The Moment - Kapitel 67
Det hade gått nästan 4 månader sen jag såg Niall och jag kunde inte sluta tänka på honom, det bara gick inte. Vi pratade med varandra varje dag och sen de åkte hade paparazzi fotograferna varit på mig konstant. Även Eleanor och Danielle hade haft de stora kamerorna upptryckta i ansiktet vilket varit det hemskaste i världen, men varje gång det hade hänt så hade jag aldrig sagt något till Niall men han hade ju fått reda på det själv genom twitter eller andra sociala nätvärk. Om två veckor skulle jag flyga över atlanten till Miami där jag skulle överraska Niall, Paul, Harry och Louis visste att jag skulle komma och det var något jag verkligen såg fram emot. Att få se honom ”live” eftersom vi endast hade haft facetime samtal och videosamtal på skype.
Jag låste dörren bakom mig i det stora huset som jag hade haft för mig själv de senaste månaderna, jag hade sovit hos mamma och pappa några nätter när jag känt mig för ensam. Men det hade gått rätt så bra ändå. Bättre än vad jag trodde, just nu gick jag bara i skolan på halvtid eftersom jag bara pluggar till slutproven. Jag hade nyss suttit mig vid köksbordet för att plugga och jag hade gjort 2 av 5 prov. Och det var förberedelseprov sen skulle allt detta vara på ett ända stort. Sen var jag äntligen klar, jag visste inte alls om jag skulle plugga vidare. Eller om jag skulle bara ta det lugnt, på den utbildning jag hade nu kunde jag bli på den utbildningen jag hade kunde jag bli lite allt möjligt kändes det som. Och jag hade beslutsångest över vad jag skulle göra efteråt vilket jag tror alla hade. Jag slog igen min mac dator och fick upp på övervåningen jag öppnade min och Nialls walk in closet och tittade längst in och såg min studentklänning hänga i ett fodral. Jag drog ned dragkedjan och tittade på den vita klänningen som hängde i fodralet. Jag log när jag tittade på den och sen drog upp dagkedjan igen och gick ut från garderoben och in på badrummet. Jag sprang fort och hämtade mina mörklila glasögon i nattduksbordslådan och sen gick jag in på toan igen. Jag tog ut mina linser och satte dem i den lilla lådan eller vad man ska kalla det för och sen satte jag på de lila rayban bågarna på näsan. Jag lade mig sen på sängen och öppnade upp Wattpad där jag hade till min egen förvåning börjat läsa en fanfic om Harry. Den hette Bound och var otroligt bra, jag måste säga att en del av dessa tjejer som sitter och skriver är riktigt duktiga. Och det är som om de verkligen känner killarna, speciellt den här tjejen. Det är som om hon känner Harry, med ett kort temperament vilket han har och annars är han en av de snällaste killarna på denna jord. Mitt läsande avbröts av att ett foto på mig och Niall när han stod och höll om mig bakifrån kom upp på skärmen och vilket betydde att han ringde. Och samma med min ringsignal som var en snutt av Whats Makes You Beautiful.
”hej” sa jag glatt och jag kunde nästan höra honom le.
”hej, du kan du kolla en sak åt mig hemma?” frågade han och jag log och sen nickade och kom på mig själv i att han inte kunde se mig.
”visst” sa jag och satte mig upp från sängen och sen fortsatte han prata.
”nere i rummet där alla instrument är så ligger det en halv låttext skriven i översta lådan kan inte du gå ner för trappen och hämta den och sen tala om för mig vad det står. Eller ta en bild på det” sa han och jag reste mig upp ur sängen och sa.
”visst, men hur visste du att jag var u…” började jag tills jag kom halvvägs i trappen och tittade upp från mina fötter och tvärstannade i trappen och min telefon gled ur handen på mig. Från ingenstans så stod Niall i vardagsrummet och tittade på mig med ett leende. Jag var i chock, jag hade inte sett honom på 3 och en halv månad. Skulle jag vara ärlig hade det hänt ganska mycket med honom. Han var bredare på något sett han såg nästan ganska vältränad ut. Hans hår var längre och inte lika ljust som det brukade vara. Efter en stund som jag bara stått och stirrat på honom så kom jag på mig själv.
”du är hemma?” frågade jag och hans leende blev större än någonsin och jag såg inte hur någon tandställning längre satt på hans tänder. Vilket var lite synd, jag älskade den där tandställningen. Fast jag måste säg att han var otroligt snygg utan den också.
”men, varför är du hemma, du ska väl inte vara hemma än?” sa jag och stod kvar på min plats i hallen och såg nog mest förvirrad ut.
”vi har två veckors paus” sa han och mina läppar sken upp i ett stort leende och jag sprang ned för trappen och kastade mig i hans armar. Han fångade mig och jag svepte mina ben runt hans midja. Och hängde kvar.
”jag har saknat dig så mycket” sa jag och hängde kvar i hans famn.
”och jag dig, kan jag få en puss nu?” frågade han och jag fnissade och sen tryckte mina läppar mot hans. Något jag inte gjort på så länge, det kändes otroligt bra. Kraften som fanns i den kyssen var obeskrivlig, att förklara hur kär jag var i denna kille var helt otroligt. Hans läppar masserade mina och jag kände hans tunga vid min underläpp och jag lät den utforska min mun och min hans. Efter en stund så drog han sig ur kyssen och ställde ner mig på marken. Jag tittade upp på honom och märkte att jag inte hade blivit någon millimeter längre och var fortfarande lite mer än ett huvud kortare än honom. Vilket inte gjorde mig något alls, att behöva stå på tårna eller att han bar upp mig gjorde mig faktiskt ingenting.
”det där kallar jag välkommen hem” sa han och skrattade och sen kysste min panna och sen mina läppar och sen släppte mig för att bära upp sin väska till sovrummet. Jag fnissade och sen vände mig för att gå till köket.
”är du hungrig? För det är jag” sa jag och han nickade när jag tittade på honom och sen vände han sig om och log stort.
”bra jag gör nudlar” sa jag och han skrattade av mitt snabba val av mat att laga. Men jag hade inte ork till att göra något annat. Jag satte upp mitt hår till en slarvig boll och sen gick upp för trappen för att snabbt byta om. Jag satte på mig en bandeu bh över den jag hade och sen ett par mjukisbyxor från Adidas som var ett av de snyggaste par mjukisbyxor jag någonsin köpt. Och det där med en bandeu bh hade bara blivit en dålig vana sen Niall åkte. Först hade jag varit lite skeptiskt om paparazzi fotograferna skulle fota ända in i mitt hus innan jag kom på att vi hade ett högt staket som skymde de mesta av våran trädgård. Så det hade blivit en vana att gå så. Jag gick sen ned för trappen och in till köket Niall var upp men snart hörde jag hans fotsteg i trappan och sen stod han precis bredvid mig i köket.
”ny stil ser jag?” sa han och jag slog honom löst över bröstet och sen skrattade vilket han också gjorde.
”ja, dålig vana medans du var borta” sa jag och han fnissade och sen sa han.
”vem säger att det var en dålig vana?” sa han och jag fnissade och kände hur mina kinder blev röda samtidigt som Niall la sina händer på mina höfter och följde i varje rörelse jag gjorde. Jag lae upp de kokta nudlarna i två skålar och sen hällde på kryddorna.
”här” sa jag och tog fram en gaffel och gav skålen till Niall. Jag ställde ifrån mig min och sprang upp och satte på mig en av Nialls tshirts och sen stoppade in hörnet på tröjan i byxorna och sen sprang ner igen. Jag tog min skål med nudlar och la mig tätt intill Niall på soffan och så sa han.
”redan ändrat på vanan? Det är ju liksom inget jag aldrig sett förut?” sa han med ett fniss.
”nope, vad har hänt med dig? Umgåtts för mycket med Harold?” frågade jag och vände mig för att flina lite vilket han gjorde men började sen skratta. Jag log nöjt och sen lade mig tätt intill honom och åt mina nudlar. Efter tio minuter ställde jag ifrån mig min skål och vände mig om så jag låg på mage istället och tittade på honom. Jag kände hans händer greppa mina höfter och samtidigt hasade han upp mig mot honom. Jag log och tittade på honom med ett leende och sen tog mina händer upp i hans hår och drog med fingrarna genom det.
”ugh, vad jag har saknat det här” sa han och jag fnissade och sen tryckte mina läppar mot honom och sen sa jag.
”jag med, har känt mig så ensam” sa jag och putade med läpparna och han fnissade och slog han löst på kinden.
”det är inte kul, huset är så stort. Jag har åkt till mamma och pappa och sovit ett par nätter också” sa jag och han fnissade lite och sen lyfte sitt huvud och placerade en kyss på min panna.
”har jag någonsin sagt att du är väldigt söt i glasögon?” frågade han och jag fnissade och skakade på huvudet. Det kändes otroligt skönt att ha honom hemma, det var tryggt på något vis. Jag kunde inte förklara hur, men det var betydligt mycket tryggare att ha honom hemma än på andra sidan jorden. Fast det hade han ju inte varit men snart var han. Det var då jag kom på att biljetten till Miami fortfarande satt på kylskåpet och jag hade tänkt att stanna när han åkte igen och sen komma utan att han visste. Vilket jag tyckte var en väldigt bra idé. Jag reste mig upp men han greppade min handled och drog ner mig i hans armar igen, ibland hatade jag att hag var så liten gemfört med honom.
