The Moment - Kapitel 67
Det hade gått nästan 4 månader sen jag såg Niall och jag kunde inte sluta tänka på honom, det bara gick inte. Vi pratade med varandra varje dag och sen de åkte hade paparazzi fotograferna varit på mig konstant. Även Eleanor och Danielle hade haft de stora kamerorna upptryckta i ansiktet vilket varit det hemskaste i världen, men varje gång det hade hänt så hade jag aldrig sagt något till Niall men han hade ju fått reda på det själv genom twitter eller andra sociala nätvärk. Om två veckor skulle jag flyga över atlanten till Miami där jag skulle överraska Niall, Paul, Harry och Louis visste att jag skulle komma och det var något jag verkligen såg fram emot. Att få se honom ”live” eftersom vi endast hade haft facetime samtal och videosamtal på skype.
Jag låste dörren bakom mig i det stora huset som jag hade haft för mig själv de senaste månaderna, jag hade sovit hos mamma och pappa några nätter när jag känt mig för ensam. Men det hade gått rätt så bra ändå. Bättre än vad jag trodde, just nu gick jag bara i skolan på halvtid eftersom jag bara pluggar till slutproven. Jag hade nyss suttit mig vid köksbordet för att plugga och jag hade gjort 2 av 5 prov. Och det var förberedelseprov sen skulle allt detta vara på ett ända stort. Sen var jag äntligen klar, jag visste inte alls om jag skulle plugga vidare. Eller om jag skulle bara ta det lugnt, på den utbildning jag hade nu kunde jag bli på den utbildningen jag hade kunde jag bli lite allt möjligt kändes det som. Och jag hade beslutsångest över vad jag skulle göra efteråt vilket jag tror alla hade. Jag slog igen min mac dator och fick upp på övervåningen jag öppnade min och Nialls walk in closet och tittade längst in och såg min studentklänning hänga i ett fodral. Jag drog ned dragkedjan och tittade på den vita klänningen som hängde i fodralet. Jag log när jag tittade på den och sen drog upp dagkedjan igen och gick ut från garderoben och in på badrummet. Jag sprang fort och hämtade mina mörklila glasögon i nattduksbordslådan och sen gick jag in på toan igen. Jag tog ut mina linser och satte dem i den lilla lådan eller vad man ska kalla det för och sen satte jag på de lila rayban bågarna på näsan. Jag lade mig sen på sängen och öppnade upp Wattpad där jag hade till min egen förvåning börjat läsa en fanfic om Harry. Den hette Bound och var otroligt bra, jag måste säga att en del av dessa tjejer som sitter och skriver är riktigt duktiga. Och det är som om de verkligen känner killarna, speciellt den här tjejen. Det är som om hon känner Harry, med ett kort temperament vilket han har och annars är han en av de snällaste killarna på denna jord. Mitt läsande avbröts av att ett foto på mig och Niall när han stod och höll om mig bakifrån kom upp på skärmen och vilket betydde att han ringde. Och samma med min ringsignal som var en snutt av Whats Makes You Beautiful.
”hej” sa jag glatt och jag kunde nästan höra honom le.
”hej, du kan du kolla en sak åt mig hemma?” frågade han och jag log och sen nickade och kom på mig själv i att han inte kunde se mig.
”visst” sa jag och satte mig upp från sängen och sen fortsatte han prata.
”nere i rummet där alla instrument är så ligger det en halv låttext skriven i översta lådan kan inte du gå ner för trappen och hämta den och sen tala om för mig vad det står. Eller ta en bild på det” sa han och jag reste mig upp ur sängen och sa.
”visst, men hur visste du att jag var u…” började jag tills jag kom halvvägs i trappen och tittade upp från mina fötter och tvärstannade i trappen och min telefon gled ur handen på mig. Från ingenstans så stod Niall i vardagsrummet och tittade på mig med ett leende. Jag var i chock, jag hade inte sett honom på 3 och en halv månad. Skulle jag vara ärlig hade det hänt ganska mycket med honom. Han var bredare på något sett han såg nästan ganska vältränad ut. Hans hår var längre och inte lika ljust som det brukade vara. Efter en stund som jag bara stått och stirrat på honom så kom jag på mig själv.
