Jag tog mina väskor från rullbandet på flygplatsen efter att precis ha landat i Miami. Flygturen var lång och jag hade dolt mina för trötta ögon med ett par solglasögon och fortfarande känslan av att en människa växte i min mage var obehaglig. För obehaglig, och just nu förberedde jag mig mentalt för att berätta för Niall. Vilket skulle inte vara så vackert, jag visste att han skulle bli sur, eller arg. Jag tog min stora resväska och höll mitt handbagage i armvecket och sen gick mot vänthallen för att leta efter Harry och Paul som nog väntade på mig eftersom Niall inte visste att jag skulle komma. Jag såg Harrys kalufs som inte var så mycket kalufs längre utan mer en frisyr på något sätt. Han vinkade mot mig och jag drog på mig ett av mina mest fejkade leenden. Och gick fortare mot dem, och drog mina armar runt Harrys hals och sa.

”hej!” sa jag och sen gav även Paul en kram. Men som vanlig var han glad och hade sitt ständiga leende på läpparna.

”hej, allt bra?”

”jadå” sa jag och rättade till min tröja och sen sa Paul .

”okej, bäst vi åker innan någon upptäcker oss” vi nickade och följde honom ut till bilen och jag hade slutat le vid detta laget och Paul tog mina väskor och lade dom i skuffen på bilen. Jag satte mig längste in och lutade pannan mot rutan. När jag kände Harrys hand på min axel så tittade jag inte på honom utan hörde bara hans röst.

”har det hänt något?” jag lyfte då huvudet och tog bort mina solglasögon från näsan och tittade på honom med mina rödsprängda ögon på honom. Hans ögon vart stora som golfbollar och sen så kollade han på mig med oron i ögonen när jag svarade sarkastiskt.

”nej, allt är helt perfekt” sa jag och gav honom ett fejkat leende.

”Gabbs, sluta. Vad har hänt” jag villa bara skrika åt honom när han sa så och jag ville inte till någon annan än Niall, han var den ända jag ville prata med just nu.

”kan du hålla en hemlighet?” han nickade och jag övervägde verkligen att berätta för honom först och inte Niall. Men det behövde han ju inte veta.

”jag är gravid, jag har en människa växande i min mage” sa jag med tyst ton så Paul inte skulle höra. Harrys haka föll till golvet och jag satte på mig solglasögonen igen och lutade pannan mot fönstret och Harry började prata och sa.

”men varför är du inte glad? Ska man inte vara glad över sånt här?” jag tittade på honom och tog av mig solglasögonen igen och skakade på huvudet.

”jag är det, men samtidigt inte. Jag kommer förstöra för er, och jag är bara 20 jag ville inte ha barn än” sa jag och satte på mig solglasögonen för jag kände hur tårarna brände bakom ögonlocket igen.

”nej, det gör du inte. Vet Niall?” jag skakade på huvudet och ville helst inte svara på mer av hans frågor som jag visste skulle komma och sen sa jag.

”kan du lova att låtsas som om du inte vet det här. Snälla” bad jag och han nickade och sen log mot honom och sen bara tittade ut på det soliga Miami, här var vädret lite mer intressant än i London, där regnade det mest och var grått och tråkigt.  Paul stannade utanför hotellet och där var det ett par stycken tjejer som väntade utanför. Preston en av säkerhets vakterna stod utanför och väntade och såg till att jag kom in oskadd. Jag fick reda på var Nialls rum var och jag tog hissen upp till nästhögsta våningen och sen bort till hans dörr. Jag knackade inte utan jag visste att han var i duschen. Paul hade gett mig en extra nyckel till hotellrummet och jag drog den i dörren och gick sen försiktigt in i rummet och ställde väskan vid fotänden på sängen och sen satte mig i soffan som var ställd mot väggen mitt emot sängen på sidan av badrumsdörren. Jag hörde hur vattnet stängdes av och hur han sjöng i badrummet. Åh, vad jag saknat hans röst. Sen hörde jag hur låset klickade och han kom ut med en handduk lindad runt höften och han såg mig inte förens han skulle ha sin väska som var vid mina fötter.

”suprise” sa jag och log. Han sken upp och jag ställde mig upp och la armarna runt hans hals. Och tryckte hans läppar mot mina. Jag hade fortfarande solglasögonen på mig och han tog av mig dom när jag lät hans läppar glida ifrån mina. Hans panna lutade mot min och så sa han.