”vart ska du?” sa han och fnissade och kysste hans läppar och sa.
”jag ska hämta ett glas vatten” sa jag och han nickade och jag kysste han läppar innan jag gick till köket och tog biljetten från kylskåpsdörren och gömde den i en låda som jag visste att Niall inte tittade och sen satte jag på vatten kranen och tog ett glas och fyllde upp med vatten. Sen gick jag tillbaka in i vardagsrummet och så hur Nialls ögon hade slagits igen. Även fast klockan bara var tre på dagen så var han nog dödstrött. Och jag förstod att han var så trött som han var, jag tog ett kort på honom och lade upp det på twitter. Vilket kändes bra, hade inte twittrat något på super länge.
”My sleeping beauty. Welcome home Darlin’ <3”
Skrev jag och lade upp bilden på Niall. Jag lät han sova och gick till köksbordet där alla mina böcker låg uppslagna och sen återgick jag till mitt pluggande.
Graduition.
”Serena Hudson” ropade vår rektor upp. Jag tittade på brunetten som stod bredvid mig och jag log stort och sen nickade. Hon log och sen gick upp på scenen och tog emot sina slutbetyg. Jag tittade upp mot övre delen av aulan som vi befann oss i och såg Niall’s mamma och hennes man Chris. Nialls pappa var också där och Greg och hans väldigt Gravid fru Denise, hon hade planerat datum nästa månad och hennes mage var otroligt rund och jag såg lyckan de hade. De var gifta och väntade sitt första barn tillsammans. Paul, Zayn och Perrie, Liam, Louis och Eleanor och sen Harry. Och mina föräldrar satt nere bland de andra föräldrarna tillsammans med Matthew och Tanja. Matthew hade de precis hämtat från flygplatsen vilket hade lett till att jag inte fått hälsa på honom än. Det var hemskt, jag hade inte sett min bror på över ett halv år. Sen jul, allt jag ville göra var att krama om honom. Vilket inte var möjligt just nu.
”Gabriella Clark” sa han och jag log stort mot Serena som stod på andra sidan scenen. Jag började röra mig upp för trappan och tog emot mitt papper med mina slutbetyg i och skakade hand med rektorn. Sen höjde min han jag höll pappret i upp i luften och då jublade alla. Jag såg Nialls ansikte skina upp och han klappade i takt med de andra. Jag klev av scenen och tog emot en kram av Serena.
”nu är vi klara” sa hon jag nickade och log stort.
”wow” sa jag bara och hon skrattade.
”här har vi 2013 års avgångselever!” ropade rektorn och alla föräldrar reste sig upp och jublade och klappade händerna. Jag och Serena kramade om varandra och jag sa.
”vi får inte glömma varandra nu bara för vi inte kommer ses varje dag?” sa jag och hon fnissade och skakade på huvudet.
”aldrig i livet gabbster” sa hon och jag skrattade och kände en tår rinna ned för min kind och såg även att hon hade tårar i sina ögon. Vi skrattade och kramade om varandra innan vi gick för att leta upp våra familjer. Alla familjer hade gått ut vilket min också hade gjort, Niall och de andra hade åkt med Paul och skulle hem till mig och Niall där min studentfest som svenskarna kallar det skulle vara. Jag såg ryggen på Matthew och kunde inte låta bli att spring och hoppa på hans rygg. Han rörde sig knappt och det var då jag både kände och såg att han blivit ganska muskulös på senaste tiden. Han vände sig om och sken upp i ett leende och det gjorde jag med. Jag kramade honom länge och sen sa han.
”hej, grattiisss” sa han och jag skrattade och sa sen.
”hej på dig du, tackar” sa jag och bugade på skoj och sen kramade om resten av min familj. Innan vi åkte till mig och Niall.
”Grattis!” var allt jag hörde när jag klev ut på altanen. Där stod Tom och Lou med Lux, hela Nialls familj. Hela One Direction med flickvänner, Tova och hennes nu man Jacob, Harrys mamma och hans syster Gemma. Cara var också här och jag sken upp när jag såg dem. Innan jag hade gått ner eller ut hade jag varit uppe och bytt om och satt på mig den vita korta klänningen jag haft hängande i garderoben i ett par månader. Jag valde att gå barfota i sommar gräset och låta mina fötter känna gräset. Jag hade målat mina tånaglar i samma färg som mina fingernaglar, en somrig ljusrosa färg. Och jag lät den blåa hatten sitta kvar på mitt huvud. Tofsen som hängde från toppen på den och jag lät den hänga vid sidan av mitt huvud och sen hälsade jag på alla som var här. Just nu var nog allt som det kunde vara. Jag var omringad av massa människor jag älskade och jag hade slutat skolan. Min födelsedag var om två dagar. Det som gjorde mig lite olycklig var att Sarah inte var här och var lika glad som jag och att Niall åkte tillbaka på turné om fyra dagar. Men jag ville tänka på att Sarah hon var här hon tittade på mig och hon vill att jag är lycklig och hon har det bra nu.
~Flashback~
Jag satt och grät i soffan Niall var och gjorde en intervju och jag satt här hemma i soffan. Jag kunde inte stoppa tårarna som rann ned för mina kinder det gick bara inte. Det var nu 2 år sedan Sarah dog, känslan jag hade i mig var tom och något som tryckte på mig hela tiden. Jag visste att jag inte kunde vara såhär ledsen att jag borde komma över det, det hade gått 2 år. Men hon var en till mig hon visste allt. Jag hörde hur dörren öppnades och bara en minut efter kom Harry in. Jag reste mig upp och vände mig och så han inte skulle se tårarna som rann ned för mina kinder. Jag vände mig till köket och tog upp min telefon när jag kände en hand på min axel som snurrade runt mig. Jag höll för armen på de nya såren jag orsakat själv jag tittade på honom och hans suckade och sa.
”Niall visste att du var ledsen, han bad mig åka hit och se efter dig tills han kom hem” jag suckade och log svagt och sen öppnade han sina armar och drog i mig i hans famn. Jag grät mot Harrys bröst eftersom han var ännu längre än vad Niall var så jag grät rätt in i hans bröst. Han släppte mig och satte mig på soffan och se sen.
”Hon har det bättre nu vet du? Hon har inte något ont inom sig som äter henne inifrån och smärtan är borta. Hon har det bra, hon tittar på dig varje dag nu. Det vet du. Du kommer sakna henne resten av ditt liv men kom alltid ihåg att hon kommer alltid titta ner på dig och va stolt” sa han och jag kände värmen i mig, han hade rätt.
”och, gör aldrig sådär igen” sa han och tog min arm i hans hand.
”snälla säg inget till Niall” sa jag och han skakade på huvudet och tittade på min arm.
”tack Harry” sa jag samtidigt som jag reste mig upp.
~End of Flashback~
Sådär, har inte bestämt mig än om nästa kapitel kommer vara det sista. Kanske kanske inte... men är så spänd på vad ni kommer tycka om den nya novellen efter den här.
The Moment - Kapitel 66
”nej, jag har inget bättre för mig om jag inte drunknar i läxor” sa jag och han fnissade och jag slog honom igen och sa.
”du skratta inte, det är inte du som får sitta här med huvudet begravt i böcker medans din pojkvän reser jorden runt med sina bästa kompisar” sa jag sarkastiskt och han skrattade och sen tog på sig en seriöst min.
”du vet att jag hellre skulle stanna här med dig” sa han och jag log svagt och tryckte mina läppar mot hans i en passionerad kyss och sa.
”jag kommer vart du än är på jordklotet när jag slipper skolan” sa jag och han log vilket gjorde mig varm inuti. Det var helt otroligt hur en person kunde få hela ens värld att snurra.
20 Februari Brit Awards.
Alla hade samlats hemma hos Harry för att Lou skulle kunna göra alla killar klara samtidigt och de skulle transporteras samtidigt till galan. Jag hade tagit gästrummet och gjorde mig nu i ordning. Jag tittade mig i helkroppsspegeln när jag stod i min silvriga klänning som jag hade köpt till brit awards. Det knackade lite löst på dörren och jag sträckte mig och lät den stå öppen. Och in kom Lou och Lux, hon hade lovat mig att hjälpa mig lägga en snygg sminkning och hjälpa till med håret.
”jag går bara och tar av mig klänningen” sa jag och hon log och nickade och jag smet iväg och tog med mig ett par mjukisshorts och ett linne in på toaletten och bytte snabbt om. Och sen gick ut till Lou igen.
”jag hade tänkt lägga en ganska naturell sminkning eftersom din klänning och skor är glittriga och du har redan väldigt fina naturella drag som är synd att täcka över” sa hon och jag log lite generat och nickade. Och hon började lägga en bas på mitt ansikte och sen lite eyeliner, mascara och ögonskugga. Sminket tog ungefär 10 minuter, hon var snabb antar väll att hon gjort sakerna ett par gånger. Jag tittade mig i spegeln och sen sa hon.
