade han sina fingrar med mina och vi gick till bilen. Han lade in sina väskor i bagageluckan och sen satte sig på passagerarsidan eftersom jag tog åt mig äran att köra eftersom han var otroligt trött. Vilket jag kunde förstå.

”tack för att du kom och hämtade upp mig” sa han och jag tittade på honom och sen lade han sin hand på mitt lår och jag log och sa.

”det var så lite, bara för att jag är en fantastiks flickvän som kör dig så tycker jag att vi ska åka hem till dig istället” sa jag och sen fortsatte.

”eftersom jag kör så bestämmer jag vart vi ska åka” sa jag och han skrattade.

”men snäälla, din säng är mycket skönare” sa han och jag stannade i korsningen där vi var tvungna att bestämma oss vart vi skulle.

”din är större” sa jag och hörde hur han skrattade och sen klämde till på mitt lår så jag hoppade till. Det var en av punkterna jag var otroligt kittlig på. Jag skrattade till och sen sa han.

”visst vi åker till mig, men då sover vi hos dig i morgon” sa han och jag skrattade åt hans envishet och sen nickade och åkte rakt istället för att svänga till höger som vi skulle gjort om vi åkte hem till mig. Vi hade radion på låg ljudnivå och jag såg hur trött Niall var. Eftersom hans bil var automat så behövde jag inte växla så jag tog hans hand som låg på mitt lår och flätade hans fingrar med mina.

”jag har saknat dig så mycket” sa han och jag log och kysste baksidan av hans hand.

”och jag dig” sa jag och sen lade ner hans hand i mitt knä igen.

Niall och jag låg i sängen jag hade hans ben intrasslade i hans och hans armar var runt mig och hans fingrar strök mig långsamt över ryggen innanför tshirten jag hade på mig. Jag tryckte mina läppar mot hans nakna varma bröst och sen la min ena arm runt honom och lade mig närmare honom.

”så hur var USA” frågade jag och han svarade sömnigt.

”jätte varmt, jag får inte dricka öl, trevliga personer på skivbolaget och väldigt roliga stunder medans vi spelade in den första delen av musikvideon” sa han och jag tittade upp mot honom och log och han tittade ner på mig och log stort och gud vad jag saknat hans leende. De svagt krokiga tänder och tandställningen som prydde dom. Det var bara så otroligt gulligt.

”vad bra, vad heter låten?” frågade jag och han svarade.

” Live While We’re Young” svarade han och jag nickade och sen sa.

”vill du sova?” han nickade och sen drog mig ännu närmare honom om det ens var möjligt och jag kände hans stora varma kropp mot min kalla lilla och sen hörde jag hans mörka irländska accent säga.

”du vet att jag älskar dig princess oavsett vad. Sov gott, jag älskar dig” sa han trött och jag hörde hans andetag bli tyngre och tyngre och innan dom blev allt för tunga sa jag.

”jag älskar dig något otroligt Niall James Horan” sa jag och jag kunnde känna hur han log och sen fick jag hans läppar tryckte mot min panna igen.

---

sådär ja, då har jag skrivit 60 kapitel på The Moment. Det känns okej, det börjar närma sig att vi får hoppa fram en bit i åren och månaderna i noveller och sen få detta till ett bra slut. Bättre än början i alla fall :) hope you all liked it!