”har du gråtit?” jag bet mig i kinden och sa sen.

”det är trevligt och träffa dig med” och sen försökte le, vilket bara misslyckades. Han släppte mig för att kunna ta på sig ett par kalsonger och ett par korta mjukisbyxor och sen drog han mig till sängen och hasade upp mot sänggaveln och klappade på platsen bredvid honom.

”baby, berätta nu vad som är fel” sa han och jag kröp ihop till en boll bredvid honom och kände hans varma hud mot min kind.

”vi måste prata” sa jag och han nickade ivrigt. Jag satte mig upp och flyttade mig framför honom och tog hans han i min och sa.

”jag har vaknat varenda morgon…” började jag och kände hur nervositeten och klumpen i min hals växa.

Niall’s Perspektiv.

”jag har vaknat varenda morgon…” började Gabbie och säga och jag förberedde mig på vad som komma skall och ville helst inte att det här skulle sluta i ett stort bråk. Jag svalde klumpen i halsen och sen fortsatte hon prata och jag kramade om hennes hand lite hårdare.

”och jag har mått illa, och spytt och haft ont i huvudet och jag trodde jag bara hade influensa eller något liknade tills jag var hemma hos Matthew för några dagar sedan…” jag visste inte vart detta skulle sluta, men jag kanske hade en aning. Jag drog bort tårarna som hade börjat rinna från hennes ögon och sen började hon prata efter sin korta paus.

”och då kom ju mitt geni till bror på att…” sa hon men kom av sig och sen bara ploppade ut sig det.

”jag är gravid Niall” sa hon och mitt hjärta slog ett extra slag. Jag kände två känslor i mig. Jag var glad, mållös och lite rädd på samma gång.

”va?” var det ända jag kunde få ur mig, och hennes tårar rann mer nu och sen sa hon.

”snälla va inte arg, jag ffö-rstår om du är arg och jag gör vad du vill göra om du vill behålla…” började hon med jag avbröt henne med att trycka hennes läppar mot mina och hon svarade mig först inte men sen kysste hon mig tillbaka och när jag tog undan mina läppar så lutade jag min panna mot henne och sen sa jag.

”jag skulle aldrig, aldrig bli arg. För det är ju trotsallt jag som har fått dig på smällen” sa jag och hon fnissade lite och sen fortsatte jag prata.

”jag vill behålla det. Jag vill inget hellre, verkligen inte. Jag skulle älska ha en mini oss springa runt här” sa jag och hon nickade och sen kysste mig igen och sen började hennes andra tankar komma.

”men vad kommer fansen tycka? Och manegment?” jag skakade på huvudet och kysste henne och sen pratade.

”de kommer inte kunna göra något åt det. Gjort är gjort eller hur?” hon nickade och sen sa jag.

”vem börjar vi berätta för, killarna?” hon nickade igen och sen klev av sängen för att gå in till badrummet medans jag smsade killarna att komma upp till mitt rum.

Gabbies Perspektiv.

”varför var det sådan panik?” frågade Zayn när han kom in i rummet. Han var sist, vilket förvånade mig eftersom Louis var proffs på att komma sist till allt.

”vi har något att berätta för er” sa Niall och jag nickade och satte mig sakta ner på sängen och Niall satte sig bredvid mig och jag utbytte en vetande blick med Harry och han gav mig en liten nickning. Zayn som fortfarande stod upp satte sig på armstödet på soffan och jag tog ett djupt andetag och Niall tog min hand och flätade sina fingrar med mina och kramade den lite hårdare och sen tog jag modet till mig och sa.

”jag är gravid” sa jag och tittade ner i soffan eftersom jag inte ville se deras reaktioner. Efter någon sekund så hörde jag allas jubel innan jag blev tacklad av kramar på sängen. Jag skrattade och sen ropade.

”ugh, kliv av mig” skrek jag med ett skratt som gömdes bakom min röst. Jag kände hur tyngden från mina axlar bara lättades och jag vart på något sätt glad att de tog så bra.

”vi blir farbröder!” sa Louis högt och jag skrattade och tittade på de fyra ivriga pojkarna som nu kramade om och grattade Niall jag log åt honom och sen så var de tvungna att gå och tillfället att ringa våra föräldrar och syskon var inte tiden mer än inne. Vi började med att ringa till Nialls bror Greg och hans fru Denise för att berätta att deras som skulle få en kusin.