”gå och sätt på dig klänningen igen för jag tror att vi gör håret efteråt så det inte förstörs” sa hon och jag nickade och tog klänningen som jag hängt på dörren och sen gick in på toan och bytte om snabbt igen. Men fick inte upp dragkedjan.
”Lou!” ropade jag och hon svarade inom några sekunder.
”japp”
”kan du komma och hjälpa mig med dragkedjan?” frågade jag och sen öppnades toalett dörren och det var inte hon som gick in utan Niall. Han sken upp när han såg mig och jag gjorde nog detsamma.
”du är inte Lou” sa jag och han skrattade och sen vände sig om och sa.
”jag kan gå igen om du vill” sa han och jag skrattade och sen drog tag i hans arm och sa.
”men nej, kan du hjälpa mig med drag kedjan nu?” frågade jag och han skrattade och nickade och vände sig mot mig och drog upp dragkedjan i sidan på min klänning.
”du är så vacker” sa han och jag rodnade och vände mig mot honom och skakade på huvudet och tittade ner på mina fötter. Han tog sina fingrar under min haka och lyfte upp mitt huvud så jag skulle se honom i ögonen. Han log svagt och tittade mig i ögonen och sa sen.
”du är de vackraste jag har och tro aldrig något annat” sa han och jag log och tittade ner på våra fötter men hans fingrar hindrade mig och sen ställde jag mig på tå för att kunna nå hans läppar. Sen öppnades dörren innan jag hann nudda han läppar och jag satte ner fötterna normalt igen och hans leende försvann och sen lät han händerna hänga längs hans sidor.
”jag låter aldrig dig gå in och dra upp dragkedjan igen” sa Lou och jag skrattade och det gjorde Niall också innan jag passerade honom och gick ut genom dörren. Så att Lou kunde få göra i ordning mitt hår inför kvällen. Niall suckade med ett leende och sen gick också ut ur badrummet. Och satte sig på sängen.
”jag plattar bara ditt hår och sen puffar upp det lite” sa hon och jag nickade och hon började dra med plattången i mitt hår samtidigt som jag tittade på Niall som lekte med Lux på golvet. Jag låste upp min telefon som jag hade i handen och sen öppnade instagram och satte benen i kors och tittade in i spegeln och sa.
”Lou nu är du med på bild” sa jag och hon tittade upp och gjorde ett peace täcken med fingrarna och ett stort leende och visade upp plattången. Och jag gjorde en rolig min och ett peace täcken. Och knäppte ett kort och skrev till bilden.
”This wonderful girl is doing my hair and makeup for tonight, thank you @louteasdale ! #BRITawards”
Mitt hår som var bade tjockt och långt tog ungefär en halvtimme att få helt klart och då var det verkligen helt klart. Jag sprang och hämtade väskan som skulle få följa med mig hela kvällen och väskan var från Chanel och det var en vanlig jätte ljusrosa kuvertväska med axelband. Som jag fått av Niall i julklapp fast jag hade varit väldigt skeptisk att ta emot den först. Men efter många om och men hade jag tagit emot den. Fast det hade tagit sin tid dock.
Lou lade ner ett läppglans i min väska och ett puder och ett rouge och sen min telefon och skavsårsplåster. Eftersom de höga klackarna jag skulle ha på mig skulle ordna massor av skavsår så, eller jag trodde att de skulle göra det i alla fall.
”Niall, gå och byt om. Så tar vi dig först” sa Lou och Niall nickade långsamt och sen gick ut ur rummet och log mot mig och jag log tillbaka och sen gick till min väska jag hade hemma hos Harry och hämtade mitt nagellack som skulle vara i färgen ljusrosa som matchade med min väska och mina skor.
2 timmar senare.
Jag satt i den svarta minibussen med Lou, Tom och resten av killarna. De var alla snyggt iordninggjorda i kostymer och håret var stylat även Niall hade kostym på sig, och jag måste säga att han såg fantastik ut. Bilen stannade vid röda mattans början och jag kunde se massor av människor, kändisar, fotografer och även fans. Och jag är ärlig och säger att de skrämmer mig faktiskt lite grann. Om inte annat kan de vara riktigt otrevliga.
”är ni redo?” frågade Paul och killarna nickade och sen öppnade han dörren och de räckte med att få se Paul så gick tonårstjejerna crazybananas. Killarna steg ut en efter en och sen jag och efter mig kom Lou och Tom. Niall sträckte sig efter min hand och jag tog den och sen höll om hans biecep. Blixtarna avfyrades mot oss och sen vände sig Paul mot killarna och sa.
”ni kan stanna och skriva några autografer och ta lite bilder, men när jag vinkar in er så måste ni komma. Lou, Tom Gabbie ni väljer om ni vill stå vid mig eller gå bakom killarna” sa han och vi nickade och sen började vi gå. Jag gav Niall en snabb puss på kinden innan jag backade bak till Tom och Lou.
”fansen skrämmer mig lite, så jag hänger här bak med er” sa jag och Lou skrattade. Och sen höll jag mig bredvid dom och vi ställde oss vid Paul och efter ett par minuter bara ståendes där och titta på när Niall och resten av bandet hälsade på fansen. Det var otroligt vilken hysteri de skapade, fansen var så hängivna och helt fästa vid de här fem killarna. De 10 minuterna som jag tittade på min världsberömda pojkvän ta bilder med tjejer och några få killar och även signera telefonskal böcker och annat fick mig att inse att det här var de han älskade, de älskade honom. Bandet killarna hade med deras fans var otroligt. Niall och de andra kom tillbaka och jag tog tag om Nialls överarm igen och tittade upp på honom och log stort.
”vad?” frågade han, jag sa inget och fortsatte bara att le.
”jag är stolt över dig, er. Sambandet ni har med fansen, det är bara underbart att se” sa jag och han log och sen böjde sig ned för att ge mina läppar en snabb kyss. Han sa inget utan bara log nöjt och sen blev vi guidade till nästa del på mattan där alla pressfotografer var. Alla ställde sig och höll om varandra även jag Lou och Tom och sen backade vi undan så de kunde få några bra bilder på bara killarna. Sen var vi med på några bilder igen och helt plötsligtkysser Niall mig på kinder inför alla och jag kunde inte låta bli att le. Det gick bara inte, och vad jag hörde så awwade alla fans. Jag hörde ingen som sa något eller något sådant vilket kändes otroligt skönt. Vi fortsatte sen in och blev visade till våra platser och de var runt ett bord och jag satte mig bredvid Niall och Lou. Vi fick ett varsitt glas vin och killarna blev tillsagda att inte dricka allt för mycket eftersom de skulle uppträda sin comic relief singel och det var första gången jag skulle få höra killarna live, vilket jag verkligen såg fram emot. Ljuset slocknade och scenen lyste upp och mitt huvud vreds åt samma håll som scenen och sen såg jag ungefär 50 stycken tjejer spelade fiol och sen kom ett band in. Jag tror att det var bandet Muse. De gjorde i alla fall en fantastisk öppning av brit awards. Innan de skulle gå bakom scenen och förbereda sig så kom James Corden som kom och satte sig på en stol mellan Zayn och Louis och berättade att de skulle göra en snabb intervju med dem. De nickade och började småprata lite innan han sa att de var i sändning.
”Och titta vd jag hittade! One Direction, hur är det med er?” frågade han och räckte micken mot Louis. Han log och pratade stolt i mikrofonen.
”bra, väldigt bra. Vi är laddade, väldigt laddade” sa han och log och tittade på bordet innan James började prata igen.
”så, förra året satt ni vid ett bord precis där borta…” sa han och pekade över axeln och sen fortsatte prata.
”och vi pratade och dagen efter så skulle ni göra en konsert i Usa för första gången och nu är ni det största pojkbanden i världen och ni har två listettor i USA är inte det mycket som ni ska låta sjunka in?” sa han och den här gången riktade han mikrofonen mot Zayn och han svarade.
”jo, definitivt det är helt fantastiskt och vi kan inte tacka våra fans tillräckligt eftersom de är anledningen till att vi får göra det vi gör och de är orsaken till att vi är där vi är nu” sa han och log och James fortsatte.
”Ni uppträder lite senare och ni uppträder med eran comic relief singel och visste ni att den är tydligen etta i 63 länder” sa han med en paus och Harry gjorde ett seger täcken med sitt knytnäve i luften och sen fortsatte han prata.
”jag vet inte ens om jag kan nämna 63 länder, kan du det Niall?” frågade han och Niall ryckte på axlarna och skrattade och skakade på huvudet samtidigt som han sa.
”nope”
”nej, inte en chans. Ni ska uppträda senare och eran turné kickar igång.. när? Den här helgen va?” frågade han och räckte micken mot Harry som nickade och fortsatte hans mening.
”japp, på lördag”
”i det här rummet?”
”i detta rum ja vi är laddade” sa han med sin mörka ganska uttråkade röst. Jag ville nästan bara börja skratta åt hur uttråkad han lät.