”du är hemma?” frågade jag och hans leende blev större än någonsin och jag såg inte hur någon tandställning längre satt på hans tänder. Vilket var lite synd, jag älskade den där tandställningen. Fast jag måste säg att han var otroligt snygg utan den också.
”men, varför är du hemma, du ska väl inte vara hemma än?” sa jag och stod kvar på min plats i hallen och såg nog mest förvirrad ut.
”vi har två veckors paus” sa han och mina läppar sken upp i ett stort leende och jag sprang ned för trappen och kastade mig i hans armar. Han fångade mig och jag svepte mina ben runt hans midja. Och hängde kvar.
”jag har saknat dig så mycket” sa jag och hängde kvar i hans famn.
”och jag dig, kan jag få en puss nu?” frågade han och jag fnissade och sen tryckte mina läppar mot hans. Något jag inte gjort på så länge, det kändes otroligt bra. Kraften som fanns i den kyssen var obeskrivlig, att förklara hur kär jag var i denna kille var helt otroligt. Hans läppar masserade mina och jag kände hans tunga vid min underläpp och jag lät den utforska min mun och min hans. Efter en stund så drog han sig ur kyssen och ställde ner mig på marken. Jag tittade upp på honom och märkte att jag inte hade blivit någon millimeter längre och var fortfarande lite mer än ett huvud kortare än honom. Vilket inte gjorde mig något alls, att behöva stå på tårna eller att han bar upp mig gjorde mig faktiskt ingenting.
”det där kallar jag välkommen hem” sa han och skrattade och sen kysste min panna och sen mina läppar och sen släppte mig för att bära upp sin väska till sovrummet. Jag fnissade och sen vände mig för att gå till köket.
”är du hungrig? För det är jag” sa jag och han nickade när jag tittade på honom och sen vände han sig om och log stort.
”bra jag gör nudlar” sa jag och han skrattade av mitt snabba val av mat att laga. Men jag hade inte ork till att göra något annat. Jag satte upp mitt hår till en slarvig boll och sen gick upp för trappen för att snabbt byta om. Jag satte på mig en bandeu bh över den jag hade och sen ett par mjukisbyxor från Adidas som var ett av de snyggaste par mjukisbyxor jag någonsin köpt. Och det där med en bandeu bh hade bara blivit en dålig vana sen Niall åkte. Först hade jag varit lite skeptiskt om paparazzi fotograferna skulle fota ända in i mitt hus innan jag kom på att vi hade ett högt staket som skymde de mesta av våran trädgård. Så det hade blivit en vana att gå så. Jag gick sen ned för trappen och in till köket Niall var upp men snart hörde jag hans fotsteg i trappan och sen stod han precis bredvid mig i köket.
”ny stil ser jag?” sa han och jag slog honom löst över bröstet och sen skrattade vilket han också gjorde.
”ja, dålig vana medans du var borta” sa jag och han fnissade och sen sa han.
”vem säger att det var en dålig vana?” sa han och jag fnissade och kände hur mina kinder blev röda samtidigt som Niall la sina händer på mina höfter och följde i varje rörelse jag gjorde. Jag lae upp de kokta nudlarna i två skålar och sen hällde på kryddorna.
”här” sa jag och tog fram en gaffel och gav skålen till Niall. Jag ställde ifrån mig min och sprang upp och satte på mig en av Nialls tshirts och sen stoppade in hörnet på tröjan i byxorna och sen sprang ner igen. Jag tog min skål med nudlar och la mig tätt intill Niall på soffan och så sa han.
”redan ändrat på vanan? Det är ju liksom inget jag aldrig sett förut?” sa han med ett fniss.
”nope, vad har hänt med dig? Umgåtts för mycket med Harold?” frågade jag och vände mig för att flina lite vilket han gjorde men började sen skratta. Jag log nöjt och sen lade mig tätt intill honom och åt mina nudlar. Efter tio minuter ställde jag ifrån mig min skål och vände mig om så jag låg på mage istället och tittade på honom. Jag kände hans händer greppa mina höfter och samtidigt hasade han upp mig mot honom. Jag log och tittade på honom med ett leende och sen tog mina händer upp i hans hår och drog med fingrarna genom det.
