The Moment - Kapitel 62
Alla hade åkt hem förutom Harry och vi satt i soffan och kollade på en film jag låg med huvudet i Nialls knä och Harry med huvudet i mitt knä och där låg jag och pillade i hans lockar och Niall tryckte sina läppar mot mina flera gånger vilket inte gjorde något alls. Konstigt nog blev han aldrig svartsjuk eller avundsjuk när jag hittade på något med Harry eller låg och pillade han i håret som jag gjorde nu. Och helt plötsligt bröt Niall tystnaden mellan oss och sa.
”Gabbie, jag behöver berätta något för dig” sa han och hela jag frös. Harry satte sig lugnt upp som om han visste att det skulle komma något ur Nialls mun förr eller senare.
”jag har köpt ett hus…” började han och jag pustade ut, och tänkte efter en stund. Vad var det för stort med det då? Han hade ju redan berättat att han skulle köpa ett hus. Och sen fortsatte han.
”i Calabasas” sa han och jag hoppade till och tittade på honom och jag gissade på att mina ögon blev stora som pingisbollar.
”som i Los Angeles?” frågade jag och han nickade osäkert och sen sa.
”ja, men jag ska inte flytta dit. Utan bara ha ett hus när vi är där och slippa bo på hotell. Jag bor granne med Bruce och Kris Jenner” sa han och jag skrattade åt honom och Harry tittade med ett roat leende åt oss.
”du skrämde livet ur mig där, det vet du va? Trodde det var något livsviktigt du skulle säga” sa jag och han och Harry skrattade och log åt varandra när jag lade mig mot Nialls bröstkorg.
”får jag följa med dit någon gång? Skulle gärna vilja träffa tvillingarna Kardashian” sa jag och han svarade.
”de är faktiskt jätte trevliga, alla Kardashians som bor där är det” sa han och jag log och sen fortsatte pilla med Harrys lockar när han lade sig ner igen.
Niall och jag gick hand i hand i korridorerna i arenan de snart skulle uppträda i. Han skulle presentera mig för hans crew och jag har hört mycket om dom. Det mesta jag hört är om stylisten Lou Teasdale. Hon är gift med en kille som heter Tom och de har en dotter vid namn Lux, fast det var nästan allt jag visste. Niall tittade ner på mig och log och jag log ett stort leende tillbaka och han kramade min hand lite hårdare. Han ledde mig in i ett rum och när vi öppnade dörren så såg jag alla killarna sitta i en soffa Paul satt i en fåtölj och det var några fler personer i rummet som jag nästan kunde lista ut vem som var vem. Jag hälsade på killarna med en kram och sen tog Nialls hand igen och en tjej i tjugofemårsåldern kom fram med en bebis på höften som jag antog vara Lux. Hon sträckte fram sin vinkade och Niall sa.
”Gabbie, det här är vår stylist. Louise” sa han men hon sa sen.
”hej, du kan kalla mig Lou” sa hon och samtidigt så sträckte bebisen ut händerna mot Niall och Niall tog stolt emot henne.
”och det här är min dotter Lux” sa hon och jag nickade och vände mig mot bebisen och sa.
”hejsan” sa jag och hon gömde huvudet i Nialls axel. Gud så söt hon var, Lou skrattade och sa.
”hon är lite blyg, men det är över om en halvtimme kanske” sa hon och skrattade och jag log mot henne och hon gick sen och ställde sig bakom Harry som satt i soffan och började dra med fingrarna i hans hår.
”ska vi böra med dig curlyhead?” frågade hon och sen ändrade sig och sa.