”och den tar ni med er hela världen runt?” fortsatte James att fråga Harry svarade ganska fort och jag blev nästan lite imponerad över hur fort han svarade.
”yeah” sa han med en nickning. Och sen kunde inte James stoppa sig ifrån att driva lite med Harry och säga.
”Sharon Osburne är här, Annie Lennox är här. Vem har du ett öga för?” frågade han med ett leende, Niall klappade ihop sina händer och skrattade och de gjorde nog vi andra också. Harry tog upp programmet för kvällen och dolde ansiktet i det och sen var den lilla intervjun över med killarna.
Alla uppträdanden var fantastiska och hela bandet hade gått från bordet för att gå bakom scenen och byta om och sen göra några små intervjuer innan de skulle upp på scenen och uppträda. James Corden presenterade One Direction och sen hörde man som ett flipperspel på scenen och sen började Harry sjunga. Och jag måste säga att det lät fantastiskt. De fick stående ovationer från både läktare och de som satt runt bord på golvet och jag tog upp min telefon och tog ett kort på de fem killarna som hade blivit mina bästa vänner under året. Efter några minuter var de klara och kom tillbaka till bordet i de kläder som de uppträtt i. Jag log stort mot Niall och han kysste mig och sen log stort och jag tittade på de andra killarna som log stort mot oss och sen sa jag.
”Ni var jätte bra” sa jag och jag utbytte blickar med alla fem och lät Niall ge mina läppar en snabb puss och killarna log större och sa.
”tackar” sa de och jag log och sen sa Zayn.
”vänta tills du får se oss på lördag” sa han och jag skrattade och sen tittade på Niall och han tittade på mig och log väldigt stort och sen skulle precis öppna munnen för att säga något när han blev avbruten av en servitris som kom och öppnade en till flaska med vin och hällde upp i våra glas. Niall lutade sig mot mig och viskade i mitt öra.
”du ser fantastisk ut ikväll, och glöm aldrig att du är min one and only” sa han och jag rodnade lite och då hörde jag Louis säga.
”Niall, vad du än sa till henne fick det hennes kinder att nästan brinna upp. Tagga ner lite” sa han och jag rodnade ännu mer men skrattade samtidigt. Och Niall blev även lite röd om kinderna och sen flyttade jag min hand från bordet och ner på hans knä eller lår. Och sen tittade på Louis med en skeptisk blick och han ryckte på axlarna och skakade på huvudet samtidigt som han skrattade. Och jag skakade också på huvudet och.
”och här för att presentera vinnarna av Global Success Awards är den före detta pojkbands idolen Robbie Williams” ekade James Cordens röst i högtalarna. Och ut på scenen kom Robbie Williams och presenterade.
”och de nominerade för Global Success Awards är” sa han och de nominerade visades på en stor skärm. One Direction var en av de nominerade och sen sa Robbie.
”Och vinnarna är… mina fem småbröder, showbuiss bröder One Direction!” sa han och killarna flög upp från sina stolar och började krama varandra och Harry drog bak armarna i någon lustig gest och vrålade. Niall böjde sig ner och gav mig en kram och en kyss och jag och Lou och Tom överröstade dem och sa.
”grattis killar” sa vi och de log och kramade om oss alla innan de gick upp på scenen och tog emot sitt pris av Robbie. Och de alla kramade om honom och sen tog Louis en mick och statyn de nyss vunnit.
”Det här är helt otroligt, vi måste börja med att tacka våra fantastiska fans, de har varit otroliga och om de inte vore för dom så skulle ju vi inte vara här idag tack så mycket” sa Louis och gav sedan micken till Liam som fortsatte tacka.
”det är helt otroligt tack så mycket jag ville bara säga tack till vårat skivbolag Sony och SYCO och alla som jobbar bakom scenen med oss ni har varit fantastiska. Modest Manegment ni har varit helt otroliga. Alla har varit helt fantastiska faktiskt, och våra föräldrar är här så jag ville bara säga hej till dom där borta. Alla ha en fantastik kväll tack så hemskt mycket” sa han och vinkade till publiken och upp mot alla deras föräldrar. Innan Liam hade pratat klart hade Louis på skoj räck över statyn till Niall och de hade skoj bråkat om den och dragit den fram och tillbaka. Det fick mig att skratta lite att de verkligen aldrig kunde vara seriösa. Att de inte gick, eller jo ibland. Och när de väl hände så var de antigen trötta eller så ville de bara få saker och ting överstökat och få åka hem. Killarna klev av scenen och kom tillbaka till bordet och jag kramade om de alla och sa grattis och att de verkligen förtjänade detta. Jag gav Niall en puss på kinden och sen höll hans hand under bordet. Vilket var allt jag ville, jag kunde nog visa hur stolt jag var över honom på något annat sätt senare.
Det blev ett rätt så långt kapitel. Men här har ni det, de Limeted Edition from Brit Awards. Fick sitta och översätta killarnas tacktal. tog mig tre dagar att ens bara hitta klippen. Överdriver inte!
Men här har ni!
The Moment - Kapitel 65
”hej” sa jag i en lugn ton och försökte få på ett leende vilket jag tvingade på mina läppar. Hon granskade mig från topp till tå och sen sa jag.
”uhm, kan jag få komma in?” frågade jag och hon nickade och släppte in mig. Det var som om hon inte kände mig och jag kände henne så pass väl att hon skulle börja prata när jag förklarat att jag inte är arg.
Gabbie's Perspektiv.
Jag steg in och tog av mig min tjocka vinterjacka och mina skor och sen vände mig mot henne och sa.
”jag är inte arg, eller jag var arg. Är det någon hemma?” frågade jag och hon skakade på huvudet och sen öppnade munnen och pratade.
”nej, kom… Vi sätter oss i köket” sa hon och jag nickade och gick in i köket i huset jag faktiskt också växte upp i fast på ett annat sätt. Det var som ett andra hem, hennes familj var som min andra familj. Eller den var i alla fall det. Jag satte mig på en av de vita stolarna i köket och hon gjorde två koppar te och jag tog emot min kopp och log.
”Nu vill jag att du lyssnar på mig Ina” började jag och tog en klunk av mitt te och sen började prata igen.
”jag är inte arg, eller jag var arg. Väldigt arg, för du har alltid varit som en syster och mitt jobb har varit och skydda dig och jag visste att Marcus inte skulle vara bra för dig. Men du lyssnade inte och flyttade in med honom och jag vart så arg så jag visste inte vart jag skulle ta vägen för jag visste vad han gjorde mot och med dig” sa jag och andades ut och hon nickade och jag såg hur hon bet sig i läppen för att inte låta tårarna rinna ned för kinderna.
”jag vet att jag gjorde fel beslut, och han är snart inspärrad för allt han gjort mot mig. Vilket jag fattat nu i efterhand inte var okej. Och jag vill be om ursäkt för det han gjorde mot Niall. Det, alltså förlåt” sa hon och jag såg hur tårarna rann ned för hennes kinder och hon torkade fort bort dom.
”Ina, vad exakt gjorde han mot dig” frågade jag och hon skakade på huvudet och bet sig nervöst i läppen.
”du vet vad han har gjort. Han bara gjorde allt om och om igen. Men värre” sa hon och visade mig hennes handleder. De hade lila blåmärken och ärr runt och de var inte vackert.
”gjorde han det där?” frågade jag och kände stenen jag fick i halsen och hur ilskan kokade i mig. Allt jag ville göra var att åka till det där jävla fängelset och ge honom en riktig utskällning för att han gjort min bästa kompis handleder lila. Ina nickade och fortsatte sen.
”Gabbie, jag tänker inte be dig komma tillbaka och va min bästa vän efter det här. Men vi har känt varandra sen vi var 4 år gamla och jag tror inte vi bara kan stänga saker av. Jag vill bara att du ska kunna finnas där för mig” sa hon och sen tog en paus och fortsatte prata.
”men snälla jag vill att du slår mig hårt i ansiktet nästa gång jag gör något såhär dumt. Och jag vill be om ursäkt till Niall. För det var inte okej, han hatar mig säkert” sa hon och jag kunde inte låta bli att skratta.
”Niall, hata någon? Pfft, öh. Absolut inte! ” sa jag och hon skrattade och sen reste jag mig upp och sa.
”kom, ge mig en kram” sa jag och hon reste sig upp och kramade om mig och jag sa när vi hade släppt varandra.
”du vet att jag inte kan gå här ifrån utan veta att du är på rätt plats igen. Och du ska inte vara något annat än min bästa vän. Det har gått ett halvår. Det här är ur världen nu, eller det kommer det aldrig vara. Men du kommer alltid vara min bästa vän” sa jag och hon log stort vilket jag också gjorde sen höll hon ut sitt lillfinger och sa.
”forever and always besties for life, pinky promise” sa hon och jag kunde inte låta bli att le åt de hon precis sa eftersom det var en liten ramsa vi kommit på när vi var typ 11. Jätte töntigt men det var vi, något som påminde om vilka vi var.
