The Moment - Kapitel 59
Tidigare:
”jag är så trött, och tack förresten” sa hon innan hon hoppade in i Nialls stora svarta bil. Jag hoppade in på förarsidan och sen körde sakta ut från parkeringen.
”ska du hem?” frågade jag och tittade på henne. Hon såg hur trött som helst ut och jag förstod att hon nästan bara ville hem.
”japp, om det är okej. Är sjukt trött” sa hon och jag nickade och log mot henne och svängde höger i korsningen mot hennes område. Det tog ungefär en kvart så låg jag hemma i soffan och hade slumrat till otroligt skönt jag hade en riktigt konstig dröm som gjorde at jag vaknade till med ett ryck och sen föll mina ögonlock ihop och jag somnade på soffan för resten av kvällen.
Nialls Perspektiv.
Jag stack ut huvudet genom hotellfönstret och vinkade och hörde fansen skrika. Jag log ner mot dom och vinkade med båda händerna åt dom. Harry kom till fönstret och öppnade andra halvan av det och stack ut huvudet och det fick fansen att skrika ännu mer. Han vinkade sen tittade på mig och log stort. Det fick mig och tänka på hur bra mitt liv egentligen var, att jag inte ska klaga. Som jag visste att jag gjorde för mycket. För jag har en planerad världsturné med mina fyra bästa kompisar och en flickvän som betyder mer än allt i hela världen för mig. Jag lade mina tankar på Gabbie och kände ur leendet på mina läppar försvann. Det hade gått nästan två veckor sen jag lämnade London och nu om jag hade haft ett normalt liv, fast om jag hade det utan alla fans och sånt då hade jag aldrig träffat Gabbie och då hade jag inte kunnat göra det jag ville göra. Allt jag ville vara att ta en klassisk Gabbie och Niall kväll. Massa godis och en bra film. Som aldrig vi skulle veta vad den handlade om eftersom vi somnar oftast. Typical.
Jag såg hur Harry stängde fönstret och det gjorde jag också och då avstod allt skrik. Fönstren var imponerat ljudisolerade, vi kunde inte höra ett enda skrik genom fönstren. Vilket var riktigt skönt ibland kunde de ekande skriken i öronen bli för mycket. Men jag kunde inte undvika det, mina tankar gled tillbaka till Gabbie, jag tog upp min telefon från fickan och tittade på klockan hon var fem på kvällen här och då var hon alltså det är 8 timmar framåt till London då är klockan ett på natten där. Jag kunde inte ringa eftersom jag visste att hon sov, hon jobbade nu och skulle säkert upp tidigt i morgon. Men jag kunde alltid skicka ett sms, som hon skulle vakna upp till i morgon bitti.
To: Gabbsie
Hi princess, I didn’t want to call you right now cause I didn’t know if you were sleeping. But I just wanted to tell you how much I miss u. See you in two weeks princess. I Love u xx
Jag tryckte på skicka och meddelandet skickades iväg rätt så fort och sen så lade jag ner telefonen i byxfickan igen. Jag tittade på Harry som satt och åt en banan Louis satt med sin telefon antagligen smsade med Eleanor, Zayn var inte på hotellet just nu eftersom hans mamma hade flugit över och dom var nere på hotellresturangen och åt middag. Och Liam spelade pingis med vår trummis Josh. Jag gick iväg och hämtade min gitarr jag ställt i vardagsrummet i hotellrummet och sen gick tillbaka och satte mig på sängen och började plinka på den. Sen ploppade det upp i huvudet på mig, en melodi. Jag sprang och hämtade ett block och en penna och sen skrev ner ackorden och plock kompet. Jag nynnade och sen skrev ner första raden på texten med. ’Your hand fits in mine like it’s made just for me’ började jag och sen sjöng den och plinkade på gitarrsträngarna igen. Harry tittade upp på mig och skakade på huvudet och sa.
”du är som en låtskrivar maskin” sa han och skrattade och slängde sitt bananskal i papperskorgen. Jag skrattade lite åt hans kommentar innan jag tog upp min telefon och skickade iväg ett sms till Ed Sheeran eftersom han är proffs på kärlekslåtar och jag visste att jag skulle behöva hans hjälp.