”nej, Louis ditt hår tar längst tid. Komsi komsi” sa hon till Louis som reste sig upp med sin mobil i handen och satte sig i stolen där hon ställde sig bakom och började fixa Louis hår. Hon verkade vara en väldigt trevlig tjej. Tom hade också kommit fram och hälsat på mig och de verkade vara ett perfekt par som passade perfekt. Niall gick fortfarande omkring med Lux på armen tills Harry kom och ställde sig vid oss då vevade hon med armarna åt honom och han tog glatt i mot henne och höll henne som om hon vore ett flygplan och sprang runt i rummet så. Lux gav ifrån sig höga skratt och jag log åt henne samtidigt som jag drogs in i Nialls famn och placerade min ena hand på hans bröst och den andra på hans rygg och mina läppar på hans hals. Han log ner mot mig och kysste mig en gång och jag pressade mer än gärna tillbaka mina läppar mot hans. Jag hörde ett klick när jag mötte Nialls läppar och sen log Harry stort och sa.
”oops” och Lux skrattade och Harry sa.
”usch, vad gör dom?” sa han och hon skrattade och sa sen.
”pjussas” sa hon och jag kände hur mina kinder blev lite rosiga och sen vibrerade min telefon i fickan och jag tog upp den och såg att Harry skickat bilden på oss. När jag skulle stoppa ned den i bakfickan på mina jeans igen missade jag fickan med släppte ändå telefonen och den åkte ner i backen med ett pang. Jag böjde mig ner och tog upp den och såg att hela skärmen hade spruckit.
”helvete” sa jag och sen stängde mun och Niall och Harry skrattade och Liam kom in i konversationen och sa.
”det är barn här Gabriella Clark!” sa han och sen började också skratta. Jag tittade på min telefon och sen skrattade också. Jag lade ner den i bakfickan och sen sa.
”sorry” sa jag och höll fingrarna för munnen. Niall vände sig mot mig stoppade sina händer i mina bakfickor och sen lutade han hakan mot mitt huvud. Jag njöt av att få vara i hans närhet och ville bara låta denna stund få vara för resten av våra liv. Att han inte var tvungen att åka tillbaka, absolut inte för det var det sista jag ville. Att han skulle åka tillbaka till usa och vara där i två månader till gjorde fortfarande ont i mig men det var en sak jag skulle få leva med antog jag. Om jag orkade, vilket jag verkligen vill göra.
”Niall din tur” sa Lou och log mot oss Niall kysste mig och gav min rumpa ett kläm innan han tog dina händer ur mina bakfickor. Jag satte mig bredvid Zayn i soffan och tittade på Liam som såg dyster ut. Vilket jag absolut förstod, Danielle skulle vara dansare visste jag eftersom jag pratat lite med henne. Jag tyckte det var synd att det gjort slut men kanske de skulle föras tillbaka igen. Det var något jag kunde lova för de älskade verkligen varandra, men jag ville ändå veta hur Liam mådde men jag vågade inte fråga. Jag ställde mig upp ur soffan och tog mod till mig och satte mig bredvid Liam i stället, jag lade en arm runt honom och sa tyst.
”hur är det?” frågade jag och han tog ett djupt andetag och sa.
”jodå, det kanske var bäst såhär” sa han och jag såg hur han brast. Vad har jag gjort? Jag skulle inte frågat.
”förlåt Liam” sa jag och han log ett av sina underbara mjuka leenden och sa.
”Gabbie, det är lugnt jag lovar. Jag får jobba på att prata om det” sa han och suckade och strök honom över ryggen som en vänlig gest. Att han skulle veta att jag fanns där. Jag satt bredvid honom och vi pratade om allt möjligt och jag beundrar hur han kan le trots den smärta han hjärta är utsatt för. Efter några minuter kom Niall tillbaka med sitt hår stylat och ombytt till ett par jeans och en skjorta. Vi hade tidigare idag varit och kollar på finalen i fälttävlan och Sverige hade kommit två, och det var så underbart! När jag var mindre hade jag drömt om att få en OS medalj vilket var lite sent nu då men annars hade det varit underbart att få en sådan hängandes runt halsen.
”babe?” sa Niall och jag väcktes från mina tankar och vände blicken mot honom som höll ut handen mot mig. Jag log och tog den och reste mig upp.