”pinky promise” sa jag och krokade mitt lillfinger med hennes. Och drog in henne i en kram igen. Och skrattade och sen tittade på varandra och sen öppnade jag munnen och sa.
”jag måste nog åka, jag tror Niall skulle ha bilen” sa jag och log och hon nickade och följde mig ut till hallen och sa.
”det är skönt att allt är löst, jag har ju fått körkort nu. Jag kan komma förbi någon dag” sa hon och jag nickade och log och drog på mig mina boots. Och sen min jacka.
”det är klart, Niall åker till Ghana om tre dagar så det är bara du tittar in när du känner för det” sa jag och suckade av tanken att jag skulle upp till skolan nästa måndag igen. Kändes för jävligt, men nu var det bara ett halvår kvar, sen slapp jag skiten. Var verkligen trött på det nu, och nu var sista halvåret bara massa slut prov och det betydde massa pluggande. Vilket jag inte hade lust med stod högst upp på min karta just nu.
”okej, vi hörs” sa hon och jag nickade och hon log och jag vinkade och sa hejdå och gick ut genom dörren och in i bilen med ett riktigt stort leende på läpparna. Jag satte mig i bilen och vred om tändningslåset och startade bilen. Bilresan hem tog ungefär en kvart och sen parkerade jag på våran lite mer gömda garage uppfart. Jag klev ur bilen och låste och hörde hur kameror klickade bakom mig och snabbade på stegen och in genom dörren.
”hallå?” skrek jag när jag kom in och hörde rop från vardagsrummet. Killarna var här, vilken lycka. Notera min sarkasm, men de kunde vara som små barn ibland men de var underbara. Jag klev in i hallen och hängde av mig min jacka och låste dörren bakom mig och gick ut till köket och sen ut till vardagsrummet. Jag ställde mig och kollade på de fem killar som var i vardagsrummet. Det vände sig om efter en stund och eftersom jag inte träffat de på hur länge som helst så var det ändå rätt så skönt att träffa de. De tittade på mig och lös upp, och jag höjde på ögonbrynen och sträckte ut armarna för att omfamna den som kom först. Och det var naturligtvis Harry han kramade om mig och så jag lyfte några decimeter från marken och sen gjorde Louis samma sak. Liam var mer försiktig och det var liksom hans roll, han var lite av de mognare av dem.
”är det bra?” frågade han och jag nickade och sen svarade.
”super, med dig då?” frågade jag och han log stort och sa.
”det är bra, super bra faktiskt” sa han och jag gjorde tummen upp och tog emot Zayn som nu kastade sig i mina armar. Jag skrattade och sa.
”wooah, ta det lite lugnt. Allt bra?” frågade jag och han skrattade och nickade och sa.
”allt är kanon, Perrie kommer ju hem i morgon” sa han och jag log stort och nickade och sen sa.
”du får hälsa och sen för ni komma hit när ni kommit hem från Ghana” sa jag och han nickade och sen gick jag till soffan där Niall satt helt ensam. Jag tror inte han såg mig så jag ställde mig bakom soffan och klev över och såg hur han ryckte till och sen skrattade och jag skrattade lika mycket jag.
”hej” mumlade jag in i hans läppar.
”hejsan” sa han och sen kysste mina läppar och jag la benen över hans lår och lade mig ner i våran alldeles för bekväma soffa. Den var nästan lite för bekväm faktiskt. Efter jag nästan bara nästan hunnit slumra till lite och helt plötsligt rykte jag till av att något satte sig på mig. Jag tittade mig lite konstigt omkring och såg Harry sitta på min mage.
”HARRY” sa jag högt och han tittade på mig med en road blick.
”Harry, kliv av mig” sa jag och efter en stund tittade han på mig och flinade och sen klev av mig och jag satte mig upp och han satte sig bakom mig så jag lutade mig bakåt så hans axel var mitt ryggstöd. Jag satt bara där och ingen sa något killarna var otroligt tysta för att vara dom.
”Gabbie?” sa Niall och jag tittade bort från tvn och tittade på honom.
”hm?” sa jag och han fortsatte prata.
”vill du följa med på BritAwards? Som min dejt?” jag log stort och nickade och sa.
”mer än gärna” sa jag och log vilket han också gjorde. Han böjde sig fram över mina ben och tryckte sina läppar mot mina i en kyss som kändes otroligt bra. Kanske för att han gjorde mig sådär helvetes jävla cp lycklig, och efter allt som varit kanske det här var det jag behövde. Någon som fick mig känna sådär.
”någon som är hungrig?” frågade jag och alla skrek samtidigt ett högt ja. Jag skrattade och reste mig upp från soffan. Och gick ut i köket för att hitta på något att laga till fem matglada och hungriga killar. Jag tittade först i frysen och hittade kyckling och jag fick just en idé vad jag kunde göra. Kyckling passade alltid bra eftersom Zayn var muslim och inte åt gris. Jag skar kycklingen i tärningar när Harry kom in i köket.
”hej” sa han och jag tittade upp och log.
”hej” sa jag och han log och sen sa.
”vill du ha hjälp?” frågade jag och jag nickade och sa.
”du kan ta fram en stekpanna ur skåpet och ställa den på spisen” sa jag och han nickade och gjorde som jag sa.
”du, Gabbie. Är du fortfarande kompis med Ina?” frågade han och jag nickade och sa.
”ja, eller. Alltså vi bröt kontakten i ett par månader men vi pratar nu igen och är kompisar” sa jag och han nickade och sen tittade jag på honom med ett konstig min och sa.
”varför undrar du?” frågade jag och han rodnade lite och jag lade i kyckling bitarna i stekpannan och tittade på honom samtidigt som jag tvättade av mina händer och tog en klick handsprit. Och sen tog ut margarin ut kylskåpet och väntade på att Harry skulle svara mig.
”nej, uhm, alltså, eh… inte någon speciell anledning direkt” sa han och jag tittade på honom med höjda ögonbryn samtidigt som jag hällde i det flytande margarinet i stekpannan så det började fräsa.
”nej, jag sak inte tvinga ut något. Men jag måste säga att jag tror dig inte” sa jag och han skrattade och skakade på huvudet. Jag ryckte på axlarna och sen rörde om i stekpannan med en slev. Och sen tog en kastrull och fyllde upp med vatten och sen satte på riset vi skulle ha till kycklinggrytan.
”här, kan du ställa fram de?” frågade jag och räckte Harry 6 tallrikar. Han hade hålligt mig sällskap i köket jag tog ner 6 glas och ställde dom framför varje tallrik på köksbordet och sen tog fram en 2 liters cola och ställde på bordet och sen ställde fram maten och gick ut till vardagsrummet där de fyra andra killarna satt i soffan och spelade FIFA.
”maten är klar” sa jag och den första som reste sig upp var Niall. Vilket inte var någon direkt skräll, han är oftast först vid matbordet och sist därifrån också. Det tog några minuter innan alla satt vid bordet och hade börjat äta.
”det var jätte gott” sa Zayn och jag log mot honom efter jag svalt maten jag hade i munnen och sa.
”tackar” sa jag och åt upp de lilla jag hade på min tallrik.
Killarna hade åkt hem och jag dukade undan de skitiga tallrikarna från köksbordet och då kom Niall in i köket och hjälpte till att ställa undan disken. Jag log stort mot honom och sen ställde mig och lutade mig mot bänken bakom mig och tittade på honom när han ställde in disken som stod kvar på bordet i diskmaskinen. När han slagit på den ställde han sig och log förvirrat och sa.
”vad?” jag skrattade och skakade på huvudet. Och sa.
”inget” sa jag och han skakade på huvudet och sen sprang mot mig och fångade upp mig i hans famn och jag låste benen bakom hans rygg och händerna bakom hans nacke. Sen placerade han mig på bänken och trummade på sidan av mina lår och sa.
”så du följer med till Brit awards” frågade han med ett gigantsikt leende på läpparna. Jag bet mig i läppen och nickade.
”ja, eller har du redan ändrat dig?” frågade jag och han skrattade och skakade på huvudet.
”nej, inte allt faktiskt” sa han och log lurigt och sen böjde sig ned för att möta mina läppar. Jag log in i kyssen och log när han avslutade den.
”vi har vår första konsert på Take Me Home turnén 3 dagar efteråt. Har du lust att titta på den? Eller har du bättre saker för dig?” frågade han och jag slog honom lekfullt på armen och skakade på huvudet.
”nej, jag har inget bättre för mig om jag inte drunknar i läxor” sa jag och han fnissade och jag slog honom igen och sa.
”du skratta inte, det är inte du som får sitta här med huvudet begravt i böcker medans din pojkvän reser jorden runt med sina bästa kompisar” sa jag sarkastiskt och han skrattade och sen tog på sig en seriöst min.
”du vet att jag hellre skulle stanna här med dig” sa han och jag log svagt och tryckte mina läppar mot hans i en passionerad kyss och sa.
”jag kommer vart du än är på jordklotet när jag slipper skolan” sa jag och han log vilket gjorde mig varm inuti. Det var helt otroligt hur en person kunde få hela ens värld att snurra.
Here u go.