To: Ed Sheeran
Hi buddy, need your help with a song. Are you in the states? Harry told me :)
Jag lade ifrån mig gitarren och skrev lite på texten. Jag skrev till lite på det jag precis skrivit. ’but bear this in mind it was meant to be’ lade jag till och sen lade ifrån mig blocket och tog upp min telefon som låg i fickan. Och såg att Ed redan hade svarat.
From: Ed Sheeran
Hola Nialler! You do? Working with Fiona right now, maybe she’s a little bit help? Yeah I am, when do you have studio time?”
Skrev han och tänkte efter en stund och sen frågade någon i rummet när vi hade tid att spela in och vara i studion. För hela dagen idag så hade vi spelat in delar av en musikvideo som släpps den 20 september.
”när ska vi vara i studion?” frågade jag och Liam som alltid hade koll på allt fångade pingisbollen och svarade på min fråga.
”på onsdag” sa han innan han servade iväg bollen igen. Jag nickade och sen tittade ner i min telefon igen och tänkte skriva om två dagar eftersom det var söndag men jag skrev istället.
To: Ed Sheeran
On Wednesday we are in the studio the whole day
Skrev jag tillbaka och sen lade telefonen på laddning och sen sträckte mig efter en banan på bordet några meter från sängen. Till skillnad från Harry så öppnade jag bananen från rätt håll och sen började äta av den.
”jag är hungrig” sa jag när jag kastat bananskalet i papperskorgen. Liam och Josh hade slutat spela pingis och Louis och Harry satt fortfarande med ansikten i telefonen. Josh tittade på mig och sen sa han.
”jag med, pizza?” frågade han och jag nickade och sen reste mig upp ur sängen och rättade till mina trekvarts långa mjukisbyxor.
”någon som hänger med?” frågade jag och Louis nickade och reste sig upp och de andra skakade på huvudet. Vi ringde upp Paul på vägen och han mötte upp oss i hotellobbyn. För att hjälpa oss ut från kaoset som var utanför hotellet. Fansen var många och skriken ekade så fort dom såg oss genom fönstren i lobbyn. Jag vinkade ut mot fönstret och då ökade skriken ännu mer. Paul och två killar till kom gåendes ner till lobbyn och då kom de först fram och hälsade på oss och sen sa Paul.
”gå bara rakt fram till bilen nu” sa han och jag kände hur mycket jag ville stanna och säga hej till fansen. Men att det nog inte skulle funka för dom var många. Riktigt många.
”får vi inte stanna och hälsa på dom?” frågade Louis och jag såg hur Josh såg riktigt osäker ut. Han hade sett mycket konstiga saker genom tiden med One Direction. Paul såg väldigt tveksam ut men han visste hur gärna vi ville hälsa på varenda en av dem.
”snälla” sa jag och sänkte mig lite och knäppte händerna och gjorde en valp min. Han himlade med ögonen och sen så sa han.
”okej då, men inte alla” sa han och jag log stort och eftersom Josh inte riktigt var bekväm med alla skrikande fans så följde han med en av de andra killarna som skulle hämta bilen. Jag och Louis, Paul och en av de andra killarna som hette Andrew. Vi gick ut ur entrén och då ökade skriken mer och mer. Jag gick fram till den första som stod nästan närmast och hon bad om en bild och jag tog hennes telefon och bytte den till framåt kameran och klickade på att ta en bild. Samma sak gjorde jag med ungefär tio personer till och sen sa Paul rätt så högt.
”Louis Niall, vi måste åka nu” sa han och vi nickade och jag skrev klart autografen jag höll på att skriva. Tjejen tackade mig och jag log stort mot henne och sen gick till våran svarta minibuss som vi alltid åkte runt i om vi inte envisades med att hyra en egen bil. Jag och Louis hoppade in i minibussen där Josh redan satt och han log när hon såg att vi hoppade in och sen stängde vi dörrarna och uteslöt alla skrik. Förhoppningsvis skulle en del gått hem när vi kommit tillbaka. Jag hade inget emot att de var där, det var underbart att se att dom väntade på just mig. Men att dom stod är och inte gick någonstans för dom inte vill förlora sin plats. Några utav dom hade kanske inte ätit på hela dagen. Det vet ju inte jag.