”ugh, vad jag har saknat det här” sa han och jag fnissade och sen tryckte mina läppar mot honom och sen sa jag.
”jag med, har känt mig så ensam” sa jag och putade med läpparna och han fnissade och slog han löst på kinden.
”det är inte kul, huset är så stort. Jag har åkt till mamma och pappa och sovit ett par nätter också” sa jag och han fnissade lite och sen lyfte sitt huvud och placerade en kyss på min panna.
”har jag någonsin sagt att du är väldigt söt i glasögon?” frågade han och jag fnissade och skakade på huvudet. Det kändes otroligt skönt att ha honom hemma, det var tryggt på något vis. Jag kunde inte förklara hur, men det var betydligt mycket tryggare att ha honom hemma än på andra sidan jorden. Fast det hade han ju inte varit men snart var han. Det var då jag kom på att biljetten till Miami fortfarande satt på kylskåpet och jag hade tänkt att stanna när han åkte igen och sen komma utan att han visste. Vilket jag tyckte var en väldigt bra idé. Jag reste mig upp men han greppade min handled och drog ner mig i hans armar igen, ibland hatade jag att hag var så liten gemfört med honom.
”vart ska du?” sa han och fnissade och kysste hans läppar och sa.
”jag ska hämta ett glas vatten” sa jag och han nickade och jag kysste han läppar innan jag gick till köket och tog biljetten från kylskåpsdörren och gömde den i en låda som jag visste att Niall inte tittade och sen satte jag på vatten kranen och tog ett glas och fyllde upp med vatten. Sen gick jag tillbaka in i vardagsrummet och så hur Nialls ögon hade slagits igen. Även fast klockan bara var tre på dagen så var han nog dödstrött. Och jag förstod att han var så trött som han var, jag tog ett kort på honom och lade upp det på twitter. Vilket kändes bra, hade inte twittrat något på super länge.
”My sleeping beauty. Welcome home Darlin’ <3”
Skrev jag och lade upp bilden på Niall. Jag lät han sova och gick till köksbordet där alla mina böcker låg uppslagna och sen återgick jag till mitt pluggande.
Graduition.
”Serena Hudson” ropade vår rektor upp. Jag tittade på brunetten som stod bredvid mig och jag log stort och sen nickade. Hon log och sen gick upp på scenen och tog emot sina slutbetyg. Jag tittade upp mot övre delen av aulan som vi befann oss i och såg Niall’s mamma och hennes man Chris. Nialls pappa var också där och Greg och hans väldigt Gravid fru Denise, hon hade planerat datum nästa månad och hennes mage var otroligt rund och jag såg lyckan de hade. De var gifta och väntade sitt första barn tillsammans. Paul, Zayn och Perrie, Liam, Louis och Eleanor och sen Harry. Och mina föräldrar satt nere bland de andra föräldrarna tillsammans med Matthew och Tanja. Matthew hade de precis hämtat från flygplatsen vilket hade lett till att jag inte fått hälsa på honom än. Det var hemskt, jag hade inte sett min bror på över ett halv år. Sen jul, allt jag ville göra var att krama om honom. Vilket inte var möjligt just nu.
”Gabriella Clark” sa han och jag log stort mot Serena som stod på andra sidan scenen. Jag började röra mig upp för trappan och tog emot mitt papper med mina slutbetyg i och skakade hand med rektorn. Sen höjde min han jag höll pappret i upp i luften och då jublade alla. Jag såg Nialls ansikte skina upp och han klappade i takt med de andra. Jag klev av scenen och tog emot en kram av Serena.
”nu är vi klara” sa hon jag nickade och log stort.
”wow” sa jag bara och hon skrattade.
”här har vi 2013 års avgångselever!” ropade rektorn och alla föräldrar reste sig upp och jublade och klappade händerna. Jag och Serena kramade om varandra och jag sa.
”vi får inte glömma varandra nu bara för vi inte kommer ses varje dag?” sa jag och hon fnissade och skakade på huvudet.