The Moment - Kapitel 64
”köpte dom i New York, titta vad söt du var!” sa jag och han skakade på huvudet och sa.
”jag såg ut som en teletubbie” sa han och jag skrattade och skakade på huvudet och la armarna om hans nacke och sa.
”nej, där var du söt. Nu är du snyggsöt” sa jag och han skrattade och höjde på ögonbrynet och petade mig i sidan och jag vek mig för att det kittlades och sen skrattade och Niall tog tag i mig bakifrån och snurrade mig ett varv och jag gapkrattade och sen stannade han upp och tittade mig i ögonen. Det var underbart som första gången jag mötte hans ögon de havsblå snälla ögonen som man definitivt kunde drunkna i.
Nialls Perspektiv.
Jag vaknade av att solen lyste in i vårt sovrum. Vi behövde verkligen skaffa gardiner, det var ett måste. Jag vände mig om och såg Gabbie ligga vid min sida, hennes blonda hår var trasslat runt hennes huvud och låg utspritt på kudden. Jag vände mig om och drog mig närmare henne och la sen armen runt henne. Att vi äntligen skulle få dela dag som natt var obeskrivlig, att vara så här kär var en underbar känsla. Att hon såg Niall och inte Niall Horan från bandet One Direction var nog det bästa med henne. Men att vi skulle åka om 1 månad och lite till och vara borta i några månader var hemskt. Den här gången var det en världsturné på 10 månader med lite paus såklart. Och hon tog ju snart examen och kunde följa med på turnén för jag visste att Eleanor skulle vara med en del och även Perrie och Harrys storasyster Gemma.
”god morgon” sa hon och vände sig mot mig och slog upp sina blåa ögon. Jag log och pussade henne i pannan och sa.
”god morgon beautiful” sa jag och hon log och burrade in sitt huvud i mitt bröst. Jag skrattade åt hennes trötta och barnsliga beteende hon alltid hade på morgonen. Jag la armen på hennes rygg och drog med fingertopparna över ryggraden utanpå linnet hon hade på sig med One Direction på som hon fick på Madison Squere Garden.
”vad är dina planer för idag?” frågade jag och hon svarade efter någon sekund.
”jag ska träffa mamma, vi ska luncha” sa hon och jag nickade men sen kom på att hon ändå inte såg mig eftersom och hade fortfarande huvudet mot mitt bröst.
”vad har du för planer” frågade hon och jag tänkte efter en stund.
”vi ska spela in lite till musik videon och sen så ska jag börja packa” sa jag och hon suckade över att jag skulle åka bort. Det var till Ghana för ett projekt med comic relief. Men det var bara i ett par dagar som tur var, men det skulle bli riktigt intressant att se hur de levde där för vad jag hört är det inte bra.
”okej, du får säga till om du behöver hjälp” sa hon och jag pussade henne på huvudet och sen så vände hon sig om och reste sig upp ur sängen. Hon sträckte ut sina händer mot mig och jag tog dom men drog tillbaka henne ner i sängen innan hon han reagera. Hon skrattade och sen försökte resa sig upp en gång till.
”snälla Niall, får jag gå upp innan jag kollapsar i sängen igen” sa hon och jag skakade på huvudet och lade mig närmare kanten och sa.
”snälla bara fem minuter till” hon skakade på huvudet och slet sig loss från mitt grepp och gick ut ur sovrummet med ett flin på läpparna. Jag slog ut armarna och letade efter min mobil på nattduksbordet och fann den snabbt och kollade igenom twitter och instagram lite fort innan jag fick ett sms av Gabbie eller Princess som hon heter i min telefon.
From: Princess
Get your ass out of bed and downstairs to the kitchen and eat pancake breakfast with me ;)
Jag skrattade åt hennes sms och sen svarade på det.
To: Princess
GIVE ME 2 SECONDS AND I’LL BE THERE!
Jag reste mig upp ur sängen och tog på mig en vit t-shirt och ett par gråa kortbyxor. Och gick ner till köket och fann Gabbie vid spisen stå och steka pannkakor.
”du är bäst” sa jag och lade händerna på hennes höfter bakifrån och kysste henne på halsen och hon sa.
”jo jag vet, men tack för att du påminde mig. Och du är inte så dum du heller” sa hon och jag skrattade och sen släppte taget om henne och tog fram två tallrikar och juice nutella och annat jag visste att vi ville ha till fruktosten.
”jag åker nu!” hörde jag Gabbies röst eka genom huset och jag sprang till hallen för att kyssa hennes läppar. Jag log när jag såg henne i hallen och hon satte på sig sin dunjacka och stövlar och under hade hon en stor stickad tröja hon fått av bandet i julas och ett par svarta leggings. Jag log stort vilket hon också gjorde och la armarna om min nacke och sa.
”vi ses om ett par timmar, jag älskar dig” sa hon och jag log in i kyssen och nickade.
”och jag dig” sa jag och hon log mot mig och sen kysste mig en gång till innan hon tog bilnycklarna och gick ut genom ytterdörren. Jag vände mig om och gick tillbaka in i soffan och satte mig med fjärrkontrollen i handen och bläddrade mellan kanalerna och stannade vid E! där kändis nyheterna var i full gång. Så klart de pratade om One Direction, det gjorde alla. Det var alltid ett nytt rykte alltid något som inte var sant och bara var en lögn. Men många fans skulle få en fin karriär som FBI eller CSI agenter.
Gabbies Perspektiv.
Att luncha med mamma var något som jag saknade. Att sitta med familjen och ha det allmänt bra, men jag ska verkligen inte klaga över hur jag har det för att sitta vid matbordet med Niall är bland det bästa jag vet. Lunchen med mamma hade varit över rätt så fort för hon blivit inkallad till jobbet, men jag kunde även säga att det inte gjorde så speciellt mycket. Jag gick in på nästa starbucks som jag såg och beställde.
”en white hot chocolate tack” sa jag och kassörskan nickade och log och sa.
”vad ska jag skriva på den?” frågade hon och jag svarade snällt.
”Gabriella” hon nickade och tog emot pengarna jag höll fram och sen gick jag och satte mig vid ett bord längre bort. Jag tog upp min telefon och bläddrade igenom twitter så länge och såg att Ina twittrat. Så fort jag hör hennes namn kommer en saknad in i mig. Det gör inte ont och inte heller så att jag vill sätta mig i ett hörn och dränka mina tårar. Men jag saknar ändå min bästa vän, jag har ju killarna och Cara och resten av One Direction flickvännerna men ändå, det är något som inte ska vara så. Hon var något som funnits med mig hela livet, jag var tvungen att i alla fall prata med henne. Hon har varit där, hon räddade mitt liv och fixade det. Nu är det min tur att göra likadant.
Flashback Hösten 2010
Jag tittade mig själv i spegeln, det hade gått två dagar sen jag hade förlorat min andra del av mitt liv. Hon som höll mitt hjärta helt som fick mig att kämpa in i det sista. Allt jag såg i spegeln var en liten blond flicka med rödsprängda ögon, rufsigt hår, höftben som syntes mer än vanligt och ärr längs armarna. En värdelös jag var inget, jag kanske inte behövde leva längre. Jag var inte bara ledsen, jag var arg. Arg över att hon dog arg på att allt bara gick fel, jag dunkade nävarna i handfatsbänken och kände hur ilskan tog över. Och jag hade inget att leva för i alla fall. Jag öppnade lådan som var under handfatet och rotade efter rakbladet jag använt alldeles för många gånger och tittade på det och sen på min arm. Jag placerade rakbladet i armvecket och utan att ens tänka mig för så drogs det genom huden och jag tryckte ovanligt hårt för jag kände hur ilskan spred sig i kroppen och jag gled ned längs väggen och tårarna fick rinna ner för mina kinder. Blodet rann ner för mitt armväck och jag visste precis vad jag hade gjort. Och allt började bli suddigt och jag såg hur dörrhandtaget rycktes i och hur en lång smal figur kom in genom dörren.
”Ina?” frågade jag och tårarna började rinna ner för mina kinder igen.
”jag hittade henne!” skrek hon och innan jag visste vad som hände var mamma och pappa inne i badrummet. Eller de var dom jag trodde de var i alla fall. Jag blev upp buren och det var då jag var säker på att det var pappa.
”nej, sätt ner mig” sa jag så högt jag kunde, men jag hörde bara någon som suckade och någon som grät hysterisk och sen blev allt bara helt svart.
Flashback slut.
”Gabriella!” skrek dom från kassan jag reste mig upp och blinkade bort tåren som vilade sig i ögonvrån och gick fram och hämtade mitt kaffe med ett leende.