”eyy, Niall vad tänker du på?” frågade Louis och jag vände huvudet mot honom och ryckte på axlarna. Och sen skakade på huvudet och sen sa.
”inget speciellt” sa jag men jag ljög. Jag tror att de andra killarna har börjat märka att jag inte var som vanligt. Men det kanske inte var så konstigt heller. Allt jag ville var att ha Gabbie bredvid mig. Det var allt jag ville. Och hur mycket jag än försökte vara glad och skrattig och som jag brukar, det gick bara inte.
”du oroar dig över något, vi märker det Niall vet du” sa han och Josh nickade för att visa att han höll med. Jag skakade på huvudet och sen suckade bara och Louis fortsatte för jag visste att han inte var sig själv första gången han åkte ifrån Eleanor.
”du oroar dig över att något ska hända Gabbie, eller hur?” frågade han och jag nickade och sen sa jag.
”ja, vad som helst kan ju hända. Precis vad som helst och då är inte jag där att kunna dra upp henne från botten och det bara känns så konstigt att inte ha henne bredvid mig när jag somnar eller vaknar upp bredvid henne eller se henne varje dag. Alltså det är inte samma sak som att ha ett facetime samtal eller skype. Jag saknar henne bara, otroligt mycket” sa jag och sen tittade jag bara ner i marken hyfsat rädd för att titta på någon av dem. Jag tittade bara ner i marken och kände hur jag bara ville att någon utav dem skulle säga något.
”wow” var allt jag hörde Josh säga och jag tittade upp och log och fnös samtidigt. Sen la Louis en hand på min axel och skakade på den och sa sen.
”vi vet hur mycket du älskar henne Niall. Ska jag vara ärlig så saknar jag henne också, hon är lite som dig fast tjej. Men jag förstår att du saknar henne mest och jag kan försäkra att hon saknar dig, för varken Eleanor, Perrie eller Danielle har någonsin gråtit så mycket när de lämnat oss på flygplatsen” sa han och då släpptes som en bomb från mig över att de inte tyckte att jag var töntig eller konstig för jag visste mycket väl att jag hade riktigt svårt att visa mina känslor ibland.
”jag vet, det är en diamant” sa jag och de log samtidigt dom Andrew stannade bilen och sa att vi kunde kliva ur. Paul följde med höll sig på avstånd med de andra och vi skulle ringa ifall vi behövde honom. Vi gick ner och hamnade längs en gata och såg Pizza hut skylten lysa i vita och röda färger.
”Pizza hut?” frågade jag och de andra två nickade innan vi gick mot ingången. Vi beställde våran pizza och sen tog dricka och satte oss vid ett bord som inte var så nära fönstret för så lite folk som möjligt skulle få reda på att vi var där inne. Det gick ungefär en kvart innan dom kom ut med pizzorna till oss och jag tittade på min vesuvio och kände hut hjärtat kunde ploppa ut ur mitt bröst för herregud vad gott med pizza. Jag började äta av pizzan och njöt av varje tugga.
”kan vi bara gå in här? Jag vill ha godis” sa Josh när vi passerade 7 eleven. Vi backade några steg och sen gjorde entré på 7 eleven. Josh plockade ihop en påse godis och det slutade med att jag också gjorde det och sen sa till Josh.