”vart ska vi?” frågade jag när vi hade börjat gå ut ur rummet.
”ut till arenan för att köra ett genrep” sa han och kysste min tinning. Jag nickade och gick stolt bredvid honom. Vi nådde tillslut arenan och det var då jag såg hur gigantisk den faktiskt var och jag visste att detta var det största uppträdande de hade gjort hittills. Och ikväll skulle jag sitta med Eleanor, Perrie som åkt ifrån sin turné för att titta på Zayn, Lou och även the one and only Simon Cowell. Han som hade med allt med One Direction att göra. Det var nervöst att jag skulle få träffa honom ikväll, tänk om han inte tyckte om mig och han tvingade Niall och lämna mig. Jag menar han kanske inte tycker det är bra inför fansen. Eller ja vad som helst kan hända, hoppas att han gillar mig bara. Niall släppte min hand och gick upp på scenen som skulle vara ett lastbilsflak som skulle åka runt arenan och sen stanna vid en speciell plats så de skulle kliva av och sjunga. De skulle sjunga Whats Makes You Beautiful. Jag gick och ställde mig vid Lou och Lux och när jag ställde mig där så viftade Lux med sina armar mot mig och jag log stort och Lou sa.
”hon vill till dig” sa hon med ett leende. Jag tog stolt emot henne och sen hade henne på min höft och log stort och hon log lika stort tillbaka och visade hennes få tänder hon hade jag log stort och beundrade hennes söta sätt att vara på. Hon tog en slinga av mitt hår och snurrade det runt hennes finger.
”du hav vjätte långvt hååvr” sa hon och jag skrattade och nickade.
”ja, jag har sparat ut det länge” sa jag och hon skrattade och fortsatte titta på mitt hår vilket jag inte hade något emot. Efter några minuter så hörde jag musiken börja spela och sen hörde jag Liams röst i högtalarna och såg dem långt bort i arenan komma på ett lastbilsflak. Jag hörde hur Liam sa något som ljudkillarna skulle ändra och sen fortsatte de sjunga och deras röst coach Helene avbröt några gånger och sa att det skulle ändra på det här och det där och de log och nickade och lyssnade noga på vad hon sa. En timme gick innan allt kunde göras rakt igenom. De var otroliga, otroligt duktiga. När de var klara klappade alla och Lux såg lycklig ut och klappade fort och skrattade. Allas klappningar avbröts av en hög klappning och en mörk brittisk röst som sa.
”mycket bra killar” sa han och jag vände mig om för att se ve, det var och framför mina ögon stod nu Simon Cowell. Mina ögon blev större samtidigt som jag hörde killarna i kör bakom mig.
”uncle Simon!” skrek dom och jag log och satte ner Lux på golvet. Efter de hade pratat lite kom Niall fram till mig och la armen om min midja och Simon höjde på ögonbrynen och sa.
”och du är Gabbie antar jag?” sa han och såg ganska skeptisk ut först innan hans ansiktsuttryck lättade och jag nickade och log och sa.
”ja, det är jag” sa jag och kände hur Niall grepp flyttades så han stod bakom mig istället och vilade sina händer på mina höfter och hakan på min axel.
”vad trevligt att äntligen träffa dig, har hört massor om dig” sa han och hans ansikte blev ett enda stort leende. Han var inte så läskig som jag föreställt mig.
”bara bra saker hoppas jag och nöjet är på min sida mr.Cowell” sa jag och han skrattade svagt och sa.
”sötnos, kalla mig Simon” sa han och jag log och nickade. Han ställde sig och pratade med resten av de som arbetade med honom och resten av one direction.
Föråt för att ni fick vänta länge. Men nu är den här, tänker hoppa en bit och sen hoppa lite till i de två kommande kapitlen och sen ska detta par få en epilog och det ska bli ett slut.
hoppas ni gillar det :)