”tack” sa jag vänligt och gick ut från caféet. Jag tog en sipp ur min mugg och andades in den friska Januari luften och log åt hur stolt jag var över mig själv och att jag tagit mig mod till att äntligen ringa till Ina. Men det kändes ändå inte bra, så istället för att ringa så gick jag med snabba steg mot bilen och körde till Inas hus. Bilturen tog bara tio minuter och jag stod på samma gata som låg två kvarter bort från huset jag bott i sen jag var fem. Huset som hade så många minnen att de var oändligt långa historier som hörde till. Jag klev ur bilen efter jag druckit upp skvätten som var kvar av chokladen och gick upp till den svara ytterdörren. Jag höll fingret på dörrklockan och väntade tills jag hörde fotsteg på andra sidan och sen en dörr som öppnades. Ina stod på andra sidan dörren och höll upp den åt mig, jag tittade noga på henne och inget hade förändrats, hon var fortfarande den bästa vän jag mindes i alla fall till utseendet.
”hej” sa jag i en lugn ton och försökte få på ett leende vilket jag tvingade på mina läppar. Hon granskade mig från topp till tå och sen sa jag.
”uhm, kan jag få komma in?” frågade jag och hon nickade och släppte in mig. Det var som om hon inte kände mig och jag kände henne så pass väl att hon skulle börja prata när jag förklarat att jag inte är arg.
Där har ni det, kan inte vänta tills ni får nästa novell. Kan berätta så mycket som att den kommer handla om Harry och hete Last First Kiss.
The Moment - Kapitel 63
”uncle Simon!” skrek dom och jag log och satte ner Lux på golvet. Efter de hade pratat lite kom Niall fram till mig och la armen om min midja och Simon höjde på ögonbrynen och sa.
”och du är Gabbie antar jag?” sa han och såg ganska skeptisk ut först innan hans ansiktsuttryck lättade och jag nickade och log och sa.
”ja, det är jag” sa jag och kände hur Niall grepp flyttades så han stod bakom mig istället och vilade sina händer på mina höfter och hakan på min axel.
”vad trevligt att äntligen träffa dig, har hört massor om dig” sa han och hans ansikte blev ett enda stort leende. Han var inte så läskig som jag föreställt mig.
”bara bra saker hoppas jag och nöjet är på min sida mr.Cowell” sa jag och han skrattade svagt och sa.
”sötnos, kalla mig Simon” sa han och jag log och nickade. Han ställde sig och pratade med resten av de som arbetade med honom och resten av one direction.
31 December 2012
Jag tittade på Niall som stod vid spegeln i hans sovrum. Han hade nu flyttat ur sin lägenhet och in i hus lite utanför London. Vilken inte gjorde så mycket, men det var ett område med stora fina hus där barnfamiljer oftast bodde. Jag hade inte gått med på att flytta in där än men jag spenderade mer tid där än vad jag gjorde hemma. Vi hade haft 9 otroligt bra månader och ett fantastiskt år. Men snart skulle han iväg igen. Och det är anledningen till att jag inte vill flytta in med honom, att han kommer vara borta i tio månader. Han kommer hem mellan den 10 Augusti och 23 September men sen är det länge kvar till han kommer hem igen och jag vet inte hur långe jag kommer kunna fixa att vara utan honom. Jag tar snart examen vilket känns lite bättre att jag har möjligheten att kanske hälsa på dem på turnén. Liam och Danielle hade hittat tillbaka till varandra och mer hade nog inte hänt eller förändrats med oss.
”Gabbie, vi borde nog åka nu så vi kan få det överstökat och komma hem så vi kan få ut dig ur den där klänningen sen” sa han och kysste mig och blinkade med ena ögat åt mig. Jag bar en svart tajt spetsklänning som slutade på mitten av mina lår och ett par svarta pumps till. Det var ju trotsallt nyårsafton.
”visst, har du ringt en taxi?” frågade jag och han nickade och jag gick ut till hallen och tog min jacka som hängde på kroken och min väska och en påse med en flaska champagne i. Han tog min hand och sa.
”klar?” jag nickade och gick ut genom den vita ytterdörren som han höll upp åt mig. Jag gick ut och väntade in honom och flätade mina fingrar med hans och sen hjälpte han mig in i taxin. Vi skulle på nyårsfest hemma hos Louis i byggnaden som Niall flyttade ut ur för några månader sedan. Alla killarna skulle vara där förutom Harry som var med hans nya flickvän Taylor i New York. Ingen av killarna var ett större fan av att de dejtade men de valde att inte bry sig. Fansen var inte heller över lyckliga men jag tror inte att Harry brydde sig. Efter ett par minuter stannade taxi bilen utanför det höga gråa huset Niall betalade och sa åt honom att behålla växeln och sen klev vi ur bilen. Vi struntade i att knacka på dörren och gick bara in eftersom kackningar skulle nog inte kunna överrösta musiken i alla fall. Vi såg Louis och Eeleanor stå lite längre bort och prata med några tjejer jag inte kände igen och även Zayn och Perrie stod där borta. Vi gick över till dom och de hälsade glatt på mig och Niall och Perrie sa.
”Gabbie, det här är mina bandmedlemmar. Jesy, Liegh-Anne och Jade” jag log mot dom och sträkcte fram handen och sa.
”trevligt att träffas, jag är Nialls flickvän Gabbie” de tre tjejerna log mot mig och sen hörde jag Niall säga.
”jag går och hämtar något att dricka” jag nickade och han kilade iväg Little mix tjejerna plus Perrie och Eleanor hade och gått iväg för att prata lite med några som precis hade kommit och nu var det bara Zayn och Louis kvar. Jag tittade ner på mina skor och suckade och deras huvud vändes mot mig. Jag tittade upp och log svagt och de skakade på huvudet och utbytte blickar med varandra.
”vad är det Gabbie? Du har inte varit du på sistone” sa Louis och jag skakade på huvudet och log lite svagt.
”det är bara det han försöker så hårt men jag säger nej hela tiden. Har han sagt att han frågade om jag ville flytta in med honom och jag sa nej. Jag vet bara inte vad jag ska göra. Det känns som om jag inte räcker till och är det han behöver” sa jag och höll undan tårarna so ville komma. Louis la armen om mina axlar vilket Zayn också gjorde.
”du räcker, jag lovar. Du är hela hans värld Gabbie! När vi var på turné och det var en gång du inte svarade så rasade nästan hans värld. Du är allt han tar det seriöst med, han älskar dig Gabbie” sa han jag kände hur mina kinder blev rosa och de båda kramade mig från sidan.
”tack killar, men jag behöver er åsikt. Jag har tänkt mycket på att kanske flytta in där. Men jag vet inte”
”det borde du, även om vi åker igen så kanske det är vad ni behöver. Och du kan fortfarande ändra dig” sa han och i samma stund kom Niall tillbaka med ett glas åt mig och han hade nog hört lite vad vi sagt.
”vem kan fortfarande ändra sig?” frågade han och jag la armen om hans midja och sa.
”jag, att inte lämna bort hästen” sa jag och han log och nickade och jag ställde mig på tå och placerade en kyss på hans läppar och viskade i hans öra.
”i love you” han viskade tillbaka och jag log stort och sen hörde jag Louis skrika.
”alla ut på balkongen och ta champagneglas som står på bordet i köksbordet! Och sen ut på balkongen” sa han. Jag och Niall hade ju inte varit på festen så länge för vi käkade hos mig först. Jag tog hans hand och vi hämtade ett varsitt champagneglas och gick ut December kylan. Jag ställde mig tätt intill honom när någon tog ton och skrek.
”4...3…2”
”Gabbie, jag vill ha ett bra slut och en bra start. Vill du bli min Nyårskyss?”
”behövde du ens fråga?” frågade jag och log och ställde mig på tå och lade mina armar runt hans hals och pressade mina läppar mot hans och de rörde sig i en magisk takt. När alla skrek gott nytt år fortsatte kyssen i några sekunder och sen lät jag klacken på mina skor finna marken igen.
”gott nytt år baby” sa han och jag log större än någonsin.
”gott nytt år”
Louis och Eleanor kom fram och kramade mig och Niall och hälsade gott nytt år. Vilket de flesta andra som var på festen som jag kände också gjorde.
Några timmar gick och Niall hade fått i sig ganska mycket att dricka vad det verkade som i alla fall. Men han hade fortfarande kontroll på vad han gjorde, och jag hade också fått i mig en del men jag kunde gå utan att vingla och stå rakt. Niall hade armen om mina axlar och han viskade.
”jag tror vi ska åka här ifrån nu” sa han och jag nickade och log. Vi sa hejdå till de vi kände och träffade på väg mot dörren. Klockan var närmare fyra på natten och det var nyårsafton så jag ringde min pappa för att be om skjuts vilket han gärna gjorde. När vi kom ut ur byggnaden så stod pappa redan där han klev ut bilen och jag höll upp Niall som gick en aning vingligt. Pappa skrattade åt honom när han blinkade med ena ögat åt pappa och sen vinkade och sa.
”helooo peter” sa han och pappa bara skrattade och jag skrattade ännu mer och Niall hoppade in i baksätet på bilen. Jag stängde dörren och pappa gav ifrån sig ett skratt och sa.
”han är rätt full va?”
”nejdå, bara lite” sa jag och skrattade och pappa drog in mig i en kram och kysste min tinning. Sen gick jag runt och hoppade in i mittensätet bredvid Niall. Han hade redan somnat och jag suckade och skrattade åt honom och tog upp min telefon och tog ett kort på honom.