”hallå?” hörde vi Gregs röst och jag log mot Niall innan vi båda sa.

”hej” i kör och jag kunde nästan höra Greg le.

”är Denise där? I så fall, sätt på högtalaren. Vi har något att säga” sa jag och kände igen hur Niall tog min hand. Vilket jag mer än gärna ville. Han sa okej och berättade sen att han hade henne på högtalaren.

”Theo får en kusin” var allt Niall sa och sen var det tyst i luren en stund och sen jublade de mest.

En timme gick åt att ringa all och berätta de stora nyheterna, nu hade vi en kvar. Men han ville vi helst sköta detta ansikte mot ansikte med. Eller rättare sagt två, och eftersom de två var båda här i morgon så var det dags och vi båda behövde nog lite sömn. Men jag kände redan hur min jetlag smög sig på och det var något jag avskydde så var det jetlag. Jag somnade fort och jag klagade verkligen in på att ha Niall liggandes bakom mig och gjorde cirklar på min mage, jag visste att snart så skulle jag ha en lite bula och inte längre vara helt platt. Jag hade bara så mycket funderingar på allt. Men jag visste att de hade nog min mamma svar på. Om två veckor hade jag haft denna varelse i min mage i nästan en månad och jag visste inte när det skulle börja synas heller men då skulle jag tillbaka till England. Om två veckor, låt tiden gå sakta.

”Simon, Paul, kan vi prata med er?” frågade Niall och hade sin hand på min midja, det var dags att berätta för Paul som var deras pappa på turnén och Simon som var deras chef. Jag kunde inte säga annat än att jag är super nervös för vad det har att säga om de här men jag var säker på att det kunde bli rätt så intressant.  Simon nickade och gav ifrån sig ett varmt leende, jag log tillbaka och sen väntade på att Niall skulle börja prata eftersom jag helst inte ville göra det.

”så, var det något speciellt?” frågade Simon och Niall nickade och tittade på mig och hans grepp om min midja hårdnade och jag drogs närmare honom än vad jag redan var.

”jag, uhm… Gabbie, är…” började han och jag kunde se i hans ögon att han var minst lika nervös som jag så utan att tänka så ploppade det bara ur mig.

”jag är gravid, Niall är pappa” sa jag utan att tänka mig för. Pauls haka föll i golvet och Simon tittade häpet på oss och sen höjde på ögonbrynen och la armarna i kors och sa.

”ja, det finns ju inget vi kan göra åt det. Inget kommer ju hända med din karriär, det får bli som det. Blir, jag är glad för er skull. Sen kan ju jag förstå att det här kanske inte var meningen att hända. Men jag är jätte glad för eran skull ska ni veta, grattis” sa han och gav oss ett leende, Niall tittade på mig och log och jag log tillbaka och trettiotusen ton med skuld lyftes från mitt bröst när jag hörde hans ord.

”jag med, och Gabbs är välkommen att vara med på turnén hur länge hon vill. Och bebisen får gärna också följa med när den är född då” sa Paul och jag log och drog mig tätt intill Niall och kramade om hans midja och han hade fortfarande handen på min rygg.

”gå och jobba nu istället för att stå här och gulligulla” sa Paul och jag ställde mig på tå för att kunna kyssa Nialls kind, Niall ryckte på axlarna och skrattade och jag flinade innan Niall vände på klacken och drog med mig i hans hand men snabbt fångade upp mig med hans arm vid min midja när jag var nära på att gå in i en av säkerhetsvakterna. Jag skrattade vilket Niall också gjorde innan vi gick in i rummet med one direction där även 5SOS (5 seconds of summer) satt. Jag hade lärt känna dom bra och Niall hade köpt en t-shirt med deras ”logga” eller vad man skulle säga på till mig, den var rätt snygg och var min tröja för dagen tillsammans med ett par hög midjade shorts.  Och ett par toms. Passade mig hur bra som helst. Och Miami på sommarn, det var hur varmt som helst.

”eeeyyy pregnant lady” ändrade Harry texten och hoppade mot mig när de lyssnade på gangam style i deras loge eller vad man skulle kalla det. Jag himlade med ögonen och sen skrattade och kände Nialls armar på mina höfter och sen drog han ner mig i hans knä. Jag skrek nästan till för jag vart så rädd när han bara drog ner mig sådär. Det vi kom överrens om med Simon och resten av manegement var att vi skulle berätta för världen när man kunde se min mage, vilket skulle dröja ett tag och det var ändå lite tur för jag ville ha tid att förbereda mig på.