”aldrig i livet gabbster” sa hon och jag skrattade och kände en tår rinna ned för min kind och såg även att hon hade tårar i sina ögon. Vi skrattade och kramade om varandra innan vi gick för att leta upp våra familjer. Alla familjer hade gått ut vilket min också hade gjort, Niall och de andra hade åkt med Paul och skulle hem till mig och Niall där min studentfest som svenskarna kallar det skulle vara. Jag såg ryggen på Matthew och kunde inte låta bli att spring och hoppa på hans rygg. Han rörde sig knappt och det var då jag både kände och såg att han blivit ganska muskulös på senaste tiden. Han vände sig om och sken upp i ett leende och det gjorde jag med. Jag kramade honom länge och sen sa han.
”hej, grattiisss” sa han och jag skrattade och sa sen.
”hej på dig du, tackar” sa jag och bugade på skoj och sen kramade om resten av min familj. Innan vi åkte till mig och Niall.
”Grattis!” var allt jag hörde när jag klev ut på altanen. Där stod Tom och Lou med Lux, hela Nialls familj. Hela One Direction med flickvänner, Tova och hennes nu man Jacob, Harrys mamma och hans syster Gemma. Cara var också här och jag sken upp när jag såg dem. Innan jag hade gått ner eller ut hade jag varit uppe och bytt om och satt på mig den vita korta klänningen jag haft hängande i garderoben i ett par månader. Jag valde att gå barfota i sommar gräset och låta mina fötter känna gräset. Jag hade målat mina tånaglar i samma färg som mina fingernaglar, en somrig ljusrosa färg. Och jag lät den blåa hatten sitta kvar på mitt huvud. Tofsen som hängde från toppen på den och jag lät den hänga vid sidan av mitt huvud och sen hälsade jag på alla som var här. Just nu var nog allt som det kunde vara. Jag var omringad av massa människor jag älskade och jag hade slutat skolan. Min födelsedag var om två dagar. Det som gjorde mig lite olycklig var att Sarah inte var här och var lika glad som jag och att Niall åkte tillbaka på turné om fyra dagar. Men jag ville tänka på att Sarah hon var här hon tittade på mig och hon vill att jag är lycklig och hon har det bra nu.
~Flashback~
Jag satt och grät i soffan Niall var och gjorde en intervju och jag satt här hemma i soffan. Jag kunde inte stoppa tårarna som rann ned för mina kinder det gick bara inte. Det var nu 2 år sedan Sarah dog, känslan jag hade i mig var tom och något som tryckte på mig hela tiden. Jag visste att jag inte kunde vara såhär ledsen att jag borde komma över det, det hade gått 2 år. Men hon var en till mig hon visste allt. Jag hörde hur dörren öppnades och bara en minut efter kom Harry in. Jag reste mig upp och vände mig och så han inte skulle se tårarna som rann ned för mina kinder. Jag vände mig till köket och tog upp min telefon när jag kände en hand på min axel som snurrade runt mig. Jag höll för armen på de nya såren jag orsakat själv jag tittade på honom och hans suckade och sa.
”Niall visste att du var ledsen, han bad mig åka hit och se efter dig tills han kom hem” jag suckade och log svagt och sen öppnade han sina armar och drog i mig i hans famn. Jag grät mot Harrys bröst eftersom han var ännu längre än vad Niall var så jag grät rätt in i hans bröst. Han släppte mig och satte mig på soffan och se sen.
”Hon har det bättre nu vet du? Hon har inte något ont inom sig som äter henne inifrån och smärtan är borta. Hon har det bra, hon tittar på dig varje dag nu. Det vet du. Du kommer sakna henne resten av ditt liv men kom alltid ihåg att hon kommer alltid titta ner på dig och va stolt” sa han och jag kände värmen i mig, han hade rätt.
”och, gör aldrig sådär igen” sa han och tog min arm i hans hand.
”snälla säg inget till Niall” sa jag och han skakade på huvudet och tittade på min arm.
”tack Harry” sa jag samtidigt som jag reste mig upp.
~End of Flashback~
Sådär, har inte bestämt mig än om nästa kapitel kommer vara det sista. Kanske kanske inte... men är så spänd på vad ni kommer tycka om den nya novellen efter den här.
Jag älskar denna novellen, kommer sakna den! Ser även fram imot den nya❤️