”vart ska ni?” frågade pappa och jag svarade.
”hem till Niall” sa jag och han nickade och startade bilen. Tjugo minuter senare stannade han bilen och jag väckte Niall.
”babe, vi är hemma” sa jag och sen skrattade när han ryckte till och nickade. Jag klev ur bilen och tackade pappa för skjutsen och sen hjälpte Niall ur bilen och höll upp honom och vinkade av pappa. Vi gick igenom grinden till hans hus och helt plötsligt gick han själv och inte lika vingligt längre. Jag stannade upp och skrattade han vände sig om och jag höjde på ögonbrynen.
”jasså?” sa jag och han skrattade och gick på vingliga steg mot mig.
”jag är fortfarande full, men jag kanske la på lite för att vi kunde åka hem” sa han och jag skrattade och sa.
”jag har bestämt mig Niall” sa jag och han tittade på mig och förstod först inte vad jag menade.
”vaaad?” sa han och jag hörde att han fortfarande var lite sluddrig på orden. Jag skrattade och han strök bort en slinga av mitt hår från ansiktet och sen fortsatte jag.
”jag vill flytta in här med dig, livs kärlek och inget ska få ändra på det.” sa jag och han log större än någonsin. Jag med och skrattade medans någon tår rann ner för min kind och han sa.
”Gabriella Clark, det kanske är försent för mig att vara din första men det är aldrig försent för mig att bli din siste. Jag älskar dig” sa han och jag log och han kastade mig över axeln och gick vingligt och jag skrattade högt och sen släppte han ner mig på hans stora soffa och jag satte mig upp och sa.
” vi går upp istället” sa jag och han flinade jag tog av mig mina höga klackar och sen gick till Niall och mötte hans läppar. De rörde sig i en fantastisk takt med mina och jag bakade upp för trappan och hade Niall framför mig. Vi nådde slutet av trappan och han förde min kropp mot väggen och jag skrattade när han bet lite försiktigt i min underläpp. Jag lät hans tunga in i min mun och de lekte försiktigt med varandra. Vi gick klumpigt mot sovrummet och jag tog tag i linningen på hans tshirt och drog den över hans huvud. Innan jag föll baklänges vi änden av sängen Niall lade sig över mig men han höll upp sig med armbågarna för att inte lägga all vikt på mig. Han lämnade mina läppar och lämnade blöta kyssar ner för min hals och träffade punkten precis under min käklinje och ett litet stön lämnade mina läppar. Han greppade slutet på min klänning och drog den även huvudet så jag bara låg i mina matchande svarta spetsunderkläder. Han fann mina läppar igen och där avslutade vi nyårsnatten med kläderna på golvet.
Gabbies perspektiv.
Några veckor senare.
”Niall snälla hjälp mig med den här lådan?!” sa jag och han nickade och snodde en kyss av mig innan jag tog en annan låda från skuffen av pappa och mammas vita Audi. Nu gjorde jag det, jag flyttade in med Niall. I nu läget kändes det jätte bra, men som Louis och Zayn sa. Jag kan faktiskt fortfarande ändra mig, och inget får ändra det. Matthew hade flyttat till Dublin men han var tillbaka i juni igen, vilket var jätte skönt. Och det är januari nu så bara några månader kvar. Jag ställde ifrån mig lådan i vårat sovrum och tittade mig omkring och log stort. Sovrummet var stort och jag var imponerad över hur Niall inrett det, väggarna var vita med en fondvägg med grönt mönster på och en stor säng med mörkbrun sängram och två matchande nattduksbord vid båda sidor av sängen. I andra sidan av rummet finns en stor byrå som egentligen var två byråar som vi ställt dit nu för att få plats med mina saker också. På byrån står en stor tv och mitt smyckeskrin och några priser one direction hade vunnit under året som gått. Jag vände mig om och gick ut ur rummet och ned för trappan och ut från garage uppfarten och sen hörde jag en röst som jag gärna inte ville höra.
”Gabbie?” jag vände mig om och mötte en person som jag inte ville möta men ändå kunde jag inte bara be henne att gå.
Flashback.
”Gabbie bara lyssna på mig?!” skrek Ina genom huset. Hon hade följt med hem till Niall och jag stod i trappan och hon nedanför. Jag var besviken på henne, otroligt besviken på henne jag var mer än besviken på henne jag var arg riktigt arg.
”nej, du ska lyssna. Jag vill inte ha något med dig att göra mer! Bara försvinn och kom inte tillbaka” sa jag och tittade bara på mig när jag stod i trappen och bara lät tårarna rinna ner för mina kinder. Och det gjorde även hennes. Men det hon hade gjort var så dåligt att jag vill bara gräva ner henne under jorden.
”men”
”inga men, gå bara här ifrån! Snälla” sa jag och hon nickade och stannade innan hon gick ut ur huset och sa.
”men kom håg Gabbie att det var inte mitt fel” sa hon och jag suckade och skakade på huvudet och såg hennes sen gå ut genom dörren. Och jag sjönk ned och satte mig på trappan och grät så jag skulle kunna fylla hela badkaret.
En of flashback.
”och vad gör du här? Var jag inte ganska tydlig med att jag inte ville se dig igen. Man säger inte massa saker till ens pojkvänner som inte är sant, man…” började jag innan hon avbröt mig.
”jag lämnade honom” sa hon och jag pausade och tog ett steg närmare henne och sa.
”va?”
”jag har lämnat en polis anmälan och jag har flyttat hem igen” sa hon och jag tappade hakan till backen och trodde inte på vad hon sa. Hon hade lämnat Marcus. Eller det är ju rätt så själv klart, för det som egentligen hände var att jag fick reda på att han hotade henne och även misshandlade henne och han har även slagit Niall. Vilket inte var okej.
”om det här är ett trick för att få din bästa vän tillbaka, så funkar det inte” sa jag och la armarna i kors över bröstet.
”det är inte ett trick, och även om det inte funkar så ville jag bara be om ursäkt för att jag var en sådan bitch. Och att jag fick Niall slagen” sa hon och jag sa.
”nej, du fick inte Niall slagen han fick honom själv slagen. Han stod upp för dig, han visste vad som pågick. Men du kunde inte se det själv. Och du kommer inte få din bästa vän tillbaka” sa jag och kände hur tårar ville komma fram och jag höll tillbaka dem.
”jag vet och jag är tacksam för det, och skäms över mig själv. Jag kanske inte får min bästa vän tillbaka. Men jag kanske kan jobba på det?” frågade hon jag nickade och sa.
”det borde du, och jag ringer dig. Har lite fullt upp just nu” sa jag och hon nickade och höjde handen för att vinka av sig själv och jag log och sen gick hon sin väg. Jag tog en till låda ur bilen och gick fort in och stängde dörren bakom mig och ställde ifrån mig lådan och sen gled ned längs dörren och bröt ut i tårar. Jag hörde Nialls steg komma i trappan och sen springa ut till hallen och säga.
”baby, vad har hänt?” frågade han och flyttade på kartongen och jag skakade på huvudet och han satte sig ned på golvet och höll om mig jag lutade huvudet mot hans bröst och han pussade min panna och jag lät tårarna rinna ned för mina kinder.
”vad hände?” frågade han och han hjälpte mig upp och in till soffan.
”Ina var här, och och hon har flyttat tillbaka hem igen” sa jag och han nickade och kramade om mig. Jag kramade tillbaka och drog in ett andetag med näsan som fick mig att känna hans doft, Armani den jag köpt åt honom i julas.
”men jag kan inte förlåta henne, han slog dig” sa jag och han skrattade och jag tittade på honom med lite av en mördar blick.
”det är inte poängen, det var han som slog mig inte hon. Hon var kär och var bortom alla gränser, var glad över att hon har förstått istället” sa han och jag log mot honom och han torkade bort tårarna som runnit ned för mina kinder och pussade mig på pannan och sen mötte han mina läppar.
”varför har du de här?” frågade han när vi plockade upp lite som skulle till köket och han höll upp fem stycken One Direction muggar. Jag skrattade och kom och tänka på när jag hade köpt dom, jag köpte dem när jag var i New York och de fanns på ett ställe där och jag kunde bara inte låta bli att köpa dom.
”köpte dom i New York, titta vad söt du var!” sa jag och han skakade på huvudet och sa.
”jag såg ut som en teletubbie” sa han och jag skrattade och skakade på huvudet och la armarna om hans nacke och sa.
”nej, där var du söt. Nu är du snyggsöt” sa jag och han skrattade och höjde på ögonbrynet och petade mig i sidan och jag vek mig för att det kittlades och sen skrattade och Niall tog tag i mig bakifrån och snurrade mig ett varv och jag gapkrattade och sen stannade han upp och tittade mig i ögonen. Det var underbart som första gången jag mötte hans ögon de havsblå snälla ögonen som man definitivt kunde drunkna i.
Ett hopp längre fram i tiden, varje kapitel jag pubelicerar nu kommer vara ett snäpp fra i tiden bara så att ni vet. Men hoppas ni inte tycker att det är jobbigt. Men det måste bli ett slut snart :(