”du är bara så himla konstig” konstaterade jag efter Harrys dans till gangam style. Louis började skratta samtidigt som han kliade sig i håret.

”det var ett väldigt konstaterande” sa han och jag nickade och skrattade med han och bet lite på min nagel för jag kände hur jag redan började bli nervös. Jag ville egentligen inget annat än att ringa min mamma och ställa henne 100 frågor. Men klockan var tidigt på morgonen i London och jag var ganska säker på att hon sov. Jag la mina händer på min mage och gjorde cirklar med mina egna fingrar och jag såg att Ashton märkte och så tittade han lite på mig innan han sa.

”känns det inte super konstigt att veta att det är en människa i dig?” sa Ashton och precis när jag öppnade min mun och skulle svara honom så öppnade Harry sin mun istället och sa.

”men vänta, först var ju hon eller han inne i Niall. Gabbie är gravid det betyder att Niall och Gabbie hade sex” jag la huvudet i mina händer och hörde hur Niall skrattade högt och jag kunde inte heller låta bli att bli både generad och tyckte att det var kul innan jag tog fram mitt jag när Niall tog sina armar runt min midja och drog mig jätte nära honom och kysste mig i nacken.

”no shit, jag vet att du hade det rätt kul med Serena också” sa jag och Harry stannade upp och hans leende försvann och han kinder blev en nyans rödare och sen flinade han igen.

”nu tycker jag att du svarar på Ashtons fråga istället” sa han och jag skakade på huvudet.

”du skämde ut mig så nu var det min tur, och som svar på fri Ashton ja. Jo det känns lite konstigt, men jag tror det är en vane sak också”

”ja, bara bebisen ser ut som dig sen lär den ju inte ha några problem med att bli omtyckt av killarna om det blir en tjej alltså” sa Luke som satt i soffan mitt emot mig bredvid Ashton och Calum. Niall tittade fram från bakom mig och skjuvade mig lite åt sidan så att han kunde se Luke ordentligt.

”stötte du nyss på min flickvän?” sa han och jag kunde inte låta bli att fnissa vilket Niall eller Luke inte heller kunde.

”eller vad som finns här inne, rör du inte” sa han och pekade på min mage jag eller någon av de andra i rummet kunde inte sluta skratta. Jag hoppade tillbaka i Nialls knä och svängde mina ben över honom så jag hade båda på en sida och la armarna runt hans hals och pussade han på kinden. Han tog upp sin telefon och jag såg hur han hade fått en snapchat från Harry fast han var på andra sidan rummet. Jag drog med fingret över Nialls telefon så den låstes upp och kollade på Harrys snapchat som bara var en ful bild. Niall tog framåt kameran på sin iphone och jag sträckte ut tungan så den nuddade hans kind och Niall sträckte tungan rakt ut och han tog bilden. Han sparade bilden innan han skickade den till Harry och jag log mot honom och sen tog hans telefon och bytte bakgrund till oss två. Han log och bussade mig sen på kinden och sen på läpparna.

Några veckor senare.

Jag var fortfarande på turné med One Direction och vi hade haft sjukt kul och nu klev vi på turnébussen i Seattle. Och den skulle ta oss till hotellet och där skulle vi vara i två nätter och när vi var i Las Vegas skulle jag flyga hem till London igen. Niall skulle flyga hem för det första ultraljudet hade vi bestämt.

Paparazzi fotograferna var flockade runt hotellet när vi anlände och som tur var hade inte min bebis mage börja synas än. Inte så mycket att det inte gick att dölja i alla fall. Nialls fingrar vad flätade med mina och mina solglasögon täckte mina ögon och hans solglasögon täckte även hans havsblåa. Jag hade en hoodie utan armar och ett par svarta shorts och ett vitt slappt linne och ett par converse på fötterna täckte jag min mage som inte syntes alls. Nästan, men jag längtade ändå efter ett täcken på att bebisen växte i magen på mig.  