”kan inte du köpa med ett fyrpack öl åt mig?” frågade jag eftersom Josh var 21 och inte jag. Så jag hade inte åldern inne att dricka här i staterna. Han skrattade och nickade åt mig och gick och hämtade det ut ur kyldisken. Jag betalade och sen väntade på Josh och Louis med min påse i handen och såg när Josh stolt visade upp sin legitimation jag och Louis skrattade åt honom när vi gått ut ur butiken och sen började gå mot minibussen där Paul och Andrew och en till kille jag inte fångat upp namnet på än väntade. Vi hälsade på Paul och jag kände vilket ret humör jag var på och därför så knuffade jag honom i bröstet flera gånger och han himlade med ögonen och sen lyfte mig åt sidan för att sen lyfta på mig på första steget där man gick in i minibussen. Jag lutade mig sen bakåt bara för att vara jobbig och han knuffade sen in mig minibussen och jag satte mig bredvid Louis och pillade Josh som satt framför oss i nacken han ryckte till och sen skrattade jag högt åt honom. Jag tog upp min telefon ur fickan och såg att klockan börjat närma sig 8. Vi hade varit borta i 3 timmar redan, fast det kändes som 5 minuter ungefär. När vi klev in på hotellrummet i alla fall jag och Louis för att Josh hade gått till sitt och vi fem delade på ett stort rum. Harry hade somnat i samma fåtölj som han suttit i när vi gick och jag och Louis bara passerade honom och gick in till vardagsrummet är Zayn hans mamma och Liam satt. Trisha reste sig upp och jag satte ner min kasse vid foten och omfamnade henne. Hon pussade mig på kinden och jag sa.
”Trisha!” sa jag och kramade om henne.
”Niall hur är det?” frågade hon och log när hon släppt mig jag log med tänderna sen sa.
”det är bra, självdå?” frågade jag och såg hur Zayn log stort i bakgrunden och sen såg jag även att en till Zayn liknande figur satt i soffan Waliyha jag log stort och hon reste sig också upp och sen svarade Trisha på min fråga.
”det är bra, när får vi träffa Gabbie då?” frågade hon och jag ryckte på axlarna och sa sen.
”jag vet inte, men ni ska kolla på oss på OS avslutningen va?” frågade jag och hon nickade och jag fortsatte.
”ja då blir det antagligen då” sa jag och log stort innan Louis kramade om Trisha och jag kramade om Waliyha hårt och hon skrattade när jag lyfte henne någon centimeter ovanför marken och sen sa jag.
”hej, hur mår du?” frågade jag och hon log och sa.
”jag mår asbra, dudå?” sa hon glatt och det bara strålade om henne. Hon var en riktigt fin tjej, hon skulle få en bra kille en dag. Om Zayn lät henne, han var väldigt beskyddande precis som Gabbie var över sin lillebror fast det var lite mer åldersskillnad på Zayn och Waliyha.
”toppen” svarade jag och sen satte mig i soffan och drog med mig Waliyha ner i mitt knä. Det var en trettonåring jag alltid skulle behandla som min egen lillasyster. Hon vände sig så hon hade huvudet på min arm och benen i Zayns knä. Louis kastade en flaska öl till mig och sen en kapsylöppnare. Jag öppnade ölen och drack några klunkar ur den och njöt av smaken. Efter några minuter kom Harry ingåendes till rummet och satte sig bredvid Trisha i soffan och lade sig i hennes knä. Zayn himlade med ögonen och sa.
”det är min mamma Harold, försök inte flörta med henne” sa han och Harry fnös till och jag kunde inte låta bli och skratta och sen vred jag huvudet för att titta på Harry som låg på Trishas bröst och höll på att somna igen. Jag reste mig upp ur soffan och gick ut till köket och tog en banan från fruktkorgen och skalade av den sen gick till vardagsrummet och smög fram till Harry som låg med ögonen stängda och jag kunde inte låta bli. Så jag lyfte på sömmen i nacken på hans tröja och la bananen på hans rygg och sen la tröjan över igen och tryckte med handen så att bananen mosades. Harry flög upp ur soffan yrvaket och sen skrek.
”Niall!” och då skrattade jag och sprang och gömde mig i sovrummet. Jag undrar vad dom som bodde under oss trodde att vi gjorde här uppe.
sådär! lite ur Nialls synpunkt. Visst saknar han Gabbie, blir kanske ett kapitel när Ed hjälper dom med låten, kan ni gissa vilken låt det är de skriver? haha, inte så svårt :)
As bra längtar tills nästa