Vi nådde äntligen dörren till vårat hotellrum och sa hejdå till alla de andra och sen gick in. Jag hade ju trots allt börja känna av att jag var gravid och jag var konstant trött och mådde väldigt lätt illa. Det var verkligen inte svårt att få mig att spy. Vilket var otroligt jobbigt, jag knöt av mig skorna och lade mig raklång på sängen och väntade på att Niall skulle komma och lägga sig bredvid mig. Vilket han gjorde väldigt snart, han lade handen innanför linnet på min mage och drog med handen och när han dragit några gånger så stannade han upp och hans ögon fann mina.

”vad?” han tittade på min mage och drog upp tröjan och sa.

”det syns Gabbs” sa han och jag kasade mig upp från sängen och in till badrummet för att titta mig i spegeln. Och precis som han sa, det syntes. Jag hade en bula på min mage, den var mycket synlig och jag kunde inte låta bli att inte ta ett kort på den. Jag tog kort och sen kom Niall in i badrummet och sken som en sol. Han ställde sig bredvid mig och sen ställde sig ner på knä och la händerna på min mage och jag kunde inte låta bli att skratta.

”din lilla sak, du ser till att de här 8, månaderna går fort. För mamma och pappa längtar efter dig” jag hade fingrarna i hans hår och fnissade åt hans alldeles för söta sida som kom fram när han gjorde sådär.

”du pratar med min mage, detta känns ju inte alls konstigt” sa jag och skakade på huvudet och skrattade även samtidigt och skakade på huvudet. Jag ställde mig på tå och lade mina armar runt hans nacke.

”fattar du det här?” han skakade på huvudet men jag hade aldrig sett samma glädje i hans ögon förut. Detta var en helt oväntad överraskning som jag trodde att jag inte skulle möta på många år. Men de oväntade överraskningarna kanske är de bästa.

”vet du vad detta betyder Gabbs?” frågade Niall när vi avslutat våran kyss.

”det är dags att berätta för världen” sa jag och nickade och sen kom på den bästa saken att skriva.

’The unexpected surprises is always the best. Kind of, this wasn’t supposed to happen but I hope you are happy for us :) @NiallOfficial’

och bilden på min mage jag just tagit. 

Jag visade tweeten för Niall och sen skickade han ett sms till Simon om att vi berättar genom twitter nu.  Simon sa att alla hade gått med på det och att hatet skulle vi inte bry oss om.

’This was kind of suprising, my lovley girlfriend @GabbieeClark and I are having a baby, suprise. Nothing’s going to change, it’s normal. But I’m going to be a Dad. Surprise’

Skrev Niall och jag log och det lyftes tyngd från mina axlar igen. Nu visste hela världen. Helt otroligt.

8 månader senare.

”I look like Gabbie now!” skrek Harry när han kom rusande genom vårat hus med en fotboll under tröjan. Jag skrattade och sen reste mig upp.

 

Det var lite läskigt hur stor min mage var. Och vi hade fått reda på att en flicka låg i min mage, vi skulle få en tjej. Vi hade inte några funderingar på namn. Men några aningar hade vi väll. Jag var inne i min sista månad killarnas turné var avslutad och det var otroligt skönt att ha Niall vid min sida speciellt när jag visste att vårat barn kunde komma vilken dag som helst nu. Det var nytt år, saker hade förändrats men inte så speciellt mycket. Det var början av Maj och jag vill inget hellre än att hålla min bebis i mina armar, och det visste jag att Niall också ville.

Jag ställde mig bredvid Harry rättade till min t-shirt som jag hade på mig och gjorde ett peace täcken och Niall tog kort på mig och Harry bredvid varandra. När vi stod där och Harry skulle gå så tittade han äcklat ner på sin fot och sa.

”vem spillde på golvet?” jag stod helt frusen i backen innan jag kände både lycka och rädsla och smärta på samma gång.

”mitt vatten gick, NIALL” skrek jag och jag hörde hans fotsteg bakom mig. Min väska för sjukhuset var redan packad och stod i hallen.

”vad är det babe?”

”bebisen, den är liksom på väg” sa jag och hans ögon blev stora som golfbollar och sen skyndade hans sig fram till mig och tog mig runt midjan.

Nialls Perspektiv.

”Bebisen, den är liksom på väg” skrek Gabbie när jag kom in i vardagsrummet. Jag tittade ner på hennes fötter och det var en pöl av vatten där. Jag tog henne fort runt midjan och hjälpte henne ut i hallen.

”Harry, ring alla och säg att vi är på väg till sjukhuset. Och snälla kan du inte torka upp det där” han hade ett äcklat uttryck på sina läppar men nickade sen. Han var nog i samma chock tillstånd som jag.   

En av sköterskorna kom in i rummet med ett rosa knyte i hennes händer efter att torkat av henne och satt på henne ett armband och en mössa. Våran dotter, det var den vackraste varelsen jag någonsin lagt mina ögon på efter hennes mamma. Gabbie tittade på oss innan jag drog stolen så nära jag kunde och sen öppnades dörren till vårat rum och fyra killar kom in och tittade på oss med ett stort leende. Nästan för stort, jag log och sen sa.

”killar, det här är Kelsey Sarah Horan” sa jag och den sken upp. Kelsey öppnade sin blåa ögon. Hon hade mina ögon och Gabbies mun det kunde jag se på en gång.

”Niall, din mamma och Chris är på väg. Gabbs föäldrar också, din pappa, Greg och Denise tar första flyget i morgon bitti och jag tror det var alla” sa han och jag tittade på min utmattade sambo som låg i sjukhussängen. Hon hade varit otroligt duktig, jag visar henne all respekt för det här. För jag kan lova att det inte var gjort utan smärta.

”Tack Harry” sa hon och han nickade och samtidigt kom Cara och Matthew in i rummet. Cara drog ett djupt andetag när jag placerade våran nyfödda bebis i Gabbies armar. Killarna passade då på att krama om henne när jag sa.

”vi kan gå ut en stund, så får de vara lite ensamma” sa jag och de nickade och jag följde med dem ut.

Gabbies Perspektiv.

”får jag hålla?” sa Cara när hon satt sig ner på stolen, jag nickade och gav Kelsey till dem.

”vad heter hon?” frågade Matthew, jag log och sa.

”Kelsey Sarah Horan” sa jag och de sken upp sen kom även Niall tillbaka med killarna min mamma och pappa, Maura och Chris alla grattade mig och sen kom en sjuksköterska in och sa åt alla att gå de alla sa hejdå till mig Niall och Kelsey. Niall tog kelsey ifrån mig och lade ner henne i den plastsängen hon fått och nu hade hon även fått kläder. En rosa och vit randig jumper som fått av Eleanor och Louis. Ett gosedjur hon fått av Maura och Chris och en filt min bror och Cara ahde köpt och såklart en mössa Niall själv hade köpt som det stod ’I <3 DAD’ på. Så typiskt honom, jag tittade på honom när han tog ett kort på henne och sen satte sig i stolen bredvid mig och pussade mig på pannan och sa.

”sov lite, du förtjänar det” jag nickade för att jag var för trött för att prata över huvudtaget. Men det tog inte alls lång tid innan jag somnade.

Nialls Perspektiv.

Jag stod med ryggen vänt mot dörren och tittade på min nyfödda dotter och tog upp telefonen och tweetade ut bilden på henne.

’May 8th, 2014. At 7:55 p.m, My first daughter Kelsey Sarah Horan was born. She is the most beautiful creature I have laid my eyes on. Thank you @GabbieeClark for being a lovely mom and girlfriend I love you x’

Tweetade jag ut och lät världen få reda på att min första dotter var född. I samma stund kom min mamma in och ställde sin bredvid mig.

”hej” sa hon och kramade om min midja och sen lät mig gå.

”hej” sa jag och gav henne ett leende. Jag log när jag tittade ner på Kelsey och jag kude inte vara gladare. Verkligen inte.

”du ska vara lycklig att du funnit en sådan fin tjej Niall” sa hon och jag tittade upp på henne och sen tittade på min vackra flickvän som låg sovandes på sjukhussängen.

”det är jag, tror mig” sa jag och tittade på min dotter igen.

”jag är så stolt, så himla stolt över dig Niall” sa hon och jag tittade på henne och sen fortsatte hon.

”du har ett bra jobb, en vacker flickvän och nu en vacker dotter. Det är tidigt att bli pappa men jag är så otroligt stolt” sa hon och jag kramade om min mamma och sen såg att hon nästan började gråta så kramade jag om henne lite hårdare innan jag lät henne gå och sen sa jag.

”jo detta var ju inte riktigt väntat. Men ibland kan de mest oväntade överraskningarna vara de bästa. Och i det här fallet, så var det verkligen det”

That's It. Nu var den avslutad, epilog kommer och även prolog till nästa som heter You & I. 

Observera gärna datumet som Kelsey är född på ;)